Marisa Berenson vid ett utsökt dukat bord. Kan det bli tjusigare?För ett par veckor sedan, när det var som varmast, tog jag mig iväg på bio och avnjöt filmen Io sono l'amore (töntiga svenska titeln Kärlek på italienska är närmast en förolämpning). Believe the hype; oavsett vad man tycker om handlingen, tempot eller Tilda Swintons italienska måste man se rullen för de otroliga miljöerna, de vackra kläderna och för att Marisa Berenson en gång för alla bevisar att man kan åldras med värdighet. Att Swinton skulle passa utmärkt i Jil Sander och Hermès kom väl knappast som någon överraskning men Berenson var den verkliga behållningen. Kvinnan är ju själva definitionen av chic. Så vill jag också se ut när jag är 63. Nu kanske hon har lite bättre förutsättningar än de flesta med en modekunglighet som Elsa Schiaparelli till mormor och en bakgrund som modell men varför hänga upp sig på småsaker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar