Livet deluxe

Svindersvik ligger alldeles vid Gäddvikens strand och är verkligen väl värt ett besök. Tala om gömd skatt.

Och nu när vi känner oss så där lite lagom nationalistiska, vad passar då bättre än ett besök på en av Europas bäst bevarade rokokogårdar? Jag talar här givetvis om fullständigt bedårande Svindersvik i Nacka, bara några minuters bilfärd från Södermalm men i sanningen en helt annan värld. Färgskolan anordnade en tvådagarskurs om 1700-talets färgsättning och var rara nog att fråga mig om jag ville titta in en av dagarna. Ja, tack! Vi bjöds inte bara på en intressant föreläsning om barock-, rokoko- och empireinredningar utan fick oss också ett studiebesök på sommarnöjet Svindersvik till livs.

Arkitekten Carl Hårleman, om vilken vår föreläsare konstaterade att man kan tro att han blev minst 150 år med tanke på allt han hann uträtta, ritade gården på 1740-talet till knasigt rika och mäktiga familjen Grill som använde den som sommarstuga när de behövde lite avkoppling från det stressiga livet i Gamla stan. Men sedan 1950-talet har gården varit i Historiska museets ägo och är öppen för allmänheten. Fast skynda inte dit med en gång för nu stänger de igen för vintern. Och det är ingen dum idé kan jag intyga efter ett par timmar i de kalla rummen. Arkitekten Ragnar Östberg, ni vet han med stadshuset, fick låna huvudbyggnaden under sin skilsmässa och ska, innan han flyttade in, ha sagt att vinterns kyla ingalunda skulle bekomma honom för att omgivningarna var så vackra. Romantiskt men en smula korkat. Han lär efter några månader ha krupit till korset och erkänt att han slutat se de vackra rummen på grund av att kylan upptog hela hans koncentrationsförmåga.

Huvudbyggnadens salong där man lämpligen minglar med champagne och ägnar sig åt spirituell konversation. De handmålade tapeterna är fullständigt underbara och detsamma kan sägas om den chartreusegröna sidenklädseln på möbelgruppen. Galet vacker i verkligheten. Den vann tydligen också något pris i Paris när det begav sig. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Gården består av en liten huvudbyggnad, en köksflygel byggd på behörigt avstånd från resten av bebyggelsen för att minska risken för att kocken skulle sätta fyr på hela härligheten - det är för övrigt därifrån uttrycket "gå ut i köket" kommer - en paviljong och en trädgård full av olika sorters fruktträd. Folk med mer koll än jag på äppelträd oh-ade och ah-ade åt de gammeldags delikata sorterna. Både exteriören och interiören är av museet restaurerade för att återskapa hur de såg ut när godset först stod färdigt.

Under rokokon var folk som bekant djupt fascinerade av Kina och hämtade massor med inspiration därifrån till sina inredningar. Hårleman var personligen extra förtjust i drakar så han inkorporerade dem när han hade möjlighet. Här syns en drake som avslut på en stupränna. 

Under 1700-talet skulle man som värd eller värdinna gärna bjussa sina gäster på mer än trevligt sällskap och hyfsat vin. Allra helst skulle en överraskning stå på schemat. Historien vill göra gällande att Fru de Geer, som under sju år på 1700-talet ägde gården, gärna ville ha ett besök av Gustav III och därför byggde huset på bilden ovan. Det ser så blygsamt ut på utsidan, som om man förvarade kärror eller redskap där, men stiger man in döljer sig en helt annan sanning.

Hela härligheten är nämligen bara en elaborerad kuliss som döljer en balsal och en antal gästrum. Så tjusigt. Definitivt dagens höjdpunkt. Det sägs dock att den bortskämda kungen aldrig ens tog sig ut till Svindersvik. Det är ju hans förlust. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.