Kaffe med musik

Är inte den där kappan lite för glad för dig?

 Märkte just att mitt förråd visst haft besök av tjuvar. Rackarns! Jag väljer efter moget övervägande, och ett oväntat roande samtal till polisen, att lägga min känslostämning någonstans mellan lack och lättnad. Det är förvisso segt att någon sett sig manad att knipsa låset och rota runt i mitt junk men samtidigt hade jag knappast något av värde där nere. Jag slappnade av ytterligare när jag insåg att skurken i fråga på intet sett kan anses var en kännare av vintagekläder; min förtjusande sjuttiotalskappa med pälskrage hänger kvar trots att jag är övertygad om att man lätt kunnat byta till sig en ansenlig mängd högst illegala substanser mot den bara man närmat sig rätt klientel.

Men det är egentligen inte den kappan jag tänker tjafsa om, utan som vanligt min leopardmönstrade. Jag deflorerade den metaforiskt tidigare under dagen. Jag är nämligen, när det gäller outfits, ett stort fan av generalrepetitioner. Vissa tillfällen är alldeles för läskiga för att man dessutom ska behöva oroa sig för om det nya inköpet andas rätt, hett och välklätt. Alltså - Roadtesta plagget i god tid före dagen D. Inget är så förrädiskt som färska kläder. Du må veta hur du vill se ut, men vet du hur du faktiskt tar dig ut? Det finns ju tillfällen då det är en smula misshagligt att komma på att man inte kan gå i skorna/sitta i kjolen/äta med flor framför snoken. Enought said.

Några saker bör man dock kontemplera innan man ger sig ut på testuppdrag. För det första ska man se till att man hänger med folk man gillar och litar på, aka vänner. För det andra ska man isolera testet till ett enda plagg och i övrigt bära gamla trotjänare annars kan det bli som med allergier, svårt att analysera vilken av beståndsdelarna som i själva verket ger upphov till symptomen. Och för det tredje ska man vara noga med att inte nödvändigtvis göra en helkväll av det. Bit inte av mer än du kan tugga, kära du. En kopp kaffe i sällskap med nya persedeln kan gott räcka.

Nåväl, problemet med kappan i fråga är att jag kände att den kanske korsar den fina linjen mellan glad flicka och glädjeflicka och tar mig med sig när den ramlar gatan fram, så att säga. Min bästis försäkrar mig, mellan chokladpralinerna, om att så inte är fallet. Alls. Må så vara, men vad vet han egentligen om nattfjärilar? Måste kanske köra en repetition till. Jag har inget emot att vara lite horig i höst men man vill ju inte hamna alldeles på fel sida om Dorothy Parkers riviga "You can lead a horticulture, but you can't make her think", eller hur?