Nyår

Hur kan man motstå en trend som kallas "electric romance"? svaret är så klart - det kan man inte. Alla illustrationer är från Ambiente.

En av de få rara sakerna så här års (förutom skrivandet av julönskelistor, dyra afternoon teas och champagne - men det fungerar ju under alla årstider egentligen) är att trendspaningarna för nästa år börjar trilla in på skrivbordet. Tyska Ambiente har som vanligt anlitat Stilbüro Bora Herke Palmisano för att resa land och rike runt och sätta fingret på världens puls. Som en liten försmak av vad vi kan förvänta oss när vi besöker mässan i februari presenterar de, under de fyra rubrikerna Electric Romance, Dark Attitude, Light Innocence och Radiant Modernity, vad som spås bli stort under 2012. Min favorit är nog trenden på bild ovan. Men det kanske bara är för att jag är lustigt svag för babushkor. Jösses - någon som vill analysera det?

Första trenden ut på banan är som sagt Electric Romance, och hur kan man motstå något med ett så peppigt namn? Det riktigt vibrerar och nästan exploderar av starka, mättade färger. Det är folkloristiskt och handgjort, utan att bli konservativt. Snarare får man väl känslan av att hamna hemma hos en välberest och nyfiken ”världsmedborgare”, som lika gärna finner sina guldkorn i Beijing som i Bryssel som i Borås. (De ska visst finnas, har jag hört.) Vi hittar naturliga material som skinn, trä, ull och linne men också tyll, pärlor och spets. Inspirationen kommer från gamla tekniker, enkla mönster som ränder och rutor men också från handmålade motiv liknande de på gammalt porslin. Och glöm inte humorn! Den här medvetna konsumenten tar inte sig själv på gravallvar. Tack och lov…

Dark Attitude - töntigt namn, snygg inredning.

 Dark Attitude må låta misstänkt gotiskt, och inte så lite töntigt - som ett bedagat hårdrocksband som försöker alldeles för mycket,  men Ambiente utlovar en trend fylld av ”feminin elegans”, vad nu det kan tänkas betyda. Färgerna är förstås nedtonade och midnattsblå, eller vad man vill kalla Pantone 7463, återfinns föga förvånande i spektrumet. Annars bärs temat upp av exklusiva material och nedtonad elegans. Blankt, mörkt trä, metall, rökfärgat glas och denim återfinns. Och så lite vintage förstås, så att det hela inte blir för lättköpt.

Light Innocence... Är det bara jag eller borde någon hjälpa stilbüron lite med namnen på trenderna?

 Rent, ljust och harmoniskt - Light Innocence bjuder på precis det man förväntar sig. Här är det naturligt dagsljus som sätts högst och färgtonerna är pudriga pasteller. Glas är givetvis materialet framför andra och förekommer i alla former. Men porslin, ljust trä och delikata metallarbeten föredras också. Jag får tydliga vibbar av 1990-talets mitt/slut som det såg ut i brittiska Elle Decoration under idolen Ilse Crawfords tid. Allt är mjukt och lugnt. Förfinat, inte tråkigt... Eller har tiden sprungit ifrån det här? Juryn är ute ännu så länge.

Radiant Modernity, say no more.

Som total motsats står Radiant Modernity. Här är allt, som namnet antyder, strålande. Färgerna är klara; saker lyser, glänser och pockar på uppmärksamhet. Inspiration hämtas från 1970- och 1980-talen men görs på 2000-talsvis, naturligtvis. Rejäla, grafiska mönster röjer loss och vi finner skinn, metall och trä i starka färger. Möblerna och accessoarerna är (så klart) av yppersta kvalitet för att balansera galenskapen. Färgglatt men kontrollerat, med andra ord. Man kan väl konstatera att jag gillar det sistnämnda mer än det förra. Men det är ju bara jag...

Ärlig beskrivning

Sött vykort från Maison de Vacances. De vet uppenbarligen vad de snackar om. Men var är Alber? Och är det inte lite talande att motsvarigheten, om man föredrar flickor, är ett kort med modellnamn - inte ett kort med namn på kvinnliga designers...

Mot alla odds

Svårigheterna är till för att övervinnas. Och kakel kan ju spolas av.

I ett häftigt okaraktäristiskt anfall av handlingskraft inköptes i dag en burk glitter. Det låter möjligen mer spice girls än det är, eller det är i alla fall vad jag hoppas. Tanken är väl att det i slutänden ska påminna om det här, där också instruktioner inhämtats. Jag känner att vi kan ha att göra med en klassisk dramatisk uppbyggnad som hämtad från en Hollywoodproduktion; så här långt har jag nämligen öppnat burken upp och ned, drällt glitter i badrummet, på mig själv och hunden samt står i lim upp till armbågarna. Men triumfen kommer att bli desto större när min makeup reser sig på tio och slår knock out på motståndarna. Måhända mer tjejgrej än Cassius Clay, men fan så effektivt. To be continued... Förstås.

On the Road

18 november kommer handskarna ovan till en duk nära dig.

Efter torsdagens ohämmade Dorothy Parker-pastisch är undertecknad tillbaka i mer prosaisk form igen. Inget mer Yippie, I'm a poet, I know it, Hope I don't blow it, alltså. Var på filmstaden och såg virusrullen Contagion i går, inget fel på den men det som verkligen stannade i huvudet var trailern för nya, uppenbarligen väldigt tuffa, filmen Drive. Ryan Gosling har ju med sedvanligt ospänstig stilistik utnämnts till "Hollywoods nya gosedjur" av DN:s Jane Magnusson. Jag vet inte om jag är målgruppen för mr Gos men jag är det definitivt för hans urtjusiga bilhandskar. Kärlek vid första ögonkastet, minsann.

Har allt sedan jag såg ett speciellt lyckat foto av min mor iklädd vita bilhandskar närt en viss fäbless för persedeln, men hade tillfälligt glömt bort hur stiligt det faktiskt är. Ni kan måhända invända att det inte känns som en helt livsnödvändig accessoar för någon som inte ens har ett körkort men, vänner, de konnoterar ju alla de rätta sakerna - snabbhet, frihet och omsorg om detaljerna. Jag ska nog ha ett par svarta liggande i någon låda någonstans, senast använda runt 2004. Gräver väl fram dem pronto, eller köper helt vilt ett par nya. Kan knappt vänta tills filmen har Sverigepremiär. De här handskarna kräver en stor duk. Någon som vill gå på bio?

Råd i sällskapslivet

 

Mina vänner, ingenting går upp mot nya skor

Påsen, prasslet och jungfrufärden

Fina kostar en slant men det är inte hela världen

För det är inte ytligt, om det är det ni tror

Det är tvärtom en försäkring att hålla sig à jour

Även om man får betala dyrt för flärden

När damer fajtas är det visst inte med svärden

Utan med det något tvetydiga begreppet glamour

Nu verkar hans intresse dock alldeles för svalt

Han föredrar nog flickor med något lägre klack

Och jag kan inte byta, det vore för banalt

Men när han lämnar henne; säger hej & tack

(det är måhända inte alls för mig, än sen?)

Då har hon inget sött kvar ens i garderoben

Kaffe med musik

Är inte den där kappan lite för glad för dig?

 Märkte just att mitt förråd visst haft besök av tjuvar. Rackarns! Jag väljer efter moget övervägande, och ett oväntat roande samtal till polisen, att lägga min känslostämning någonstans mellan lack och lättnad. Det är förvisso segt att någon sett sig manad att knipsa låset och rota runt i mitt junk men samtidigt hade jag knappast något av värde där nere. Jag slappnade av ytterligare när jag insåg att skurken i fråga på intet sett kan anses var en kännare av vintagekläder; min förtjusande sjuttiotalskappa med pälskrage hänger kvar trots att jag är övertygad om att man lätt kunnat byta till sig en ansenlig mängd högst illegala substanser mot den bara man närmat sig rätt klientel.

Men det är egentligen inte den kappan jag tänker tjafsa om, utan som vanligt min leopardmönstrade. Jag deflorerade den metaforiskt tidigare under dagen. Jag är nämligen, när det gäller outfits, ett stort fan av generalrepetitioner. Vissa tillfällen är alldeles för läskiga för att man dessutom ska behöva oroa sig för om det nya inköpet andas rätt, hett och välklätt. Alltså - Roadtesta plagget i god tid före dagen D. Inget är så förrädiskt som färska kläder. Du må veta hur du vill se ut, men vet du hur du faktiskt tar dig ut? Det finns ju tillfällen då det är en smula misshagligt att komma på att man inte kan gå i skorna/sitta i kjolen/äta med flor framför snoken. Enought said.

Några saker bör man dock kontemplera innan man ger sig ut på testuppdrag. För det första ska man se till att man hänger med folk man gillar och litar på, aka vänner. För det andra ska man isolera testet till ett enda plagg och i övrigt bära gamla trotjänare annars kan det bli som med allergier, svårt att analysera vilken av beståndsdelarna som i själva verket ger upphov till symptomen. Och för det tredje ska man vara noga med att inte nödvändigtvis göra en helkväll av det. Bit inte av mer än du kan tugga, kära du. En kopp kaffe i sällskap med nya persedeln kan gott räcka.

Nåväl, problemet med kappan i fråga är att jag kände att den kanske korsar den fina linjen mellan glad flicka och glädjeflicka och tar mig med sig när den ramlar gatan fram, så att säga. Min bästis försäkrar mig, mellan chokladpralinerna, om att så inte är fallet. Alls. Må så vara, men vad vet han egentligen om nattfjärilar? Måste kanske köra en repetition till. Jag har inget emot att vara lite horig i höst men man vill ju inte hamna alldeles på fel sida om Dorothy Parkers riviga "You can lead a horticulture, but you can't make her think", eller hur?

Förföraren

Känner ni begäret? Hell yes!

För några dagar sedan dök den upp igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen; nyheten att socker är lika beroendeframkallande som kokain. "Likheterna är slående", konkluderar visst någon professor som SvD lyckats gräva fram. Hjärnan har tydligen en tendens att löpa amok inför vitt pulver. Det här torde inte komma som en överraskning för någon som kan sin Roland Barthes, ni minns väl det utsökta citatet "Många menar att socker är sött, men jag, jag tycker att socker är våldsamt".

Visar sig att RB hade rätt igen, vilket plötsligt får mig att omvärdera de (alltför få) gånger någon man viskat sweet nothings i ens öra om hur söt man är. Tidigare har jag prompt tagit herren i fråga i dennes öra och berättat att det faktiskt, händelsevis är en smula nedlåtande att kalla kvinnor för söta. Det låter ju för tusan som om man pratar om en kattunge eller teddybjörn. Och vem vill vara ett mjäkigt gosedjur? Självklart är det tvärtom adjektiv som farlig, spännande och berusande man skulle vilja inkassera. (Och ja, tjusig, chic, snygg och bedårande kan också passera, tack så mycket.)

Men de som säger att forskning inte lönar sig har än en gång blivit överbevisade. Världen är inte platt. Fjällen har fallit från mina ögon - så vill du kalla mig söt, sugar, så kommer jag inte alls att bli sur.