Fem gör ett fynd

Det sägs att man alltid ångrar det man inte gör mer än det man faktiskt genomför. Jag vet inte det jag. Inköpet av mimosaljuset från Diptyque verkar, oss emellan, som en sämre och sämre idé. Vad jag borde ha gjort är givetvis att slå till på Feu de Bois som ska påminna om en sprakande brasa. Vem skulle inte behöva det nu?

Skulle inte drömma om att dissa Thomas Stearns, modernistfan som jag är, men jag undrar om det inte hade varit mer korrekt att konstatera att november är den grymmaste månaden; mörk, blåsig, regnig, kall och på det hela taget ganska deppig. I dag har vi väl fått en försmak på vad vi har att vänta oss av den närmsta framtiden. Och den mer avlägsna också, för all del. Har precis skakat av mig blöta skor, haft sönder ännu ett paraply och håller som bäst på att tina upp frusna fingrar. (Det är därför det här inlägget tar sån tid att skriva, om ni undrar.) Missförstå mig inte - jag älskar regn mot rutan, så romantiskt. Men det skadar ju inte att ha en plan B i väntan på att prince charming ska messa. Här är alltså fem favoriter som jag misstänker kan pigga upp kommande månader.

Romantisk är väl bara förnamnet på Charlotte Brontës 1800-talsroman. Kan inte tänka mig att filmatiseringen skulle vara en besvikelse. Tillknäppta britter, galna kvinnor och förtjusande outfits. Jag kan inte riktigt förstå att jag inte har sett den ännu. Skandal! Bör åtgärdas inom kort. Går visst på biografen Sture, en av Sthlms finaste.

Den här utgåvan är så stilig att det är närmast kriminellt att inte läsa den. Jag är för närvarande på s. 156 och kan bara konstatera att The Guardian har helt rätt som inkluderat den på sin lista över de hundra bästa non-fiction-böckerna. Läs, avundas, häpna och bli förälskad i mr Capote (igen). Finns det något bättre än människor som verkligen kan skriva?

Var på Moderna Museet i dag och njöt av deras Turner, Monet och Twombly-utställning. Gå ni också! Jag tänker definitivt hinna med ett besök till, eller två... Ger en för ett ögonblick tillbaka tron på mänskligheten, om man får vara så pompös på tisdagseftermiddagen.

Jag vet att jag tidigare i otaliga sammanhang har hyllat Cadierbaren för sin elegans, förfining och finess. Men so be it - det finns inget som slår ett afternoon tea där en regnig dag. Uppklädd till tänderna, sippande på ett glas champagne, helst i sällskap med någon raring med utsökt wit och charm (för att inte utklassas av godsakerna förstår ni).