I heart Paris

Kollage från tidigare Parisresor. Hoppas på lika fina photo ops i veckan.
Besök på apotek och Diptyque är givna.

I morgon, galet tidigt, flyger jag till Paris för några dagar fyllda av business et plaisir. Återkommer förhoppningsvis med en hel del skoj i bagaget, ska bland annat besöka mässan Maison et Objet. Med mig har jag förstås Elle Interiörs käcka Maraisguide från senaste numret, kamera och en tämligen stapplande franska. Givna punkter på agendan är naturellement Ladurée på Rue Bonaparte (den finaste om ni frågar mig), Le Bon Marché och stora Sonia Rykiel-butiken på Boulevard St Germain. Ska också försöka titta förbi omtalade Merci och även Louvren som jag hittills aldrig lyckats besöka. À bientôt!

Living With What You Love

För 229 kronor får du både inspiration, fina bilder och några småläskiga inredningar. Prisvärt!

För ett par veckor sedan läste jag om fotografen Monica Rich Kosann på Ronda Carmans blogg och blev lite sugen på att få chansen att bläddra i hennes bok Living With What You Love. Sagt och gjort, i dessa nätbaserade tider är man ju som bekant aldrig längre bort från en välsorterad boklåda än ett klick. Det är en ganska förtjusande bok, där fokus av förklarliga skäl ligger på fotografi men där man också får sig andra tips till livs. Främst är det nog den sympatiska grundtanken att det är ens egen smak och ens egna intressen som ska ligga till grund för hur man inreder sin lägenhet som tjusar mig, för varför skulle man vilja att egna bostaden ser ut som en mäklarannons? Speciellt ljuvlig blir därför den ohyggliga kakburkssamlingen som personligen skulle ge mig mardrömmar om jag hade hemma, rummet med trompe l'oeil-draperier i silver och matsalen som dignar av kristall, porslinshundar och laxrosa väggar. Kosanns trevliga ton och entusiastiska pedagogik gör att man inte vill vara sämre själv utan låta hemmet fyllas av personliga stilleben, tavlor som anknyter till hobbies och fotografier på nära och kära. Jag välkomnar dem alla - fast jag drar nog gränsen vid kakburken som ser ut som en clown, den är ju bara kuslig.


Kändes omöjligt att inte dela med mig av den här underbara dukningen
så här i kräfttider trots att de små formarna givetvis är tänka till hummersufflé!

Jag tänker hela tiden göra något skojigare av mitt lilla skrivbord men kommer liksom aldrig mig för att sätta igång. Kanske blir det ändring på det nu... Fotografier ur boken.

I spindelns nät

Fina broscher i formen av säkerhetsnålar har Sonia Rykiel bjudit på i flera år. En av mina egna all time favourites är en decimeterstor strassprydd sak som jag bar nästan dagligen under ett års tid. Kanske dags att plocka fram den igen?

Häromdagen sprang jag nästan in i en snubbe på väg hem från ett speciellt tänkvärt möte. Det var rena turen att vi inte kraschade mitt på Folkungagatan, jag kan precis föreställa mig hur hans takeaway-käk hade regnat ned över oss båda. Anledningen att ta upp denna ickehändelse överhuvudtaget är att han hade en ganska minnesvärd ensemble på sig som jag nog inte ens hade noterat om ovanstående risk inte förelegat. Egentligen hade han nog en tämligen generic söderkillemedhyfsadkollochensmulaförmycketfritidochkreativapretentioner-outfit på sig. Men det som gjorde att den stod ut i bruset var den rejäla strassbroschen i form av en spindel som prydde vänstra sidan på hans kavajskurna, senapsgula kofta. Det var så chic och upplyftande att se ett klassiskt tantsmycke på en ung man att jag blev helt förtjust (även om jag utgår från att han köpt den på nåt hippt ställe, typ Brandstationen där jag skymtade ett gäng liknande vid mitt senaste besök) och trots att jag egentligen förstås föredrar något en smula mer nedtonat, mer åt det här hållet.

Hur som helst, hela historien fick mig att börja fingra lite på mina egna broscher som har legat undanpackade i ett drygt halvår sedan jag den hårda vägen insett att de oundvikligen gör hål i tunna sidenblusar och heliga ylletröjor. Favoriten har länge varit en rejäl säkerhetsnål prydd med stass från Sonia Rykiel, stolt hemtransporterad från Paris flottare varuhus och så ivrigt använd att stenarna börjat lossna. Estetiken så klart en oemotståndlig mix av form och funktion. Den är inte helt skonsam mot kläderna men vad är väl lite tough love vänner emellan? Kanske gör den comeback i höst, eller så får den konkurrens av någon av de här två sötnosarna. Var nu försiktiga ute i stadsvimlet - ni kan få inspiration till en helt ny garderob (eller en palak panir över den befintliga).

Utrensning

Blev lite kär i dessa art nouveau-bestick med förtjusande fjärilsmotiv.
De kan bli dina för i runda slängar 10 000 kr. Kanske ett fynd!

Det har bloggats en del om Bukowskis auktion Eclectic (bland annat hos Sandra) och när det regnade som värst vid lunchtid kände jag att jag bara var tvungen att göra ett besök. Jag, mitt paraply och mina dyblöta skor försökte att inte göra ett för stort spectacle av oss inne i de ärevördiga lokalerna. Utställningen, som mycket riktigt är eklektisk, innehåller det mesta man som inrednings- eller konstintresserad kan behöva för att bli fast i flera timmar. Stuff från giganter som Grünewald, Aalto, Leibovitz, Frank och Eames poserar pompöst i varje hörn men rarast var nästa de sakerna som höll en lite lägre profil; till exempel besticken ovan, fin keramik signerad Stig Lindberg och de fantastiska 1960-talskaffeserviserna av Vera Ferngren.


Vera Ferngren gjorde underbara silversaker. Till salu finns två otroliga kaffeserviser, räkna med att betala cirka 8000 kronor för den på bilden.

Blev också förtjust i Anna Bobergs jugendvas för Rörstrand. Vilken spänst!

Lite Josef Frank slank med också. Fina modell 2466 är väl för rar?

Finns inte på kartan

Författarna till Scandinavian Country, på svenska Sköna hem i Norden, är rätt så förtjusta i Sverige, Finland, Norge och Danmark och vill gärna att deras landsmän ska veta hur tjusigt det är i norra Europa.

Att höra sin egen vardag beskrivas i exotiska ordalag kan verkligen vara väldigt uppfriskande. Jag minns till exempel när duktiga Chelsea Fuss från bloggen Frolic besökte Sverige och under ett par månader kontinuerligt skrev om vad hon såg och upplevde (exempel här, här och här). I helgen hängde jag så lite på mitt lokala bibliotek och hade turen att springa på soffbordsboken Sköna hem i Norden av amerikanska inredningsskribenterna JoAnn Barwick och Norma Skurka som fullständigt avgudar Sverige ("herresätenas och stugornas land"), Norge ("fjordarnas och midnattssolens land"), Finland ("skogarnas och sjöarnas land") och Danmark ("öarnas och sundens land").

Medan ms Fuss bloggade om sådant man själv känner till och till största delen gillar kan man faktiskt undra om Barwick+Skurka verkligen satt sin fot i någon av länderna. Underbara kommentarer av typen: "Dessa folk lever nära naturen", "man har utvecklat en märklig skarpsyn och vet instinktivt var gränsen mellan det vackra och det överlastade går", och min personliga favorit - "God smak förefaller vara medfödd i dessa trakter", finns lite här och var i den drygt 200 sidor tjocka boken. Givetvis otroligt underhållande och nästan häpnadsväckande att den gavs ut så sent som 1991. Allt är så gemytligt, nordiskt och vackert att jag inte kan minnas att jag någonsin upplevt något liknande i verkligheten. Exotiskt var ordet.

För mycket lycka

De utställda plaggen faller ingalunda in under kategorin "miljövänligt, präktigt och lite trist". Den här klänningen påminner snarare om något Sonia Rykiel kunde ha designat.
Foto: Nicefashion.org

Om ni har vägarna förbi Östermalm i helgen måste ni titta in i duktiga designgalleristen Pascale Cottard Olssons galleri på Humlegårdsgatan 15 och njuta av miljömedvetet mode. Det är Nordic Initiative Clean and Ethical (jepp, that would be NICE) som ordat en tävling för att uppmuntra modedesigners att tänka på miljön, och flera av nordens mest intressanta modeskapare har varit med och gjort minikollektioner på temat. Sverige bjuder exempelvis på underbara klänningar från bland andra Karin Säby och Anna Bonnevier. Både tänkvärt och stiligt - hur skulle man kunna motstå?

Vredens tid

Hurra för Myrorna, hu för pälsängrar.
Foto: Style.com

Come on! Nästan precis en sådan här kjol (dock inte från LV) lyckades jag hitta på Myrorna för ett par år sen, till det facila priset 150 spänn och då ingick en kavaj också. Jag inte bara hittade den utan köpte den, tvättade och sydde upp den, bar den och fick dessutom komplimanger av Martina Bonnier (för första och enda gången under min DV-praktik). Och jag skulle gärna göra om det i höst när vippande kjolar står högt upp på allas önskelistor om det inte vore så att ett gäng pälsängrar festade loss på den när den hängde i garderoben för en tid sedan. De åt inte upp hela kjolen förstås men hade tuggat stora, strategiskt belägna hål över hela plagget. Och bara tanken på att det skulle kunna finnas något äckligt djur krypandes inne i någon fåll någonstans fick mig att slänga hela rasket på tippen. Surt.

Det finns förstås ett gäng trick man kan ta till för att undvika söndersmaskade outfits, men jag är osäker på om något faktiskt fungerar. Anticimex rådde mig att hålla koll på skalbaggarna när de flög in genom fönstret och döda dem då, vilket inte låter vidare high tech. Numer har jag, förutom mosade insekter på fönsterbrädan, en hög med lavendelpåsar högt och lågt i garderoben och har inte sett några plaggätare på länge. Andra knep är att använda kastanjer, vars doft pälsängrar tydligen ska sky som pesten, eller cederträ. Annars är väl regeln att bara hänga in rena kläder och packa sådant man är extra rädd om i platspåsar. De riktiga godbitarna kan man vacuumförpacka med dammsugaren, har jag läst i Rita Konigs Domestic Bliss. Husmoderskuren är att lägga plaggen i frysen i minst 20 minuter, det skulle i alla fall avskräcka mig om jag var en insekt med osunda böjelser.

Är man någorlunda händig kan man ju alltid laga hålen om de inte är för många (och man kan leva med att creepy crawlies har kränkt ens favoritplagg). Annars får man väl leva i vetskapen om att man kunde ha varit helt rätt hösten 2010 och säga som Zander i filmen Starship Troupers när han står öga mot öga med en speciellt ilsken insekt: "One day, somebody like me is going to kill you, and your whole fucking race."