När skruven dras åt

Dagslända? (Lanvins Miss Sartorial-väska.)

Det finns mycket man inte förstår här i världen. Det innebär inte nödvändigtvis att man är korkad utan är ett faktum i allas liv och sånt man får lära sig att leva med. Och vissa saker har jag inga problem med att acceptera trots att det kan kännas lite motigt. Nej, vi kan inte alla bära upp korta kjolar. Nej, vi kan inte alla få Pradas nya flotta stövlar. Nej, vi kan inte alla tjäna 145 000 i månaden och sedan bli förundrade över att snokiga journalister har mage att gräva fram att vi dessutom lever på hyresbidrag. Nej, nej, nej - sånt är livet och jag greppar det.

Men en sak som jag verkligen inte förstår är hur sajter som hyr ut kläder och accessoarer tänker, eller jo - jag förstår ju hur de tänker men inte hur deras kunder resonerar. Eller, jag förstår det också men jag förstår det inte, om ni förstår. Och nu talar jag så klart inte om ställen som hyr ut frackar, brudklänningar eller andra maskeradkostymer utan de som presenterar sig med meningar som: "Genom att du hyra din designerväska på xxx så får du tillgång till det senaste och exklusivaste samtidigt som du sparar pengar. Istället för att lägga flera tusen på EN väska, kan du hyra och byta hur ofta du vill. Kan det bli bättre?" Det är bara för att jag känner mig på ovanligt bra humör i dag som jag xxx:ar företaget ovan och inte kör en klassisk name and shame.

Ibland på helgerna läser jag, håll i hatten nu, inte Dagens Nyheter. Jag läser inte några andra dagstidningar heller utan tillbringar nån dag i veckan i fullkomlig nyhetsskugga. I all fall i den mån det är möjligt nuförtiden. Men i helgen bläddrade jag i alla fall som hastigast igenom DN och hamnade i, den även i sin genre, förvånansvärt ogenomarbetade bilagan Lördag där det fanns ett uppslag om näthandel. Så långt, så kristallklart. Men det aktualiserade ett fenomen som jag inte hört så mycket om på sistone: det här med att hyra sin garderobsparaphernalia i stället för att köpa den. Är det stort? Är det hett? Vilka är dessa människor som går omkring med någon annans väska på armen? Sitter ni inne med svaret på någon av ovanstående frågor så tveka inte att höra av er.

Jag är, mig veterligen, inte ovanligt dum, ointelligent, vrickad, bakom, pantad eller pucko men har genuint svårt att fatta poängen med att hyra sin outfit. Vad är grejen? Chansen att finna alla modeintresserades heliga graal, en egen personlig stil, torde vara minimal om du delar garderob med en massa vilt främmande människor. Vissa hävdar att det skulle finnas en miljöaspekt men det har jag väldigt svårt att se eftersom fenomenet tvärtom uppmuntrar en slit och släng-kultur där man inte shoppar för att man älskar en sak och vill behålla den länge, länge utan för att man ska få byta grejer ofta, ofta. Och vad i hela friden skulle vara chict med att gå runt på stan med motsvarigheten till baddräkten du kan få hyra på gymmet om du glömt din egen?

Kom igen, pysar och sländor. Är inte det här antitesen till modeintresse? Handlar inte allt bara, vulgärt nog, om att visa hur mycket pengar man har - att man kan flasha cashen?

Men det är väl precis det som de personer som väljer att hyra inte kan? Ljuger de oss rakt upp i ansiktet? Tänk bara om de hade kunnat kanalisera den tuffa attityden in i sina klädskåp i stället. Då hade det kanske blivit lite punk över det hela. Och även om jag inte förstår grejen med den subkulturen heller så har jag i alla fall (en teoretisk) förståelse för det här med sex, drugs & rock 'n' roll.