Låt den rätte komma in

Om jag är hemma? Si, si! Italiensk porttelefon som sannerligen inte skäms för sig.

Vi har ju alla våra hang-ups, vissa mer lättförklarliga än andra. Så medan jag inte har några större svårigheter att verbalisera vad jag finner så övermåttan förtjusande med till exempel hajar, blekt rosa pioner och jugendarkitektur vet jag inte riktigt hur jag ska tolka min passionerade förälskelse i porttelefoner. Jag är helt enkelt förkrossad över a) bristen på föremålet i fråga i Stockholms innerstad, och b) folks oförklarliga ovilja att göra något åt den olyckliga situationen.

Vad är det då som gör dem så spänstiga? Låt oss grunna på den frågan ett ögonblick. Jag misstänker att en delförklaring består i ovan nämnda brist. Jag är säker på att alla ni ekonomer därute kan finna en snitsig formel som vi skulle kunna applicera. Något som cirklar kring det spännande paret utbud och efterfrågan, utan tvekan. Men det är inte hela sanningen. Det finns också något välkomnande, civiliserat och löftesrikt med porttelefonen som ett vanligt simpelt kodlås inte kan tävla med. Man kommunicerar med sina gäster redan innan de stiger in; vilken utsökt artighet!

Med en porttelefon i sin ägo får man också chansen att skriva in sig i en litterär och, i kanske ännu högre grad, filmisk tradition. Det är närmast omöjligt att tänka sig den romantiska komedin som genre utan charmiga hjältinnor och stiliga hjältar som nervöst fumlar med elektroniken.

Sedan ska vi inte heller sticka under stol med att det också finns en unikt lockande möjlighet att snoppa av ointressanta och ovälkomna besökare. Ja, ja, jag vet att du står därnere - men jag bryr mig faktiskt föga. Så stå kvar eller kila vidare, det är mig egalt. Vore inte det ett guldläge för alla oss som för tillfället får nöja oss med något så banalt som att screena telefonsamtal? Alternativet vore kanske att, som den snorkiga snubben Miranda dejtade i något av alla otaliga SATC-avsnitt, skicka ut sin dörrvakt för att göra smutsjobbet. Eller måhända bara göra som Samantha som, föga förvånande, gick och la sig med sin.

Men hur skulle sånt beteende se ut i en stad som har präktiga Skansen som sitt högsta ideal? Mitt tips till the powers that be är att utrusta alla hus i huvudstaden med varsin porttelefon pronto. Annars vet inte jag var det här kan sluta.