Ett rum med utsikt

Hermès kan det här med att skylta snyggt.

Jag älskar omsorgsfullt designade skyltfönster. Jag kan inte förstå att inte alla butiker lägger ned sin själ i att presentera sig på bästa tänkbara sätt ut mot gatan. Varför skulle man vilja gå in någonstans och spendera en massa pengar där de uppenbart inte bryr sig tillräckligt mycket om sina kunder för att vilja bjussa på något fint? (Och dessutom tydligen saknar business sense helt och hållet.) Tjusiga skyltfönster signalerar ju inte bara att man har snygga prylar utan är också respektfullt mot presumtiva konsumenter - Because you're worth it! Här är två rara skyltfönster jag hittade när jag vinglade omkring i Bryssel i går.

Snygga stilleben går alltid hem hos mig. Så klart lättare att få till det om man dessutom har Hermès sortiment.

Därmed inte sagt att man inte kan plocka ihop ett snajsigt fönster även om man inte är ett multinationellt företag med i det närmaste oändliga resurser. Spana in vad det här söta antikvariatet har gjort med sina förutsättningar. Jag dör, så nice! Älskar de fina, gamla kamerorna i kombination med stiliga färgglada böcker.

En kort tid av lycka

Jag vet att Diptyque-ljusen sedan länge saluförs i Stockholm också men det finns inget som går upp emot att vandra runt i den ursprungliga butiken på Boulevard Saint-Germain 34 och dofta på alla produkter de erbjuder. Personalen är dessutom riktiga raringar och man frestas att köpa tokdyra specialljus bara för att de endast finns till salu i Paris. Nöjde mig, efter moget övervägande, med två vanliga ljus som dock rönte ovanligt stor uppmärksamhet i säkerhetskontrollen på CDG i söndags. "Vad är det här? Ljus? Som doftar? Är det en present? Får man ha med sig så här stora ljus?" frågade kontrollanten sin kollega. Svaret på det senare är tydligen "ja", men endast efter viss tvekan.

Det finns vissa saker jag nästan alltid gör när jag kommer till Paris. (Jag älskar att skriva meningar som den eftersom man då kan intala sig att man har en galet jetsetig tillvaro och bara studsar mellan olika delikata resmål.) Jag brukar till exempel försöka uppa min kulturella kredd genom att besöka ljuvliga Musée les Arts Décoratifs, men mer om det en annan dag. Nu koncentrerar vi oss på konsumtion för ett ögonblick, tycker jag. Först inhandlas te på Mariage Frères på Rue du Bourg-Tibourg i Marais-kvarteren. Upplägget är så sött gammaldags, förpackningarna är to die for och man får stå och sniffa i provburkarna hur länge man vill utan att någon blir sur.

Sedan shoppar jag doftljus på Diptyque, som sagt. Den här gången köpte jag Figuier till min bästis och Mimosa till mig själv. Jag brukar hålla mig till Baise men kände att jag borde prova något nytt. Ångrar mig förfärligt förstås. Tycker ni förresten inte att det är lite rart att kvinnan på bilden ovan, som också har handlat ljus, har en hjälm som matchar Diptyques inredning? Man förställer sig ju lätt att hon är stammis.

Jag brukar också försöka fika på numera nästan söndertjatade Ladurée, föredrar den på Rue Bonaparte, men det hann jag inte den här gången - jag var ju där för att jobba som bekant... Däremot missar jag aldrig att besöka Le Bon Marché, ett varuhus så lagom stort och fullt är guldkorn att det är närmast skrämmande. Var farligt nära att inhandla ett par snofsiga men en smula dyra Miu Miu-pjuck som givetvis skulle ha gjort mig, inte bara chicare, utan också till en bättre människa. Min plånbok räddades av att jag i sista sekunden insåg att jag var för trött i fötterna efter att ha gått omkring på Maison et Objet hela dagen för att orka prova. För tre andra godbitar se nedan.

Nya bekantskapen Maison Olga. Jag fick goda vibbar direkt. Kan kanske delvis förklaras av att min mormor, som var lite utav en klädsnobb och vars sömmerskeuppsydda klänningar och blusar jag fortfarande använder, hette just Olga. Jag vet inte om det är märkets kläder eller bara den piffiga stajlingen som tilltalar mig men vem bryr sig egentligen? Avgudar mattan också!

Varuhusets matavdelningen är så underbar att den till och med har fått ett eget hus och ett eget namn: La Grand Epicerie. Hur kan man inte falla handlöst för ett ställe som säljer ägg i lösvikt att plocka ned i askarna ovan? De rosa verkade vara klart populärast för det fanns bara en handfull kvar. 

Som om allt detta inte var nog bjussade varuhuset också på någon slags Londoninspirerad utställning, vilket hade till följd att en uppsjö av bilder på Bryan Ferry i sedvanligt stiliga outfits florerade lite här och var. Le Bon Marché - vilken hjälte alltså! Missa inte ett besök.

Frälst, förmögen, förskingrad

Ibland blir man bönhörd. Rivig ullmatta från 1960-talet, i skick som ny.

Som vi diskuterade tidigare, kära läsare, vill man ibland vidga sina vyer. Detta kan ske medelst nya kulturella intryck (vill bara passa på att i anknytning till detta meddela att ingen annan i min bokcirkel hade läst ut A Game of Thrones. Jag funderar på att byta upp mig till en församling som faktiskt öppnar de litterära verk de tvingar på andra...). Men ibland kan man också behöva faktiskt förflytta sig och vad passar då bättre än att ägna en dag åt 2handshopping utanför tullarna? Sagt och gjort; jag och min bästis lämnade 08-området bakom oss i förra veckan, och beväpnade med visakort och karta begav vi oss ut på jakt efter den heliga Graal som är andrahandsbutiker där stockholmshipsters ännu inte funnit frälsning. Vårt korståg ledde oss hela vägen till "den stolta fristaden" Eskilstuna (deras formulering förstås, jag ägnar mig sällan åt så tafflig copy).

Efter en stadig fika på söta Kafé Kaka gjorde vi staden osäker. Några obligatoriska inköp på Pingstkyrkans loppis och Myrorna beredde vägen, inte för Herran, utan för mer sofistikerade (läs dyrare) inköp på "riktiga" butiker. Om ni någonsin befinner er i Eskilstunas citykärna så missa för Guds skull inte Kristinas Antik & Kuriosa på Rådhustorget som inte bara är välsorterad utan också har förtjusande expediter. Jag kan också med varm hand rekommendera Nostalgi inredning på Köpmangatan, där jag hittade sex galet onödiga, men fullständigt bedårande, likörglas som redan fått mig att se ljuset. Min kompis slog till på en fräck, gammal jordglob från tiden då Sovjetunionen ännu var en spelare. Största fyndet är dock mattan ovan, vars minst sagt ettriga mönster jag tänkte skulle stå som trivsam kontrast till mitt betongbord. Den hittade jag i min mors förråd. Tack och amen för det.

Kocksgatan

Bokstäver, stiliga typsnitt och vackert tryck. Hur kan det inte vara kärlek?

Det är här det händer, gott folk. Kocksgatan har alltid varit en av mina favoritgator i stan (min och Peder Altons, sägs det). Stumpen känns liksom förtroendeingivande stadsmässig, även om utbudet har varit lite skralt i perioder. Men nu rör det på sig. Ni har säkert inte missat att Dusty Deco med sina tjusiga, om än horribelt saltade, 2ndhandprylar har flyttat in. Men har ni spanat in deras granne - Talent Gallery än? Här kan man snacka om guldkorn. Sara Rosenquist, som är grafisk formgivare, kom tillbaka efter jobb utomlands och drog igång ett galleri för just grafisk design för fem månader sen. Hon kunde inte fatta att det inte redan fanns och det kan jag, oss emellan, inte heller. Idén är ju genial. Lokalen fungerar både som galleri och butik och kortet ovan snaskade jag åt mig till ett bröllop jag ska på i helgen. Men jag är också lite sugen på affischen nedan. Det lär bli återbesök snart.


Cute! Finns strax i galleriets webbshop
om du inte har vägarna förbi Kocksgatan inom en överskådlig framtid.

Borta bäst

Bild från Sara Clausins hemsida. Butiken är ganska liten, trots utbyggnaden nyligen, men känns proppfull med garderobspraliner. Ska du på fest så skynda hit, de söta klänningarna hänger på rad! Gillar också aftonväskorna från Wilbur and Gussie.

Att springa på en riktigt bra butik är alldeles, alldeles underbart och precis som att gå på bal på slottet inget man gör varje dag. En av mina absoluta favvoklädaffärer är lilla Sara Clausin på Bondegatan. Personalen är fantastiskt trevlig och kunnig och utbudet bedårande. Upplevelsen befinner sig ljusår från stressen och tjafset på de stora kedjorna och man kan alltid vara säker på att hitta någon godbit. Billigt är väl inte ordet, men kanske prisvärt. Något att ta hand om länge. Nu har de dessutom rea (50%) på herrkläderna så även män (eller snälla fruar och flickvänner) kan fynda.

En annan butik jag gillar att gå och plocka i är hyfsat nya K & Co på Västmannagatan. Om man är lite trött på, eller aldrig riktigt gillade, den avskalade looken kan man hitta sitt nya vardagsrum här. En amerikansinspirerad estetik råder, vilket kan förklaras med att ägaren Kristina Lifors bott och jobbat i USA länge. Jag slog till på en ljusstake från Day senast jag var här, men trånar efter John Derians ljuvliga decoupage-prylar. Tänk att ha en liten brevpress i glas på soffbordet. Bliss!


Bilder från K&Co:s hemsida. Butiken påminner om ett vardagsrum och det känns lite som att vara hemma hos någon med jättebra smak och snoka. Kul, alltså.

Bright Young Things

Naoko Akechi visar ett av textilformgivaren Arita Masafumis tyger. Han hämtar inspiration från nordiska mönster och tyget som Naoko håller upp är hans version av ett norrsken. Tyget bakom den antika byrån heter "Natt i Tokyo".

Besökte just den lilla designbutiken KiKi på Renstiernas gata och pratade med de två japanerna Naoko och Noritake Akechi som äger den. De kom till Sverige för två och ett halvt år sen, pratar redan svenska och har hunnit med att bo både i Kiruna, Sigtuna och Stockholm. Förhoppningen är att KiKi ska fungera som ett japanskt kulturcentrum med kurser och workshops i bland annat det japanska språket och kalligrafi och sedan säljer de grönt te, fina skålar och textilier också under konceptet "Made in Japan". Värt ett besök!


Naoko visar en antik obi som ser förvånandesvärt modern ut.

De här textilierna är från början servetter, men man kan använda dem till vad man vill. Kanske som handduk eller varför inte som en scarf?