Metamorfoser

Uppmaning, hot eller möjlighet? Vem vet.

 Pop quiz, hotshot! Är förändring alltid av godo? Ska man utvecklas, sträcka sig fram mot det nya svarta och likt en haj ständigt hålla sig i rörelse? Bygger hela mänsklighetens överhöghet kanske på vår superba förmåga att utan uppehåll evolvera - från amöba till apa till applegullande hipster? Är det möjligen inte nu, nu, nu som gäller utan till och med snart! snart! snart!?

Det finns så mycket att grubbla på, men oroa er inte - jag håller inte på att gå filosof på er; jag funderar bara med jämna mellanrum lite över fenomenet signaturlook. Ni vet den klädstil som är helt din egen och som alla du känner förknippar med just dig - alltså i sanningen motsatsen till den senaste trenden. En sån stil som de glansiga magasinen oavbrutet uppmanar en att skaffa sig samtidigt som de uppmuntrar oss att shoppa nya prylar för att se ut som alla andra. "En modeikon", instruerar de lite lagom von oben mellan annonserna för nya, heta väskor, "följer inte trenderna utan bär något helt eget". Titta bara på Audrey Hepburn, Jackie Kennedy, Patti Smith, Kate Moss och bla bla bla. Plötsligt är man inne i ett avsnitt av Har du hört den förut.

Och det är kanske inte så tokigt resonerat. Hela poängen med en signaturlook är ju att den ska mogna över tid. Den ska inte vara inne utan evig, om det något pompösa adjektivet tillåts. Men hur vet man om man verkligen har den nämnda looken om man inte råkar vara model/actress/whatever och hissas och dissas i allehanda skvallertidningar (som alla förstås bara läser hos frisören)? Tänk om man inte har någon linje alls i sin garderob. Ack! Tänk om det man föreställer sig är ens egen stil i själva verket bara är brist på fantasi. Man kanske inte alls är konsekvent utan bara trist, tråkig och alldeles, alldeles... ute. Och sitter där med en död haj på halsen utan att ens känna stanken. Så vansinnigt trixigt.

Så hur kommer vi till rätta med problemet? Hur blir vi vår egen modeikon? Det finns ju guider av typen Chic, Fashionista och Style A to Z men det känns på något sätt inte som om författarna känner mitt inre jag. "Känn dig själv och pryd dig sedan i enlighet med det", sa ju redan den gamla greken Epiktetos. Man hade kunnat önska sig en mer detaljerad anvisning naturligtvis. Varför denna vaghet? Det är inte utan att man förstår varför trender är så populära. "Fashion is what you adopt when you don't know who you are, fyar Quentin Crisp. Ja, ja men det hjälper oss inte att komma närmare målet.

Plötsligt känner jag mig missmodig och matt. Jag vill så gärna men det här med en signaturlook är kanske, ironiskt nog, inte min grej. Ge mig bara ett enda konkret råd att följa! "Bär aldrig något som skrämmer katten", sa visst lustigkurren PJ O'Rourke. Ingen fara - jag har en hund.