Look out the saints are comin' through and it's all over now, baby blue

Because I used to love you but it's all over now.

Att förlora en kärlek är aldrig en barnlek. Oavsett folks försök att trösta och övertyga om att det är bättre att ha älskat och förlorat, vilket ändå mest är snömos oss emellan. Det är ju samma debila inställning som att det viktigaste med att tävla inte är att vinna utan att kämpa väl. Snälla nån. Alla vet väl att det viktigaste med att tävla numer är sponsorpengarna. I går fick jag dock till slut ge upp min kamp för kärlek. Det var ett sorgligt ögonblick men jag tar det som en mann. Min favoritblus hade sett lite vissen ut på sistone och nu lämnade den in, bet i gräset, trillade av pinn. Jag skulle ha gråtit floder om jag inte, tidigare på dagen, ägnat en knappast obetydlig stund åt en elaborerad ögonmakeup. Vore jag lite mer Keats skulle jag utan tvekan slänga ihop ett poem här - Ode to a Polka Dotted Blouse.

Vad är det som gör att vi faller så för vissa plagg? Varför blir en del kläder favoriter som vi bär tills de (bokstavligen) faller isär medan andra för evigt förblir garderobsvärmare? Man misstänker att det har en del att göra med tajming, image och önskedrömmar. Klart man kärar ned sig lite extra i någon som speglar det man allra, allra helst vill vara. Kanske har det också med något så enkelt som passform att göra. Man ska aldrig underskatta sin egen förmåga till självbedrägeri; jag vill ju så gärna svassa runt i den här kjolen att jag köper den fast jag vet att attraktionen inte är besvarad. One-sided love affairs fungerar aldrig något vidare. Det blir mest ett: Ja, din bak ser tjock ut i den där.

Min bak hade dock inga problem med min prickiga blus. Och varför skulle den ha haft det - plagget var en hjälte. Superb storlek, underbart siden med ärtiga prickar och en modell som hämtad ur en välskräddad herrkollektion. Den var till och med lagom transparent, ett i sanningen unikt särdrag. Men det var en på förhand dömd romans. Som en 1800-talshjältinna redan infekterad med dödlig tuberkulos hostade den blod på vår första dejt. Plagget hade redan några år på nacken när det, för minst fem år sedan, inhandlades på Judits och siden må vara vackert men åldras inte alltid med grace. Så vår kärlek gick i kras, men jag kommer alltid att se tillbaka på vår tid tillsammans med värme.

Nu börjar jakten på en ersättare.