Nödvändigheten i att dansa

Jeanloup Sieffs foton är farligt eleganta och väldigt franska, alla fall om man får tro utställningens curator Anna Tellgren.

Ni har väl inte missat den lilla Jeanluop Sieff-utställningen på Moderna Museet? Den är helt klart värd omvägen ut på Skeppsholmen trots att minusgraderna vägrar att ge sig. Jag måste medge att jag inte visste så mycket om Sieff innan jag trillade in på pressvisningen men är nu lite av ett fan. Och för all del; vad finns det att inte gilla? Urtjusiga svartvita porträtt på snygga franska kulturpersonligheter och modeller faller väl in under kategorin Alltid rätt?

Men det är inte bara kändisar som Truffaut, Saint Laurent och Deneuve som poserar på Sieffs foton, han plåtade dansare också. Och det är ganska mycket balett i mitt liv för tillfället märker jag till min stora förtjusning. Dels visas ju några av Sieffs sublima dansfotografier i utställningen men sen såg jag också hajpade La Danse igår och häpnade över elegansen och det hårda arbetet och ska på Operan 18 mars och se SYNC Altro Canto vilket ska bli fab, förstås. Dessutom hägrar givetvis Black Swan med favoriten Natalie Portman inom en nära framtid. Jag kanske borde svepa upp håret i chignon och bli lite mer graciös. Det sistnämnda möjligen lättare sagt än gjort...

En värld utan slut

Asplund hade både stilig monter och tjusiga saker att visa. Det här gudomliga bordet, Zoo av Eero Koivisto, stack ut lite extra. Metall känns både rätt och hett, som det brukar heta.

Här kommer en kort rapport från Stockholm Furniture Fair, jag har inte bestämt mig för om jag ska slänga in handduken eller ge mässan en dag till. Här är i alla fall några guldkort som jag fallit för så här långt.


Lite mindre möbler börjar också ta plats i montrarna till allas vår stora glädje som inte sitter på enorma våningar. Till och med mina 46 kvadrat skulle lätt kunna rymma de här fina pallarna från A2, ärtiga och gedigna. Spana in deras tjusiga skåp också, är lite kär i dem.


Matti Klenell har formgivit den här snyggingen för Källemo. Missa heller inte Anna Kraitz galet fina klädhängare och tevagn, formidabla! Kan inte bli annat än en succé.


Fina mattor från Almedahls. Gillar speciellt den rosa/gröna, förstås.


Söta småbord från Moroso. Gillar att de kombinerat ett gäng bord som kanske inte skulle ha varit så kul på egen hand men som blir ganska förtjusande tillsammans. Bra stylingknep att sno till egna hemmet.

Fronts produkter är ju alltid värda att spana in, så också dessa fina pallar/förvaringsenheter/blomkrukor för Offecct. Fler små möbler alltså, till glädje för oss i Stockholms innerstad. De hade också gjort en fin armatur för Zero.

Danska märket Hay har på senare tid seglat upp som lite av ett favvomärke. Har länge varit såld på deras finfina matta Pinocchio och här är nu uppföljaren Dot Carpet som också är uppbyggd av små bollar. Finns i flera fina färgkombinationer (och kanske på mitt vardagsrumsgolv en vacker dag).


Det syntes en hel del mässing i montrarna, bland annat hos Blond där man kunde hitta den här trevliga lampan. Raffinerad färgkombo som direkt föll mig i smaken.

Muuto brukar bjussa på snygga saker och visade en hel del fint även i år. Gillar bordet som känns nytt utan att bli för spexigt. Snygga matbord känns som en het trend för övrigt. Eller är jag bara extra på för att jag nyss köpt ett?

Ytterligare ett stiligt bord, denna gång från & tradition. Finns dock inte i produktion ännu men de hintade om att det kanske kommer i höst.

Emma

Vi är otroligt nöjda med Emmas och fotografen Patric Johanssons insats
för nya tidskriften Nyans & Interiör. Fab!

Jag brukar sällan blogga om mitt dayjob men eftersom första numret av splitternya branschtidningen Nyans & Interiör är ute och jag är så väldigt nöjd med det, tänkte jag bara passa på att pusha lite för duktiga stylisten Emma Fexeus som gjort ett riktigt snyggojobb som pryder våra sidor. Se fler bilder på hennes eminenta och alltid inspirerande blogg. Tack, Emma! Jag spår henne en lysande framtid.

the Marble Man

Svenskt Tenn huserar i gamla biografen Astoria medan de moderniserar butiken på Strandvägen. Spectacular, spectacular! Här syns några av deras nyheter för våren: ett par Frank-bord, en puff, speglar och lampor.

Som ni säkert känner till så är det Designvecka (ja, med versalt D) i Stockholm för närvarande och alla slåss om att få bjuda in och visa nya produkter och bjussa på bubbel - så sweet! I morgon börjar Stockholm Furniture Fair i Älvsjö också. Men i dag öppnade ärevördiga Svenskt Tenn dörrarna för pressen och visade sina nya produkter.

Först ut, i entrén, hängde hippa designgruppen What's Whats lampor. Vilken spänst! Klassiska former har använts, i brist på bättre uttryck, på ett nytt sätt. Snyggt och monumentalt med tydliga drag av farmors lilla vikskärm bredvid soffan. Det fiffiga är att man själv kan välja form på lampan genom att dra i snöret. Konsumenten som medskapande, vi är visst inte trötta på det än! Schysta färger också som gjorde sig som handen i handsken i omgivningarna. Självcentrerad som jag är var min första tanke hur utmärkt en av dem skulle göra sig ovanför mitt matbord.


Längre in i den numer stängda biografen presenterade Monica Förster och Björn Kusoffsky sitt projekt med Josef Frank-mönstret Marble, som visst inspirerades av Jackson Pollocks verk. De visade en film men så klart också produkter, som förtjusande askar och en bastant tyguggla som tog hem spelet utan att ens försöka. Om du är i krokarna så ta en tur förbi Svenskt Tenn på tillfälliga adressen. Den känns inte alls trist och temporär utan lyfter tvärtom det ibland lite bourgeoistyngda sortimentet till nya nivåer, dessutom väldigt intimt och lite småhemligt presenterat.

Mönstret Marbles passar till både det ena och det andra.

Paris Frankrike

Ines de la Fressange inspirerar ständigt till estetiska stordåd,
här på gammal (pardon, klassisk) parfymreklam.

Som ni vet fascinerar begreppet "chic" mig ständigt och som av en händelse råkade jag precis ramla in på en sida som måste vara åtminstone någons (kanske min) tolkning av begreppet: Roger Viviers hemsida. Företaget har ju varit framsynta nog att knyta ständigt eleganta Ines de la Fressange till sig och under fliken Les Carnets d'Ines kan man följa med madame på olika små rundturer i den franska huvudstaden medan hon tipsar om adresser "vi kommer att vara henne evigt tacksamma för att hon visade". Så klart aldrig fel med shoppingtips för Parisresan men den största behållning är Ines de la Fressange själv; otroligt välklädd och très très fransk. Oh la la.

Paradise Regained

Luca Nichetto visar sina nya prylar på Designgalleriet till och med 26 februari. Ta er dit!

Jösses, det är mycket sjuttiotal just nu. Jag har inte varit på modeveckan den här gången men rykten gör gällande att det spelas Abba så fort tillfälle ges och ni har väl sett exempelvis Marc Jacobs vår/sommarkollektion? Och i går när kökstillverkaren Kvänum bjöd in till pressträff var det för att visa ett kök som inspirerats av nämnda decennium. De passade också på att bjuda på kulinariska klassiker som rotmos, räkcoctail med avokado och inlagda päron med After Eight. Delicious, non?
Jag har, trots att jag är sjuttiotalist, alltid föredragit sextiotalet utan att riktigt veta varför. Välklippta poppojkar slår väl gröna vågare vilken dag som helst. Men tar man bara "rätt" influenser från sjuttiotalet och låter dem landa i samtiden blir det ju riktigt tjusigt. Köksknopparna ovan är upphittade i Kvänums arkiv och avdammade för 2011-talspubliken och vem faller inte för dem?

En annan som blickat bakåt är duktiga designern Luca Nichetto som för närvarande ställer ut sina nya produkter på Designgalleriet. Vaserna, som är to die for och som jag utan tvekan skulle ha snott med mig om jag hade haft möjlighet, är tydligen inspirerade av glaspärlorna som turisterna köpte med sig hem från Murano på sjuttiotalet. Färgerna är galet karamellfina och de känns väldigt mycket nu.














Ja tack, de här skulle passa finfint på mitt nya matbord.

Eterneller

Liselott Watkins rockar!

Jag är, som ni kanske minns, ett stort fan av gudomliga illustratören Liselott Watkins stuff och har rättmätigt prisat henne tidigare. I januarinumret samarbetade hon med Elle, vilket inte bara resulterade i ett gäng finfina uppslag utan också gav läsarna chansen att inhandla illustrationer att pryda väggen hemma med till förmånliga priser, som det brukar heta. Jag slog till på bilden ovan och väntar med spänning på att den ska anlända. Hade lite kval över vilken illustration jag skulle välja men högg den ovan för att det är så här jag skulle vilja se ut när jag sitter och jobbar. (Folk som har sett mig yra omkring före deadline kan intyga att det är en bit kvar...)

Mycket grönt på bloggen just nu förresten, kan det vara så att våren står utanför porten?