De utvalda

Finfina Front-stolen från Gemla.

Här kommer som utlovat lite fler sötnosar från mässan. Jag tyckte mig, förutom tidigare nämnda pasteller, också se en hel del annan färg men kanske en smula mer nedtonat än tidigare. Mer glatt än grällt. Mycket vitt också förstås. Skymtade även mängder av småbord, gärna i grupp. Ganska charmerande för oss som har lyckan att bo i lägenheter modell mindre. Det fanns också många möbler som antingen kan skryta med hantverksmässiga detaljer/tillverkningsformer eller som gärna vill att det ska se ut som om de har det. Fina, smått gammelmodiga toucher syntes således på sina håll. En uppsjö av pinnstolar, eller i alla fall varianter av pinnstolar fanns också. Tänk er Lilla Åland goes 2010-tal. Träfärgat och det som slött brukar kallas "skandinaviskt formspråk" var som vanligt väl representerat, konstigt vore annars. Det var även strömningen man möjligen kan benämna samtida retro, där designers låtit sig inspireras, vad nu det betyder i dagsläget, av tidigare årtionden som varför inte femtiotalet, och gör något som säkerligen faller 2010-talsmänniskan på läppen. Säkert utan att för den skull vara tråkigt. Marmor fanns också till min enorma glädje lite här och var, så chic!

Enjoy! (Det gjorde jag innan jag blev helt matt och underligt nog fullständigt ointresserad av att se en enda stol till i hela mitt liv... )

Snygga lampan BlancoWhite av Antoni Arola.

I stort sett allt var tjusigt i Asplunds monter, som vanligt. Förvaringen här knappast ett undantag.

Spänstiga fåtöljer från Branca Lisboa.

Våldsamt vackra jaktstolen av Östen Kristiansson nylanseras.

Jag vet att de inte är nya, men de är ju fantastiska. Signe Persson Melin för Byarums bruk.

David design är tillbaka. Snofsig matgrupp.

Rara skinndetaljer hos Ire.

Två av ovan nämnda småbord, från Hay.

En till snygging från Hay.

Gubi igen! Man får liksom aldrig nog av den här montern.

Monica Förster för Depadova.

Fina lampor i Greenhouse. Kristine Five Melvaeer är en blivande stjärna att hålla koll på, sanna mina ord.

Inte nödvändigtvis nya, men riviga. I Muutos monter.

Det här är nästan för nice, hos Nola. Jag vill se ännu mer marmor i framtiden - vilket material.

Snygga damastmattor hos Rezas. Oändligt mycket finare i verkligheten, färgerna kommer inte alls till sin rätt här.

Stolab visar klassiskt.

Pysslingbord hos Swedese. Gillar det träfärgade mest, men snyggt i grupp också.

Jag vet att jag redan visat dessa när jag var i Milano, men de är ju så fina. Patricia Urquoila vet sannerligen vad hon sysslar med.

Lagt kort

Grön Diorkjol för hugade spekulanter.

Gårdagen tillbringades förvånansvärt ofta med ett glas bubbel i näven och det är ju sannerligen inget att klaga på. Rosa dito bjöds det på hos Stockholms Auktionsverk som på alla hjärtans-dag, om nu någon fortfarande högtidlighåller det knasiga krimskramsdatumet, ger alla chansen att bjuda på diverse godbitar från märken som LV, Gucci, Chanel, Dior, Nina Ricci, Balenciaga, YSL, Hermès och Lanvin i auktionen Fashion & Lifestyle. Ett gäng Beckmansstudenter har gjort presentationen, som är snygg och samtida utan att vara så vågad att den ger de Östermalmsdamer som förmodligen kommer att kamma hem det bästa lootet med sina mäns pengar i näven dåndimpen. Vi fattiga stackare utan hedgefund-stålar kunde i alla fall glädja oss åt mängder av ögongodis; både i och utanför utställningen. Vissa ladies & gentlemen rör sig nog sällan utanför Östermalm och det var hänförande att se dem kindpussas i sitt naturliga habitat.

Det här var förresten min favorit om nu någon skulle vilja spendera sina gamla- eller nya pengar på undertecknad. Kanske skulle kunna leva med att fira 14 februari då...

Två charmerande chica Chanelblusar, samt en gul sextiotalsklänning från Courrèges.

Kanske den enda Chaneldräkten man någonsin skulle tacka nej till. Vem vill se ut som Barbie, eller möjligen en femåring i utklädningskläder?

Pärlbeklädd cocktailensemble från Diane von Furstenberg och lite annat smått och gott som inkluderar ett par klassiska Louboutin-pjuck och en Hermès-scarf.

I förgrunden en klänning från Galliano och i bakgrunden en från Märthaskolan (till vänster) och från Carolina Herrera.

Fullständigt underbar aftonblåsa från Nina Ricci medan Lars Nilsson var chefdesigner.

Tusenskönor

Inga Sempé och Piet Hein Eek - vilka pinglor. Här deras respektive prylar.

Dagen började trivsamt med pressfrukost på NK där man förutom croissanter och blåbär också kunde njuta av miniintroduktioner av Inga Sempé, för dagen rivigt klädd i jeans och flanellskjorta, nya designföretaget Pieces, som presenterade sin första kollektion Trotters i samarbete med TAF, och Piet Hein Eek som inte bara designar söta möbler utan också själv verkar rätt gullig och dessutom verbal, vilket inte är en självklarhet bland formgivare. Han berättade bland annat hur det kom sig att han tillverkade det första av de numera välkända, lackade träborden genom att leka med tanken att materialet var dyrbart och arbetet billigt, trots att han egentligen använde trä som blivit över i produktionen av andra möbler. Inredningsarkitekten Anki Gneib presenterade slutligen sina jättestora, svarvade träljustakar som gav upphov till många funderingar runt temat "hur gör man egentligen när man tillverkar dem". Tom Dixon skulle också ha kommit och snackat om sina nya produkter, men satt i ett plan från London. Det utlovades dock att han skulle dyka upp på kvällens festligheter (vilket han också gjorde). Hur som helst lär hans nya grejer knappast göra fansen besvikna.

Sen bar det av till mässan och senare på kvällen till Auktionsverket, men det tar vi i morgon. Hann också med en snabb sväng på Rum Hemmas smygläsning. Till deras nya nummer har jag skrivit min första "hemma hos" om illustratören Lisa Grubes lägenhet, sweet!

De omdiskuterade ljusstakarna från Anki Gneib.

Kollektionen Trotters av TAF. "Vi har jobbat som vi brukar och tagit en detalj och dragit den in absurdum", berättade Mattias Ståhlbom apropå de schysta kulformade fötterna som återkom i olika varianter.

Dockornas dal

Modernt glas i anrik miljö.

Om ni befinner er i Stockholm för närvarande så ta er för allt i världen i väg till Hallwylska museet där man från och med i morgon kan njuta av bedårande utställningen Les Poupées med glas- och porslinskonst av duktiga designern Luca Nichetto. Hanna Nova Beatrice från Plaza Interiör är curatorn bakom och produkterna har tagits fram av Pascale Cottard Olsson på Gallery Pascale. Vilken trio! Obetalbart tjusigt. Inspirationen till glaset kommer från svenska, italienska och japanska traditioner och pjäserna påminner föga förvånande om dockor när man sätter samman den smalare "kroppen" och det runda "huvudet". Det förstnämnda fungerar som synes som ljusstake och det sistnämnda som vas. Och det är något med Hallwylska museets lokaler som gör att modern formgivning kommer lite extra väl till sin rätt. Museets kök är nog en av mina favortiplatser i stan. Missa inte, alltså.

Efter arbetsschema

Precis tillbaka hemma för ett (mycket) kort gästspel innan jag ger mig ut på stan på jakt efter intressant design igen. Första dagen på mässan lika ostrukturerad som vanligt. Tyckte mig, till min stora glädje, se en hel del pasteller. Rart. Annars kommer väl några mer sammanhängande intryck senare i veckan. Här är i alla fall några sötnosar från dagens kameraskörd.

Lampa från Blond. Den var mer ljusblå i verkligheten, svårt att plåta på mässa.

Fina bord i bedårande färger från Karl Andersson & Söner.

Gubis monter bjöd på mängder av charmerande produkter.

Krok från Gubi.

Ännu ett fynd i Gubi-montern. Lite kär!

Rart pastellblått hos Ire. Fin monter också.

Northern Lighting spexar lite lagom.

Ny fast ändå bekant. Fåtöljen Sture av Björn Dahlström för NC.

Vitra satsade som vanligt på monterinredningen. Så fin! Stolarna behöver inte heller stå i skamvrån.

Bredvidläsning

Inga Sempés mugg och kanna för Svenskt Tenn.

 Så samlas man kring datorn, likt förr om åren vid lägerelden, när första riktiga dagen av designveckan lider mot sitt slut. Måndagen började flott med frukost på Svenskt Tenn som med sedvanligt borgerligt uttryck säkerligen lockar fans i alla åldrar och med varierande tjocka plånböcker. Utställningen är som alltid sevärd om än inte direkt belamrad med överraskningar. Stockholm Furniture Fairs hedergäst Inga Sempé syntes, till undertecknads stora förtjusning, överallt och hade bland annat gjort en ärtig, men nedtonad, mugg och kanna för ovan nämnda bolag. Hon berättade att hon tidigare varit lite skeptisk till det ålderdomliga och en smula mossiga materialet tenn, men vunnits över när hon insåg att det går att tillaga "som varm choklad" och hällas i former tills man är nöjd och glad. Vad finns att inte gilla med en formgivare som är så förtjust i söta drycker?

Sen var det bara att i solskenet och kylan spatsera bort till Operakällaren där Elle Interiör huserade och presenterade sitt designpris för 2012. Efter att ha skrivit på ett (förmodligen dödligt bindande) avtal om att inte avslöja vinnarna förrän efter prisutdelningen på kvällen fick man tillträde till härligheten och ett glas juice i näven. Hade den ypperliga turen att placeras vid rara och duktiga spanska formgivaren Inma Bermudez som vann pris för sin smått geniala badrumsmöbel Lillången för Ikea. Bara tanken på att någon bemödat sig om att ens tvål inte ska ligga och sogga till sig i tvålkoppen gjorde mig varm om hjärtat. Och när hon avslöjade att det var hon som låg bakom Lladros fantastiska undulatvas blev jag givetvis i eld och lågor. Håll koll på henne! Årets stjärnskott blev Axel Bjurström och årets designer Gunilla Lagerhem Ullberg. Andra vinnare inkluderade superba What's Whats lampa Greta, servisen Mademoiselle Oiseau av Anna Lerinder och Lovisa Burfitt för Rörstrand och maffiga soffan Continental av CKR för Swedese.

Skridskopaviljongen ute på Kastellholmen blev sista stoppet som med någon större övertygelse kan kallas "jobbrelaterat". Här presenterade Wästberg en alldeles underbar utställning med modeller och skisser av Inga Sempé (som givetvis bytt om för kvällen). Helt knasigt sött med modeller man bara ville knycka och smuggla ut. Min alldeles för trånga skinnjacka omöjliggjorde tyvärr alla sådana eskapader, men om någon annan fick ut någon av prylarna så kontakta mig så kan vi säkert komma överens om priset...

I morgon hängs det på mässan, bland annat.

Vredens druvor

Jepp, här är de - Snurks uteliggarlakan. Pepp eller depp?

Halleluja! Just när man tror att Sverige börjar bli lite för tillbakalutat för sitt eget bästa rör någon om i grytan - eller i vattenglaset kanske vi ska säga. Nu senast är det Trendgruppens Stefan Nilsson som hamnat i den så kallade hetluften med sin pop up-butik Design with a Concious på ärevärdiga Nordiska Kompaniet i Stockholm. Inspirationen hämtades från Reclaim Wallstreet-rörelsen. Lite "Reclaim NK", med andra ord. Så postmodernt och trippelironiskt att man knappt hänger med, eller tvärtom ett uppriktigt försök att sätta fokus på något viktigt - vem vet?

Jag kunde på pressfrukosten i fredags först inte riktigt bestämma mig för om tilltaget var en god eller sällsynt risig idé. Kan man medelst ganska billiga knep som glas som ser ut som tunnor för giftigt avfall, tallrikar med de sju dödssynderna och dygderna och - så klart - de omtalade uteliggarlakanen skapa en intressant debatt? Uppenbarligen inte riktigt. Fokus har precis som när Gallioano way back in the days gjorde sin uteliggarkollektion mest handlat om huruvida det är otillbörligt smakalöst att NK-kunderna ska köpa sig fria från sina (möjligen) risiga samveten genom att strö småslantar omkring sig i stället för att göra skillnad i VERLIGA LIVET.

Men hell's bells - är det inte bättre att folk tänker lite än inte alls? Varken Nilsson eller NK är ju så korkade att de tror att utställning kommer att lösa alla problem, om ens några. Och jag finner det nog en smula bedårande att de i alla fall försöker. Jag menar, vad gör vi själva?