måndag 26 september 2011

Din nästas hus

Inget ont om Josef Frank, Mia Cullin och What's What men själ inte det gudomliga marmorgolvet hela showen? Utställningen Hemma på ambassaden visar Sverige från sin bästa sida.
London Design Festival har kommit till sin ände och undertecknad hade den stora turen att få vara på plats under några dagar. Allt ska med nödvändighet vara en festival numer som bekant, säker på att Bakhtin skulle vara förtjust, men vissa evenemang är ändå ganska lätta att låta bli att dissa. Under veckan, då allehanda etablissemang vill spänna sina formgivarmuskler i den brittiska huvudstaden, finns det givetvis ingen brist på saker att se eller uppleva som ju är ordet för dagen.

Om vi börjar med det jag gjorde sist: Svenska ambassaden lockade med utställningen Hemma. Någon designkännare, som enligt egen utsago ogillar name dropping och därför skall få förbli anonym - man vill ju skydda sina källor - sa att han inte tänkte springa benen av sig för att få se grejerna som ställdes ut: "Om man är  svensk och hyfsat intresserad av formgivning har man redan sett allt". Det är förvisso helt sant. Men fuck the furniture, darling för att tala klarspråk. Jag gick för att se lokalerna, kände mig faktiskt lite entitled, being swedish och allt. Det här är ju vår lilla plätt Svea rike abroad, for crying out load. Och vilka lokaler sen. Det var som om man dött och kommit till Ladurée-himlen: en explosion av dyrt trä, marmor, pistagegrönt, ljusblått, kristall, guld och väggmålningar galore. Inte helt självklart vad man förväntar sig från landet lagom. Så elegant, så civiliserat, så... ljuvligt, kort och gott. Gjorde mig smått stolt över att vara svensk om vi nu ska go down that particular road tonight.

Trappan upp till övervåning är en attraktion i sig. Mäktiga Hollywood-vibbar och gamla pengar inslaget i ett enda stort pistagegrönt paket. Älskar trappräcket.
Vi skymtar förstås Lisa Hillands stiliga puff, Anna Kraitz fåtölj och Thomas Bernstrands hyllade hylla. Men dem har ni ju sett tidigare, så njut av rummet hörrni.
Kristall, takmålningar och valvet - valvet! Som ett dockhus för barn med utsökt smak.
Det är i ärlighetens namn inte bara lokalerna som gör det. Blandningen av nyare möbler och äldre arkitektur blir en lyckad kombo. Jag har sett bilder på ambassadens rum som de brukar vara inredda med tidsenliga möbler och det har inte riktigt samma spänst.
Spegeln, spegeln, spegeln. Så fin.
Naim Josefis och Souzan Youssoufs skor gör sig sällsynt bra under ovan hyllande spegel.
Jag får aldrig nog av gripar, fontäner och virvlande stiliserade blad.
Hur kan man inte gilla kristallkronor och pistagefärgade tak med kristyrliknande dekor? Nämnde jag förresten Ladurée?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar