Finansiell ekonomi i praktiken

Är det minsann ett rejält träbord med patina jag skymtar där?

Satt och gick igenom mina papper (metaforiskt givetvis, jag använder förvisso dator, liksom alla ni andra) och hittade en krönika jag skrev för tidningen Om i somras. På något sätt känner jag att den inte har åldrats så mycket sen dess...

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? På min tid var det klockan, men nu i den digitala eran - vem vet? Vad som däremot formligen springer mot utgången med en häpnadsväckande hastighet är prylar med patina. Katching i kassan, mina vänner. Är det något samtiden suktar efter som en törstig i öknen så är det tydligen stuff med en story, hyllor med historia, bord med börd.

Penisförlängaren för dagen är inte så mycket en snajsig motorcykel som ett stadigt träbord från förra århundradet. Eller varför inte förrförra om du nu ska förföra. För att vara en riktig karl behöver man nådens år 2012 ett bord med patina. Och en flickvän utan. Gärna den sistnämnda lättklädd ovanpå det förstnämnda. Men vi är ju inte den typen av tidskrift, gud bevars.

Folk i Västvärlden har sannerligen sina bekymmer, men är det något vi inte har problem med så är det att göra skillnad på sak och person. Vi ser gärna att våra tillhörigheter ståtar med repor och skavanker; kort och gott bevis på att de har levt. Numer är det inte så mycket mördande reklam som dito reclaim som gäller. Våra kvinnor föredrar vi dock piffade i enlighet med The Chorus Line-devisen "Keep the best of you, do the rest of you". Konstigt? Kanske. Knepigt? Visst inte, det gäller bara att hålla tungan rätt i munnen och inte tänka för mycket på hur märkligt det är att det för varje bedårande chesterfieldsoffa, vars vackert åldrande skinn det ooh:as och aah:as över, krängs minst två pallar antirynkkrämer.

På tal om vilket, en snabb okulärbesiktning av badrumsskåpet ger vid handen att Ultra Correction Lift, Touche Èclat ("the original must-have for a radiant, flawless face"), Beauty Flash Balm ("brightens and tightens") och håroljan Young Again trängs på hyllorna med Prodigy Eyes - the global anti-aging eye balm från Helena Rubenstein. Ja, varför begränsa sig? Tänk globalt, agera lokalt. Bästsäljaren i genren är visst Anew Ultimate Age Repair Day Cream från Avon. Uppenbarligen såldes 2010 så många burkar att man skulle ha kunnat bygga 2 509 stycken Empire State Building om man staplat dem på varandra. På tal om fallossymboler.

Måhända är optimistiskt namngivna YSL-krämen Forever, med underrubriken Youth Liberator, något på spåren. Konceptet talar till oss, likt Alphavilles enda hit. Människan är i sanning en komplex varelse; samtidigt som vi förtvivlat längtar efter att få ingå i ett sammanhang och känna historiens vingslag vill vi helst inte tänka för mycket på att tiden snart är ute. Eller är det enklare än så? Kanske vill vi bara inte att de tjusiga tillhörigheterna vi ägnade så mycket möda åt att ackumulera ska överleva oss - och skänka credd till någon annan. Tills döden skiljer oss åt. Memento mori. Hell yes, skicka krämtuben.

Jag och pojkvännen kan således hångla vidare på matsalsbordet, säkra i förvissningen om att det håller i minst femtio år till. Och jag i åtminstone tre-fyra. Det kallar jag väl investerade pengar, mina vänner. Väl investerade pengar.