Udda verklighet

Det härliga med labyrinten som kallas V&A är att man alltid går vilse och hittar något nytt. Här den trivsamma konstsmidesutställningen.

Ett av mina stående lördagsmorgonnöjen är att läsa Magasinet, ni vet SvD:s bostadsdel, och förtjusas/förfäras över både objekten och mäklarsvenskan. Helgens nummer var ingen riktig fullträff men en trea i Vasastan ståtade i alla fall med en "smidesbalkong" (ett ord jag inte kan minnas att jag varken hört eller läst tidigare. Kanske det nya i mäklarsvängen, kom ihåg var du läste det först!) som påminde mig om att jag tänkt skriva om den förtjusande konstsmidesutställningen jag råkade trilla in på när jag besökte Victoria and Albert Museum en fredag i trettiogradig hetta.

Det bästa med ett så stort och vindlande museum som V&A är att det är omöjligt att ta sig närmaste vägen till det man letar efter, vilket leder till att man alltid hamnar i ett par salar som man inte hade tänkt sig på väg till det man hade tänkt sig. Jag har alltid avundats Parisborna deras eleganta balkonger och med längtan i blicken önskat att vi hade såna här hemma också men annars inte funderat så mycket på konstsmide som i mina öron låter lite mossigt och ointressant. Men shame on me, jag borde ha vetat bättre. Utställningen som sådan må vara lite gammalmodig men föremålen är minst sagt varierande. Här finns allt från traditionella mönster med lejon som fajtas (hur traditionellt nu det är) till något som mest påminner om op art från 1960-talet. Det lite nördiga i utställningen tillsammans med museets en smula pompösa arkitektur fick det att kännas som om jag hade trillat in hos någon excentrisk brittisk lord vars största passion i livet är just smide. Och passion har ju en förmåga att smitta av sig så i stället för att, som planerat, raskt stega igenom korridoren där smidet huserar blev jag kvar i en halvtimme. Nu är det nästan så att jag hoppas att få läsa om fler smidesbalkonger i helgens Magasinet.


Så stiligt! Det var inte bara jag som fastnade i smidesutställningen. Oväntat många besökare gick omkring och fotade och fingrade på de svarta skapelserna. En snubbe gick omkring och pratade i sin iPhone, stannade och plåtade, pratade i iPhone och plåtade. Det var en så käck blandning av gammalt hantverk och modern teknik att jag blev helt förtjust.