En kort tid av lycka

Jag vet att Diptyque-ljusen sedan länge saluförs i Stockholm också men det finns inget som går upp emot att vandra runt i den ursprungliga butiken på Boulevard Saint-Germain 34 och dofta på alla produkter de erbjuder. Personalen är dessutom riktiga raringar och man frestas att köpa tokdyra specialljus bara för att de endast finns till salu i Paris. Nöjde mig, efter moget övervägande, med två vanliga ljus som dock rönte ovanligt stor uppmärksamhet i säkerhetskontrollen på CDG i söndags. "Vad är det här? Ljus? Som doftar? Är det en present? Får man ha med sig så här stora ljus?" frågade kontrollanten sin kollega. Svaret på det senare är tydligen "ja", men endast efter viss tvekan.

Det finns vissa saker jag nästan alltid gör när jag kommer till Paris. (Jag älskar att skriva meningar som den eftersom man då kan intala sig att man har en galet jetsetig tillvaro och bara studsar mellan olika delikata resmål.) Jag brukar till exempel försöka uppa min kulturella kredd genom att besöka ljuvliga Musée les Arts Décoratifs, men mer om det en annan dag. Nu koncentrerar vi oss på konsumtion för ett ögonblick, tycker jag. Först inhandlas te på Mariage Frères på Rue du Bourg-Tibourg i Marais-kvarteren. Upplägget är så sött gammaldags, förpackningarna är to die for och man får stå och sniffa i provburkarna hur länge man vill utan att någon blir sur.

Sedan shoppar jag doftljus på Diptyque, som sagt. Den här gången köpte jag Figuier till min bästis och Mimosa till mig själv. Jag brukar hålla mig till Baise men kände att jag borde prova något nytt. Ångrar mig förfärligt förstås. Tycker ni förresten inte att det är lite rart att kvinnan på bilden ovan, som också har handlat ljus, har en hjälm som matchar Diptyques inredning? Man förställer sig ju lätt att hon är stammis.

Jag brukar också försöka fika på numera nästan söndertjatade Ladurée, föredrar den på Rue Bonaparte, men det hann jag inte den här gången - jag var ju där för att jobba som bekant... Däremot missar jag aldrig att besöka Le Bon Marché, ett varuhus så lagom stort och fullt är guldkorn att det är närmast skrämmande. Var farligt nära att inhandla ett par snofsiga men en smula dyra Miu Miu-pjuck som givetvis skulle ha gjort mig, inte bara chicare, utan också till en bättre människa. Min plånbok räddades av att jag i sista sekunden insåg att jag var för trött i fötterna efter att ha gått omkring på Maison et Objet hela dagen för att orka prova. För tre andra godbitar se nedan.

Nya bekantskapen Maison Olga. Jag fick goda vibbar direkt. Kan kanske delvis förklaras av att min mormor, som var lite utav en klädsnobb och vars sömmerskeuppsydda klänningar och blusar jag fortfarande använder, hette just Olga. Jag vet inte om det är märkets kläder eller bara den piffiga stajlingen som tilltalar mig men vem bryr sig egentligen? Avgudar mattan också!

Varuhusets matavdelningen är så underbar att den till och med har fått ett eget hus och ett eget namn: La Grand Epicerie. Hur kan man inte falla handlöst för ett ställe som säljer ägg i lösvikt att plocka ned i askarna ovan? De rosa verkade vara klart populärast för det fanns bara en handfull kvar. 

Som om allt detta inte var nog bjussade varuhuset också på någon slags Londoninspirerad utställning, vilket hade till följd att en uppsjö av bilder på Bryan Ferry i sedvanligt stiliga outfits florerade lite här och var. Le Bon Marché - vilken hjälte alltså! Missa inte ett besök.