Bok utan namn

Man ska börja året som man tänker fortsätta det. I stil. Yeah!

Ah, Kate Spade. Vilket äss! Drabbades självklart alldeles av beslutsångest när jag hade lyckan att besöka flaggskeppsbutiken i NY. Fick i alla fall (bland annat) med mig kalendern ovan, vilken definitivt ökar förhoppningarna på 2013. Lite enligt logiken, if you build it, he will come. Hur skulle nästkommande år kunna bli annat än en succé med den här på skrivbordet/i handväskan/på tunnelbanan? Spana också in urgulliga inspirationsboken. Bisou!

Allting igen

Prickar gör sig bra överallt. Föga förvånande egentligen.

Känner mig galet sugen på prickar i dag, mina vänner. Vet inte riktigt hur jag ska implementera detta i mitt dagliga liv men jag tänker i alla fall göra mitt bästa. Inhandlade den här riviga kuvertväskan på semestern och planerar att stocka upp ett lager stockings så snart jag bara får möjlighet. Fler förslag?

Min röst

Noga utvalt. Förstås.

För någon så väldigt förtjust i att tänka på sig själv, och oss emellan - vem är inte det, måste det vara  himmelriket att få besöka butiken Brooklyn Charm och sätta ihop sitt eget smycke. Det var det också. På Bedford Avenue finns ampla möjligheter att själv få redigera sitt berlockkluster så att det säger precis det man vill att det ska säga. Varken mer eller mindre. Kattmynta för en pretentiös sjuttiotalist, med andra ord. Känner du dig sugen finns även en webbutik. Men den proveniensen smäller så klart inte riktigt lika högt...

En lögn att lita på

Sunda vanor från over there.

Fortsätter mitt utländska pillerintag med dessa schvungfulla amerikanska vitaminer. Känner mig häpnadsväckande frisk och kry. Är det förresten inte lite förtjusande att man ska ta två One a Day om dagen? Hur gick det brainstormingmötet till, undrar man.

Vem är bäst?

Yes! Yes! Yes! Charley Harper är ett ess.

Trogna läsare minns säkert någonstans i bakhuvudet mitt svärmande för mästerillustratören Charley Harpers böcker och litografier. Nu säljs också ett memoryspel med hans rara djur, fåglar och insekter som verkligen inte går av för hackor. Och det finns, som grädde på moset, numer i min ägo tack vare en högst generös kompis som överräckte det under dagens fika. Jag kan motvilligt dra mig till minnes att jag inte var vidare skarp på memory som barn. Förmodligen var det ett utfall av samma brist på tålamod som gör att jag rear ut mina tomter efter en kvarts Monopolspelande och i avsky undrar varför inte någon kan rappa på med att ta kål på den vidrige doktorn när spelet Kill Doctor Lucky ställs fram på bordet. Men de här memorybrickorna kommer med största sannolikhet att förändra hela min inställning till sällskapsspel. Med såna oförglömliga teckningar borde det vara omöjligt att inte minnas var man har lagt vad. Kartongen är dessutom ett litet konstverk i sig där den ligger på mitt soffbord. Ser fram emot en hel del spelkvällar under hösten således.

Ordet och färgerna

Mitterteich Bavaria 034 står det under dessa sötnosar. Någon som vet vad det betyder?

Måste bara få visa dessa tjusigheter till moccakoppar som jag lyckades lägga vantarna på tidigare i sommar när jag var uppe i lilla samhället Sorsele för att gå på min kusins bröllop. Föga otippat börjar det bli svårt att göra riktiga fynd inne i huvudstaden nu när alla älskar begagnat och det enda rätta är då att röra sig utåt. Eller kanske snarare inåt - rakt in i skogen som i fallet med Sorsele som ligger ytterst bedårande vid Vindelälven, omgiven av mäktiga John Bauer-miljöer. Befinner du dig någon gång i krokarna så missa inte att gå in i lilla butiken Nött och Nytt (som tyvärr inte har en fungerande hemsida) där det finns små skatter högt och lågt. Har på senare tid verkligen börjat uppskatta lite guldkant i inredningen från att ha varit mycket skeptisk till sådana "vulgariteter" i mina yngre dagar. Fantiserar om att dessa gull tillhört en excentrisk, vithårig dam med elegant chignon som använde dem vid sina litterära salonger. Funderar på att göra detsamma.




Synnerligen nätta koppar perfekta till espresso, alla har varsin pastellfärg inuti.
Sex stycken med matchande fat till det lika nätta priset 200 kr.

Drömmar av glas

Hemmabygge med spänst.

Med ojämna mellanrum faller jag för frestelsen att skapa något av inget. Eller rättare sagt något av något som en gång varit något annat. I våras slogs jag till exempel av insikten hur ärtigt det skulle vara att göra en vikskärm för sovrummet/biblioteket av gamla fönster. Bokat. Återstod bara att finna ingredienserna och sammanlänka dem. Det visade sig ta lite längre tid. Men av en händelse trillade jag på fyra finfina, lagom patinerade växthusfönster hos trotjänarna Skattkammaren på Bondegatan. Och nu har jag med benäget bistånd av min far fått upp härligheten. Resultatet blev precis så förtjusande som jag hade hoppats. Är det inte rart när det händer?


Handtag och rost ger lite liv åt sovrummet. Som när man var liten och drömde om att sova i någon spännande koja.


Nya gångjärn och gammalt sprucket kitt. Mest av allt älskar jag nästan att vissa rutor har pajat och att färgen hotar att falla av i sjok på vissa ställen.

Ja visst gör det ont...

No pain, no gain. Brittiskt brus.

En av mina favoritsysselsättningar närhelst jag befinner mig borta från svensk mark är att undersöka vilka medicinska godbitar som säljs över disk. Boots i England är givetvis en guldgruva för alla med psykofarmaka som specialintresse. Senast köpte jag på mig så mycket att jag fasade för att fastna i tullen. Det är egentligen inte själva pillren som är den stora attraktionen utan, så klart, förpackningarna. Så lika våra egna och ändå så olika. Fascinerande. Bara det att det står aspirin på askarna roar mig väldeliga. Som ni säkert vet är det ju ett varunamn för den verksamma ingrediensen acetylsalicylsyra som visst lanserades av ett tyskt läkemedelsföretag i slutet av 1800-talet. "Acetylsalicylsyra anses vara den kemiskt framställda läkemedelssubstans som hittills använts i störst kvantitet", enligt NE och det kan jag visst tro. Jag brukar till exempel roa mig med att ge Treo som gå bort-present när jag är hembjuden till mina vänner. Tydligen uppskattas världsproduktionen till 50 000 ton per år. Riktigt så mycket hade jag ju inte med mig från London men det känns skönt att kunna dra sitt strå till stacken.