tisdag 31 augusti 2010

I heart Paris

Kollage från tidigare Parisresor. Hoppas på lika fina photo ops i veckan.
Besök på apotek och Diptyque är givna.


I morgon, galet tidigt, flyger jag till Paris för några dagar fyllda av business et plaisir. Återkommer förhoppningsvis med en hel del skoj i bagaget, ska bland annat besöka mässan Maison et Objet. Med mig har jag förstås Elle Interiörs käcka Maraisguide från senaste numret, kamera och en tämligen stapplande franska. Givna punkter på agendan är naturellement Ladurée på Rue Bonaparte (den finaste om ni frågar mig), Le Bon Marché och stora Sonia Rykiel-butiken på Boulevard St Germain. Ska också försöka titta förbi omtalade Merci och även Louvren som jag hittills aldrig lyckats besöka. À bientôt!

måndag 30 augusti 2010

Living With What You Love

För 229 kronor får du både inspiration, fina bilder och några småläskiga inredningar. Prisvärt!

För ett par veckor sedan läste jag om fotografen Monica Rich Kosann på Ronda Carmans blogg och blev lite sugen på att få chansen att bläddra i hennes bok Living With What You Love. Sagt och gjort, i dessa nätbaserade tider är man ju som bekant aldrig längre bort från en välsorterad boklåda än ett klick. Det är en ganska förtjusande bok, där fokus av förklarliga skäl ligger på fotografi men där man också får sig andra tips till livs. Främst är det nog den sympatiska grundtanken att det är ens egen smak och ens egna intressen som ska ligga till grund för hur man inreder sin lägenhet som tjusar mig, för varför skulle man vilja att egna bostaden ser ut som en mäklarannons? Speciellt ljuvlig blir därför den ohyggliga kakburkssamlingen som personligen skulle ge mig mardrömmar om jag hade hemma, rummet med trompe l'oeil-draperier i silver och matsalen som dignar av kristall, porslinshundar och laxrosa väggar. Kosanns trevliga ton och entusiastiska pedagogik gör att man inte vill vara sämre själv utan låta hemmet fyllas av personliga stilleben, tavlor som anknyter till hobbies och fotografier på nära och kära. Jag välkomnar dem alla - fast jag drar nog gränsen vid kakburken som ser ut som en clown, den är ju bara kuslig.


Kändes omöjligt att inte dela med mig av den här underbara dukningen
så här i kräfttider trots att de små formarna givetvis är tänka till hummersufflé!


Jag tänker hela tiden göra något skojigare av mitt lilla skrivbord men kommer liksom aldrig mig för att sätta igång. Kanske blir det ändring på det nu... Fotografier ur boken.

fredag 27 augusti 2010

I spindelns nät

Fina broscher i formen av säkerhetsnålar har Sonia Rykiel bjudit på i flera år. En av mina egna all time favourites är en decimeterstor strassprydd sak som jag bar nästan dagligen under ett års tid. Kanske dags att plocka fram den igen?

Häromdagen sprang jag nästan in i en snubbe på väg hem från ett speciellt tänkvärt möte. Det var rena turen att vi inte kraschade mitt på Folkungagatan, jag kan precis föreställa mig hur hans takeaway-käk hade regnat ned över oss båda. Anledningen att ta upp denna ickehändelse överhuvudtaget är att han hade en ganska minnesvärd ensemble på sig som jag nog inte ens hade noterat om ovanstående risk inte förelegat. Egentligen hade han nog en tämligen generic söderkillemedhyfsadkollochensmulaförmycketfritidochkreativapretentioner-outfit på sig. Men det som gjorde att den stod ut i bruset var den rejäla strassbroschen i form av en spindel som prydde vänstra sidan på hans kavajskurna, senapsgula kofta. Det var så chic och upplyftande att se ett klassiskt tantsmycke på en ung man att jag blev helt förtjust (även om jag utgår från att han köpt den på nåt hippt ställe, typ Brandstationen där jag skymtade ett gäng liknande vid mitt senaste besök) och trots att jag egentligen förstås föredrar något en smula mer nedtonat, mer åt det här hållet.

Hur som helst, hela historien fick mig att börja fingra lite på mina egna broscher som har legat undanpackade i ett drygt halvår sedan jag den hårda vägen insett att de oundvikligen gör hål i tunna sidenblusar och heliga ylletröjor. Favoriten har länge varit en rejäl säkerhetsnål prydd med stass från Sonia Rykiel, stolt hemtransporterad från Paris flottare varuhus och så ivrigt använd att stenarna börjat lossna. Estetiken så klart en oemotståndlig mix av form och funktion. Den är inte helt skonsam mot kläderna men vad är väl lite tough love vänner emellan? Kanske gör den comeback i höst, eller så får den konkurrens av någon av de här två sötnosarna. Var nu försiktiga ute i stadsvimlet - ni kan få inspiration till en helt ny garderob (eller en palak panir över den befintliga).

onsdag 25 augusti 2010

Utrensning

Blev lite kär i dessa art nouveau-bestick med förtjusande fjärilsmotiv.
De kan bli dina för i runda slängar 10 000 kr. Kanske ett fynd!


Det har bloggats en del om Bukowskis auktion Eclectic (bland annat hos Sandra) och när det regnade som värst vid lunchtid kände jag att jag bara var tvungen att göra ett besök. Jag, mitt paraply och mina dyblöta skor försökte att inte göra ett för stort spectacle av oss inne i de ärevördiga lokalerna. Utställningen, som mycket riktigt är eklektisk, innehåller det mesta man som inrednings- eller konstintresserad kan behöva för att bli fast i flera timmar. Stuff från giganter som Grünewald, Aalto, Leibovitz, Frank och Eames poserar pompöst i varje hörn men rarast var nästa de sakerna som höll en lite lägre profil; till exempel besticken ovan, fin keramik signerad Stig Lindberg och de fantastiska 1960-talskaffeserviserna av Vera Ferngren.


Vera Ferngren gjorde underbara silversaker. Till salu finns två otroliga kaffeserviser, räkna med att betala cirka 8000 kronor för den på bilden.

Blev också förtjust i Anna Bobergs jugendvas för Rörstrand. Vilken spänst!

Lite Josef Frank slank med också. Fina modell 2466 är väl för rar?

måndag 23 augusti 2010

Finns inte på kartan

Författarna till Scandinavian Country, på svenska Sköna hem i Norden, är rätt så förtjusta i Sverige, Finland, Norge och Danmark och vill gärna att deras landsmän ska veta hur tjusigt det är i norra Europa.

Att höra sin egen vardag beskrivas i exotiska ordalag kan verkligen vara väldigt uppfriskande. Jag minns till exempel när duktiga Chelsea Fuss från bloggen Frolic besökte Sverige och under ett par månader kontinuerligt skrev om vad hon såg och upplevde (exempel här, här och här). I helgen hängde jag så lite på mitt lokala bibliotek och hade turen att springa på soffbordsboken Sköna hem i Norden av amerikanska inredningsskribenterna JoAnn Barwick och Norma Skurka som fullständigt avgudar Sverige ("herresätenas och stugornas land"), Norge ("fjordarnas och midnattssolens land"), Finland ("skogarnas och sjöarnas land") och Danmark ("öarnas och sundens land").

Medan ms Fuss bloggade om sådant man själv känner till och till största delen gillar kan man faktiskt undra om Barwick+Skurka verkligen satt sin fot i någon av länderna. Underbara kommentarer av typen: "Dessa folk lever nära naturen", "man har utvecklat en märklig skarpsyn och vet instinktivt var gränsen mellan det vackra och det överlastade går", och min personliga favorit - "God smak förefaller vara medfödd i dessa trakter", finns lite här och var i den drygt 200 sidor tjocka boken. Givetvis otroligt underhållande och nästan häpnadsväckande att den gavs ut så sent som 1991. Allt är så gemytligt, nordiskt och vackert att jag inte kan minnas att jag någonsin upplevt något liknande i verkligheten. Exotiskt var ordet.

fredag 20 augusti 2010

För mycket lycka

De utställda plaggen faller ingalunda in under kategorin "miljövänligt, präktigt och lite trist". Den här klänningen påminner snarare om något Sonia Rykiel kunde ha designat.
Foto: Nicefashion.org

Om ni har vägarna förbi Östermalm i helgen måste ni titta in i duktiga designgalleristen Pascale Cottard Olssons galleri på Humlegårdsgatan 15 och njuta av miljömedvetet mode. Det är Nordic Initiative Clean and Ethical (jepp, that would be NICE) som ordat en tävling för att uppmuntra modedesigners att tänka på miljön, och flera av nordens mest intressanta modeskapare har varit med och gjort minikollektioner på temat. Sverige bjuder exempelvis på underbara klänningar från bland andra Karin Säby och Anna Bonnevier. Både tänkvärt och stiligt - hur skulle man kunna motstå?

Vredens tid

Hurra för Myrorna, hu för pälsängrar.
Foto: Style.com

Come on! Nästan precis en sådan här kjol (dock inte från LV) lyckades jag hitta på Myrorna för ett par år sen, till det facila priset 150 spänn och då ingick en kavaj också. Jag inte bara hittade den utan köpte den, tvättade och sydde upp den, bar den och fick dessutom komplimanger av Martina Bonnier (för första och enda gången under min DV-praktik). Och jag skulle gärna göra om det i höst när vippande kjolar står högt upp på allas önskelistor om det inte vore så att ett gäng pälsängrar festade loss på den när den hängde i garderoben för en tid sedan. De åt inte upp hela kjolen förstås men hade tuggat stora, strategiskt belägna hål över hela plagget. Och bara tanken på att det skulle kunna finnas något äckligt djur krypandes inne i någon fåll någonstans fick mig att slänga hela rasket på tippen. Surt.

Det finns förstås ett gäng trick man kan ta till för att undvika söndersmaskade outfits, men jag är osäker på om något faktiskt fungerar. Anticimex rådde mig att hålla koll på skalbaggarna när de flög in genom fönstret och döda dem då, vilket inte låter vidare high tech. Numer har jag, förutom mosade insekter på fönsterbrädan, en hög med lavendelpåsar högt och lågt i garderoben och har inte sett några plaggätare på länge. Andra knep är att använda kastanjer, vars doft pälsängrar tydligen ska sky som pesten, eller cederträ. Annars är väl regeln att bara hänga in rena kläder och packa sådant man är extra rädd om i platspåsar. De riktiga godbitarna kan man vacuumförpacka med dammsugaren, har jag läst i Rita Konigs Domestic Bliss. Husmoderskuren är att lägga plaggen i frysen i minst 20 minuter, det skulle i alla fall avskräcka mig om jag var en insekt med osunda böjelser.

Är man någorlunda händig kan man ju alltid laga hålen om de inte är för många (och man kan leva med att creepy crawlies har kränkt ens favoritplagg). Annars får man väl leva i vetskapen om att man kunde ha varit helt rätt hösten 2010 och säga som Zander i filmen Starship Troupers när han står öga mot öga med en speciellt ilsken insekt: "One day, somebody like me is going to kill you, and your whole fucking race."

torsdag 19 augusti 2010

Fisk, himlakroppar och glasögon

Brillor för den som vill se och synas.

Har varit lite frånvarande på bloggen på sistone och kan egentligen bara komma dragande med den banala ursäkten "mycket på jobbet" men i går besökte jag i alla fall Grand Hotel när glasögontillverkarna Favoptic avslöjade vinnarna i tävlingen/samarbetet med Konstfack. Förstapriset gick till Ulla-Britta Westergren för putslustigt namngivna bidraget Fit for Sight som syns ovan. Ett ganska härligt förslag med klara historiska och samtida kopplingar. Inget för oss mesar som helst inte vill att någon ska veta att vi använder glasögon, men man förstår varför bidraget föll juryn med Karina Eriksson Wärn och Agnes Braunerhielm i spetsen i smaken. Två kom Joel Danielsson med tellus: pantó och trea blev Marie Johansson med bågen Amicus.

fredag 13 augusti 2010

Magiker och glas

Imagebild i världsklass. Hear, hear!

Allt fler företag blir allt bättre på att producera snoffsiga produktbilder. Här är Fanny Aronsens för tapeten Novalin som är rent sensationellt stiliga. Inget fel på tapeten heller, som för övrigt vann Elle interiörs designpris Årets tapet 2010 med motivationen: "Ett fint exempel på hur man lyfter fram ett välbekant material med en väl genomtänkt färgpalett." Lite ögongodis så här på fredagskvällen.


Jag blir plötsligt sugen på att, om inte tapetsera om,
så i alla fall fylla varje tillgänglig yta med flotta stilleben.

Det varsamma bruket av komplimanger

Formex fyller jämnt och visade utställning med tidstypisk design från 60-tal till 2010.

Var ute på Formex i går och måste surt konstatera att även om temat för hösten var happy så var det inte med den känslan jag lämnade Älvsjö. Det kan kanske till viss del förklaras med en hemsk huvudvärk på grund av den syrefattiga augustiluften i huvudstaden men till största del tror jag att det berodde på att mässan var ovanligt trist. Det fanns givetvis undantag: Lotta Ahlvars trendspaning var som vanligt intressant. Trender att hålla koll på i höst är förutom Happy Together också Raw Look där patina och materialens utseende värderas och sätts i fokus och Being Boring där funktion och enkelhet premieras. Stajlisten Tina Hellbergs textilutställning Lovely Threads var också en godbit även om det kändes osympatiskt att den var undanskuffad längst ned i A-hallen. Rena turen att jag inte missade den. Här är några andra favoriter som trots generell surhet ändå fick mig att bli lite lycklig.


Koloni Stockholms monter var ärtig med de bekanta grafiska prylarna.

Jarl Fernaeus servis Actiongraph för ärevördiga Hackefors är något av det snyggaste jag har sett på år och dagar. Han tog sig dessutom tid att berätta om inspirationskällorna bakom mönstret: Hans sons enkla barnteckningar. Kontrasten mellan mormorsporslinet och det svängiga mönstret är mästerligt. Spana dessutom in Magnus Cramers urtjusiga imagefoto av servisen och njut!

Danska företaget And Tradition har massor av fina grejer. Här är snygga lampan Milk av designduon Norm. Spana in bordet Shuffle Table av Mia Hamborg också.

Odd Birds har bråda dagar nu när de ska rädda Hemtex från tråkträsket men de hinner producera egna grejer också. Käck lampa som påminner om gamla goda flirtkulor.

Söt garnren i Tina Hellbergs utställning. Lovely indeed!

onsdag 11 augusti 2010

Processen

Marisa Berenson vid ett utsökt dukat bord. Kan det bli tjusigare?

För ett par veckor sedan, när det var som varmast, tog jag mig iväg på bio och avnjöt filmen Io sono l'amore (töntiga svenska titeln Kärlek på italienska är närmast en förolämpning). Believe the hype; oavsett vad man tycker om handlingen, tempot eller Tilda Swintons italienska måste man se rullen för de otroliga miljöerna, de vackra kläderna och för att Marisa Berenson en gång för alla bevisar att man kan åldras med värdighet. Att Swinton skulle passa utmärkt i Jil Sander och Hermès kom väl knappast som någon överraskning men Berenson var den verkliga behållningen. Kvinnan är ju själva definitionen av chic. Så vill jag också se ut när jag är 63. Nu kanske hon har lite bättre förutsättningar än de flesta med en modekunglighet som Elsa Schiaparelli till mormor och en bakgrund som modell men varför hänga upp sig på småsaker?

tisdag 10 augusti 2010

After four I'm under the host

Designern Lena Bergström pratade engagerat om sina "juveler", med vilka hon både menar sina skickliga medarbetare som ser till att skapelserna tar form och produkterna som ska glittra som smycken på bordet.

I morse hade Orrefors och Kosta Boda bjudit in till pressträff i lokalen på Birger Jarlsgatan och väl där fick vi journalister bland annat träffa formgivarna Lena Bergström och Ludvig Löfgren och höra dem berätta om höstens nyheter. Den här gången hade Bergström dragit längsta strået och presenterade ett gäng nya syskon i den framgångsrika Caratserien. De tre glasen och de ärtiga flaskkorkarna är riktiga godbitar. Bergström har, liksom jag och halva världens befolkning, fullkomligt snöat in på Mad Men-serien och vill att folk sätter igång och dricker civiliserade cocktails pronto! Hon har också formgivit tre flaskkorkar i kristall, inspirerade av tre storstäder varav New York givetvis är en, som ska skydda de dyrbara dropparna och hjälpa till att pryda barbordet. Succén borde vara given, för vem vill inte blanda till drinkar som får ens vänner att påminna om Joan, Roger et al?

Stadig fot och elegant kupa ger ett spänstigt, förtroendeingivande tungt glas som man gärna skulle sippa en Martini (eller två som mest) ur.
Foto produkter: Jonas Lindström.

måndag 9 augusti 2010

Lovligt byte

Birgit Israels två klädbutiker ligger på Fulham Road 279 och Gloucester Road 72.
Titta in om du har vägarna förbi. Chansen att fynda är överhängande om man är sugen på bättre begagnade märkeskläder.


Mycket London på bloggen just nu men tänkte bara passa på att tipsa om utmärka andrahandsaffärerna The Exchange som jag sprang på när jag var där. På grund av den närmast outhärdliga hettan (varmaste dagen i London under 2010) var jag bara inne en kort minut men lyckades ändå se godbitar från såväl Miu Miu som von Furstenberg och Vivienne Westwood. Att prova något var dessvärre helt uteslutet i värmen. Det finns två butiker, båda i Kensington-krokarna, och vid mitt nästa besök i den brittiska huvudstaden planerar jag helt klart att göra ett längre besök.

Udda verklighet

Det härliga med labyrinten som kallas V&A är att man alltid går vilse och hittar något nytt. Här den trivsamma konstsmidesutställningen.

Ett av mina stående lördagsmorgonnöjen är att läsa Magasinet, ni vet SvD:s bostadsdel, och förtjusas/förfäras över både objekten och mäklarsvenskan. Helgens nummer var ingen riktig fullträff men en trea i Vasastan ståtade i alla fall med en "smidesbalkong" (ett ord jag inte kan minnas att jag varken hört eller läst tidigare. Kanske det nya i mäklarsvängen, kom ihåg var du läste det först!) som påminde mig om att jag tänkt skriva om den förtjusande konstsmidesutställningen jag råkade trilla in på när jag besökte Victoria and Albert Museum en fredag i trettiogradig hetta.

Det bästa med ett så stort och vindlande museum som V&A är att det är omöjligt att ta sig närmaste vägen till det man letar efter, vilket leder till att man alltid hamnar i ett par salar som man inte hade tänkt sig på väg till det man hade tänkt sig. Jag har alltid avundats Parisborna deras eleganta balkonger och med längtan i blicken önskat att vi hade såna här hemma också men annars inte funderat så mycket på konstsmide som i mina öron låter lite mossigt och ointressant. Men shame on me, jag borde ha vetat bättre. Utställningen som sådan må vara lite gammalmodig men föremålen är minst sagt varierande. Här finns allt från traditionella mönster med lejon som fajtas (hur traditionellt nu det är) till något som mest påminner om op art från 1960-talet. Det lite nördiga i utställningen tillsammans med museets en smula pompösa arkitektur fick det att kännas som om jag hade trillat in hos någon excentrisk brittisk lord vars största passion i livet är just smide. Och passion har ju en förmåga att smitta av sig så i stället för att, som planerat, raskt stega igenom korridoren där smidet huserar blev jag kvar i en halvtimme. Nu är det nästan så att jag hoppas att få läsa om fler smidesbalkonger i helgens Magasinet.


Så stiligt! Det var inte bara jag som fastnade i smidesutställningen. Oväntat många besökare gick omkring och fotade och fingrade på de svarta skapelserna. En snubbe gick omkring och pratade i sin iPhone, stannade och plåtade, pratade i iPhone och plåtade. Det var en så käck blandning av gammalt hantverk och modern teknik att jag blev helt förtjust.

fredag 6 augusti 2010

I denna ljuva sommartid

På Leila's Shop vet man hur en slipsten ska dras. Emalj funkar i alla lägen.

Ibland behöver man en påminnelse om hur käckt något är och precis en sådan klonkade ned på bordet bredvid mig när jag fikade på Leila's Shop i London på semestern. Ta ta - ett rejält fat i emalj. Så väldigt praktiskt och snyggt. Jag drog mig genast till minnes hur mycket jag diggar materialet. Väl hemma igen sprang jag på en stilig solgul emaljkaffekanna från Kockums i prylboden runt hörnet och började dagdrömma om allt kul vi skulle ha tillsammans och hur bra den skulle passa till mina svart-vita frukostkoppar. Ack, hur verkligheten kom ikapp mig när min nyfunna vän visade sin sönderrostade insida. Något jag tidigare läst om att det inte är nyttigt med flagad emalj ekade svagt i bakhuvudet och efter en konsultation med en opartisk rådgivare (min mor) lämnade jag kannan åt sitt öde.

Än har jag dock inte givit upp tanken på en kanna att läsa morgontidningen ihop med. Men emalj kan ju användas till så mycket och när jag var på Room i går fick jag syn på Hackmans ljuvliga retrokastruller. Tydligen är jag inte ensam om min förtjusning. För mönstret står, för mig tidigare okända, Dog Design som är en finsk formgivargrupp som funnits sedan 1998 och för den utsökta gammeldags känslan står hjälten för dagen - emalj. Vill ni riktigt frossa i stiliga emaljerade ting så ta en sväng förbi Ettore Sottsass-utställningen på Kulturhuset där man kan njuta av flera bedårande vaser och tallrikar signerade den gamle mästaren.

Vilket schvung! Men den finns bara till försäljning till sista augusti, enligt Hackmans hemsida. Dags att passa på, som det brukar heta.

torsdag 5 augusti 2010

Babylon Revisited

Är det kanske Rimmel-mascaran som ligger och dräller i väskan och är så svår att hitta?

Det här med att designa prylar är ju inget för veklingar och generellt brukar jag förhålla mig hälsosamt skeptiskt till jippon när kändisar ska ta fram produkter. Att man är snygg på bild/bra på att agera/sjunger stiligt är knappast en garanti för att man ska kunna formge saker som fungerar. Ingen regel utan undantag dock. Kate Moss samarbete med Longchamps har till exempel resulterat i en hel del tjusigt. Nu till hösten kommer ett nytt gäng väskor och det finns flera jag gärna skulle lägga vantarna på. Finaste är de lite mindre, enfärgade väskorna med kortare handtag. I pressmaterialet talas om miss Moss kärlek till jazzålderns glamour och vi kan nästan se Daisy Buchanan framför oss, kvinnan vars röst är "full of money". "Pick up a Neo Precious clutch, and you'll instantly feel like an F. Scott Fitzgerald heroine", braskar Longchamps och just därför känns det extra fattigt att de valt följande otroligt banala citat från Moss själv: "I just love the idea of having jewels on a bag", för att riktigt sälja in väskorna. Helt klart en mening som inte skulle ha givit Francis Scott a run for his money.

Vilka snyggingar, passar till det mesta i garderoben!

onsdag 4 augusti 2010

Middag med en fullkomlig främling

Så här såg middagsbordet ut hemma hos mig igår. Symptomatiskt nog plåtat långt innan maten kom på plats. (I morse när jag satte igång att diska var det avgjort mer kaotiskt men ändå en ganska trevlig påminnelse om en väldigt gemytlig middag.)

Trots mitt svala intresse för att laga mat så är jag oväntat stormförtjust i att duka. Och det är en förtjusning som, trots risken att bli helt Martha Stewart-ifierad, hela tiden växer. Kanske är det samma fenomen som får människor som egentligen aldrig har tid att stå vid spisen att spendera förmögenheter på köksinredning, skicka efter flotta kokböcker och försjunka i trans framför tv-kocken för dagen. Eller så har det helt enkelt med estetik att göra. Efter att ha följt Eddie Ross blogg är jag dessutom övertygad om att man kan duka urtjusigt utan att det kostar en förmögenhet eller blir stuffy. Jag misstänker att tricket är att hålla i minnet vad Mies van der Rohe sa om att gud finns i detaljerna.

Det och att skaffa söta grejer förstås. Min senaste besatthet är nysilverbestick. Så chic! Och prisvärt. Andrahandsbutikerna fullkomligen svämmar över och det är bara att bestämma sig för vilken modell man vill satsa på, eller blanda hejvilt om man nu föredrar det. Modellen som jag har valt visar sig efter en snabb googling kallas Gammal fransk, vilket förstås var en oväntad bonus. Nysilver har från 1820-talet används för att ersätta de rena silverbesticken som förstås är mycket dyrare. Metoden går ut på att täcka en mindre värdefull yta med ett mer eller mindre tjockt lager äkta silver och enligt en kunnig innehavare av en antikbutik i gamla stan är kvaliteten på äldre nysilver oftast utmärkt då man inte snålade med silvret som man gör nuförtiden. Dessutom är det ju lite roligare att fynda bestick med historia. Vem vet var de har varit på middag tidigare?


Här är mina nygamla nysilverbestick, fyndade på Myrorna för 10 spänn styck.

Handens hjärta

Snart är Södermalm hemma för hantverksbutiken Manos. Finfint!

Var precis ute i duggregnet med hunden och vi struttade förbi den här lovande skylten på Renstiernas gata. Har länge varit ett fan av Manos ärtiga hemsida där man både kan läsa duktiga keramikern Karin Erikssons blogg och köpa stiligt hantverk från henne och andra talanger som Leena Kisonen, Darling Clementine och Daniel Reynolds. Tidigare har den verkliga butiken legat på Överjärna Gård i Solna men nu har Eriksson, lite motvilligt som det verkar, fattat beslutet att flytta in till stan och öppnar i mitten av augusti. Ser fram emot att titta in!

måndag 2 augusti 2010

Damernas paradis

Skänken i mitt vardagsrum en nästan helt vanlig måndag.

Så var det då dags att komma tillbaka till vardagen igen och för att inte chocka systemen för mycket försöker jag göra åtminstone den här första veckan lite extra flärdfull. Hjälper förstås till att jag fyller år i morgon; det är ju en ursäkt så god som någon för champagne före frukost. Men jag har ju redan tidigare tjatat om min önskan att dama till mig lite ytterligare i höst i enlighet med rådande mode och gjorde som utlovat en viss research på V&A under semester. Kanske blev jag lite besviken på Grace Kelly-utställningen men visst fanns där några godbitar, de tidigare outfitsen var tjusigast och den flerfärgade Chaneldräkten en riktig raring. Problemet var nog främst att kläderna inte riktigt kom till liv och att det kändes som om det nästan vore mer givande att titta på någon av hennes gamla filmer. Väl hemma igen hyrde jag också klassiska Slå nollan till polisen och förundrades över hur modet en gång dikterade det omöjligt spetsiga bystpartiet på den röda spetsklänningen. Next up: Ta fast tjuven.

Jag har också lagt rabarber (vilket förmodligen inte kan klassas som det damigaste av uttryck) på böckerna Things I Wish My Mother Had Told Me som visade sig vara en guldgruva av saker man egentligen redan vet men formulerade med viss auktoritet av en journalist med det underbara namnet Lucia van der Post och What would Audrey Do? av Pamela Keogh som av förklarliga skäl appelerade. Van der Post har visst utkommit med en ny bok med det lovande namnet Celebrate - the Art of the Special Occasion som troligen är lika läsvärd. Så långt så elegant men när jag och mina vänner igår åt civiliserade snittar och drack te på Chaikhana var vi förmodligen alldeles för högljudda för att vara riktigt förfinade. Men man ska ju inte överdriva heller.


Några foton fick man givetvis inte ta inne på Grace Kelly-utställningen (No, madame. Not inside the exhibition, please.) men visst har deras butiksskyltning en viss spänst den också?

Dessa otroligt söta tackkort såldes på V&A. Designen är hämtad från ett kort illustratören Stanley Herbert ritade 1951 för ett telegrambolag som skickade 9 miljoner meddelanden varje år. Kanske inte lika praktist som e-post men avgjort stiligare.