torsdag 29 november 2012

Livet som det kan vara ibland

Elisa Sednaoui med välfriserat barr. Måhända något för undertecknad?

Jepp, här är den - bilden som stopped me in my tracks (som man ju säger) i höstas när jag satt på ett opeppigt hotellrum i Bryssel och ugglade. Kläderna är väl oss emellan en smula oinspirerande, men håret är ju alldeles enastående ärtigt. Väldans neat att ha det lite ljusare i topparna, inte sant? Funderar starkt på att riva ut annonsen ur Bazaar och ta med den till frisören på måndag, om man nu gör så fortfarande. Det är måhända galet gammeldags att inte bara googla upp den på plats och köra upp iPaden i plytet på hårstylisten. Nåväl, oss emellan skulle jag inte låta tekniken spela en så avgörande roll vid mitt salongsbesök, men sedan har jag också en något labil relation till lockarna. Ni undrar kanske exempelvis vad jag har gjort ända sedan i september med en bild på en frisyr. Kontemplerat den, så klart. Här finns inget utrymme för impulsbeslut. Rapporterar vidare i frågan efter helgen. Men om jag vore som ni skulle jag inte hålla andan i väntan på action...


onsdag 28 november 2012

Den gamle och havet

Ibland skriver man något och lämnar det. Och ibland kommer det liksom tillbaka en sväng till. Allra underligaste blir det när man inte riktigt greppar vad som är så intressant med produkten/företeelsen. Jag skrev om Studio Swines och Kieren Jones pall nedan för Rum för ett par månader sen. Och när jag slängde ett öga i mässan Heimtextils urtjusiga trendbok för nästa år dök den upp där. Tycker ni att sånt här är kul. Eller bara effektsökeri?



Är det här en god idé?

Orden ”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda” har alltid slagit mig som en smula underliga. Var det inte från encelliga urtidsdjur i havet vi härstammade, eller har kvastfeningarna äntligen avslöjats som historieförfalskare? Nåväl, kanske inte värt att gräva ned sig i det, men människans enorma fascination för elementet måste komma någonstans ifrån. Om det inte är så enkelt som att vätan täcker 70 % av planeten, förstås - varför gå över ån efter vatten? Vad har då allt det här med design att göra? En tämligen utmärkt fråga som lättast besvaras med en hänvisning till Studio Swines och Kieren Jones Sea Chair som lanserades under Milanomässan i våras.

Här har vi att göra med en pall som inte bara är en pall, som så ofta under just designveckor av allehanda slag. Nej, det handlar förstås om samhällskritik och att rädda världen. Och om en förnämlig möjlighet att få publicitet, måhända. Studio Swine och Kieren Jones har i vilket fall hittat på ett sätt att samla in en del av all den plast som flyter omkring i våra hav och förvandlar det genom en snillrik process till pallen på bilden. Och nog verkar det finnas råmaterial så att det räcker till ett helt gäng möbler. Enligt beräkningar från FN ska det plaska omkring runt 100 miljoner ton plast till sjöss, vilket förstås är förfärande alldeles oavsett vad man tycker om Sea Chairs eventuella kvaliteter.

Formgivarna har dessutom ansträngt sig för att kunna producera pallen till sjöss, och det är ju en finfin idé. Blir de missnöjda med utseendet nästa gång är det väl bara att hiva den överbord. Vem kommer att märka en plastklump mer eller mindre därute?



tisdag 27 november 2012

Bok utan namn

Man ska börja året som man tänker fortsätta det. I stil. Yeah!


Ah, Kate Spade. Vilket äss! Drabbades självklart alldeles av beslutsångest när jag hade lyckan att besöka flaggskeppsbutiken i NY. Fick i alla fall (bland annat) med mig kalendern ovan, vilken definitivt ökar förhoppningarna på 2013. Lite enligt logiken, if you build it, he will come. Hur skulle nästkommande år kunna bli annat än en succé med den här på skrivbordet/i handväskan/på tunnelbanan? Spana också in urgulliga inspirationsboken. Bisou!


fredag 23 november 2012

Den tomma stolen

En klassiker är en klassiker är en klassiker. Men någon måtta får det väl ändå vara? Här är en, något förtörnad, text som jag skrev till Rum apropå Myrans 60-årsjubileum. 

Vad gafflar jag om? Ja, säg det.

Det finns idéer som skulle ha kunnat bli något fantastiskt men som slarvades bort genom nonchalant utförande och brist på fingertoppskänsla. Sedan finns det idéer som inte bara borde ha kasserats minuten efter att de kläcktes utan också borde leda till att deras upphovsmän omedelbart får sparken och dessutom för evigt beläggs med yrkesförbud. Som ni måhända redan har gissat handlar den här texten om den senare typen av idé. När stolen nyligen fyllde 60 år donerade Fritz Hansen 25 stolar till Jamie Olivers Better Food Foundation. Stolarna auktionerades ut i oktober och pengarna går till välgörande ändamål.

När, var och kanske framför allt hur verkade någonsin tanken att låta olika formgivare customiza Myranstolar som en fräsch idé? Kan man ens använda orden ”Myranstol” och ”fräsch” i samma mening längre? Och ja, innan ni kommer dragande med det – jag vet att det är för att samla pengar till välgörande ändamål. Men det är en förklaring, inte en ursäkt. Jamie Oliver må vara en förtjusande tjomme men det här med design är nog inte hans kopp te. Och den här gången är det inte bara råvarorna som är nakna, utan även kejsaren.

Paul Smith, Christoper Bailey, Sarah Burton, Quentin Blake och Tracey Emin är några av dem som känt sig kallade att piffa till en stol. Troligen har Oliver någon hållhake på dem som skulle få Murdoch att bli grön av avund. Och varför någon skulle vilja pröjsa för en våldtagen designklassiker hellre än bara sätta in pengarna på ett anonymt bankkonto övergår mitt förstånd. Sysslar inte rikingar med välgörenhet för att känna sig mer tillfreds med sig själva. Hur går den ekvationen ihop om den inkluderar trebenta stolar, pastellfärgade höns, plastbestick och bollfrans?

Varför lägga tid på att göra något så trött, ointressant, klyschigt och fult? Varför köpa det? Är de så mätta kanske de ska tacka för maten och lämna bordet. 


tisdag 20 november 2012

Allting igen

Prickar gör sig bra överallt. Föga förvånande egentligen.

Känner mig galet sugen på prickar i dag, mina vänner. Vet inte riktigt hur jag ska implementera detta i mitt dagliga liv men jag tänker i alla fall göra mitt bästa. Inhandlade den här riviga kuvertväskan på semestern och planerar att stocka upp ett lager stockings så snart jag bara får möjlighet. Fler förslag?


måndag 19 november 2012

Igår idag imorgon

Ciao, kära ni. För deppigt att vara sjuk även om man inte drabbas av något värre än en förkylning. Har dock tillfrisknat tillräckligt nu för att kunna hasa mig upp ur sängen och bjucka på textilmässan Heimtextils inspirationsbilder. Brukar vara en smula skeptisk till mässornas trendspanande, som ofta känns som om det går på tomgång och mest är en ursäkt att få spamma ens inkorg. Men den här gången är bildmaterialet faktiskt fullständigt bedårande. Fint jobbat, Frankfurt.

2013-14 delas in i fyra personlighetstyper: the Eccentric, the Historian, the Inventor och the Geologist. Först ut: The Eccentric, vilken som namnet antyder plockar sina influenser lite som de kommer. De omfamnar det dekorativa och färgstarka. "Samtida dandyer och moderna bohemer som reser land och rike runt och letar efter glädjande upplevelser och betydelsefulla produkter", är mässans beskrivning. Men...den kan man ju inte ta på allvar. Vem skulle komma på tanken att kalla sig själv för bohem 2013? Oh la la, ska vi kanske ta och strunta i den lökiga copytexten och fokusera på bilderna istället? (Om ni ändå känner att ni vill ha texten, så sväng förbi mässans egen hemsida.)


Mässan delar in framtiden i fyra trendpersonligheter: The Eccentric (ovan),
The Historian, The Inventor och The Geologist.

Excentrikern är fantastifull och blandar mönster och strukturer hejvilt.
Hon älskar slöjd och det unika och strösslar på med lite av varje för att få en fin effekt.

The Geologist har, som namnet antyder, en förkärlek för naturen i allmänhet
och stenar och mineraler i synnerhet. 

Guld är helt rätt. 

The Historian vill nytolka det förflutna för samtiden. Kan fungera!

Spets, broderier och intrikata brokadtyger är helt i linje med historieintresset.
Och snyggt, inte att förglömma.


onsdag 14 november 2012

Djurfarmen


Ni känner ju till min stora, stora passion för flugor, så därför kunde jag givetvis inte inte lägga upp den här bedårande flocken av rara Gemma Correll. Ni hittar fler av hennes illustrationer här. Bisou!