Hanteringen av odöda

Kusligt handmålat. Jag blir alltid lite orolig när folks händer förvandlas till läskiga rötter. Men det är ju bara jag... Tallrik ur The New English-kollektionen Mad Potters Tea Party.

Vi har redan etablerat att jag inte är den modigaste i mannaminnen, särskilt inte när det gäller skräck i film och litteratur. Jag försöker hålla mig på behörigt avstånd men farorna lurar överallt; numer är det inte ens givet att man finner en fristad i designens underbara värld. Tvärtom verkar åtminstone flera av de unga formgivarna som ställde ut på Designers Block i London under festivalveckan vara djupt fascinerade av allehanda obehagligheter. Ray Ceasars tallrik på bilden ovan, som jag hittade i The New English monter, gör mig stel av skräck - den påminner om något ur bröderna Grimms minst barnvänliga sagor. Katten ser ju ut att vara redo att begravas på jurtjyrkogården vilken minut som helst. Om den inte kommer därifrån redan. Annat mardrömslikt fanns också för den som finner tjusning däri. Och för oss andra finns väl inget att göra än att blunda och hoppas på det bästa. Möjligen också ropa "Akta - den står bakom dig", om det skulle behövas.

Hjärtan verkade locka och pocka lite här och var. Det här är en "trevlig liten vas", om formgivaren Paul Bishop själv får bestämma.

En hel korg med hjärtan kompletta med avknipsade vener och artärer i keramik om man tycker sig behöva ett extra. Jag är inte så sugen, tack så mycket.

Trivsamma sockerskålar och salt- och pepparströare för familjemiddagen bjussar Maria Volokhova på.

Det här må se oskyldigt ut men vi vet ju alla att det är då man som bäst ska lägga benen på ryggen. Smycke gjort av biologiskt material som växer och inte tillverkas. En levande brosch? Ja, det känns avgjort scifi. Se upp var du lägger den när du tar den av dig så att du inte vaknar en morgon och finner den sittande över ditt ansikte som en annan alien. Tillverkad av Amy Congdon.