Övertalning

Som så ofta är det inte what you know utan who you know som räddar en till fest. Cocktail-blåsa med inspiration från Oscar de la Renta & Holly Golightly, med en touch av lakrismaräng. Delikat.

Jag är verkligen inte den typen av bedräglig liberal som hävdar att man bör prova allt minst en gång, men vissa saker gör utan tvekan livet lite rikare att inte missa. Jag pratar exempelvis om att få kläder uppsydda efter sina egna mått och precis som man vill ha dem. Lyxigt. Min mor har alltid varit intresserad av att sy och har kontinuerligt fyllt min garderob med godbitar. Jag minns bland annat de vita byxorna med mintgröna och rosa mönster som jag bar på min första skolavslutning (ja, det här var på 80-talet). På senare tid har vi dock skapat lite mer sofistikerade saker. I födelsedagspresent i år fick jag välja tyg och utseende på tre sidenblusar + tjusigheten ovan som syddes till en 40-årsfest jag var inbjuden till förra helgen.

Det är inte bara själva slutresultatet så är förtjusande, även om det alltid värmer ens snobbiga hjärta att kunna svara "åh, den är specialsydd" när någon undrar var man köpt outfiten, utan också proceduren. Det lite ålderdomliga i att få sina mått tagna, se toilen på provdockan och få ta på och ta av upprepade gånger så att två millimeter här eller där kan korrigeras. Sen får man ibland stå ut med att få ett nålstick i axeln eller kommentarer av typen "Jösses, du är ju helt osymmetrisk!", men det är förstås ett billigt pris att betala.

Jag tror och hoppas att fler kommer att satsa på att få plagg uppsydda, även om man inte har en mamma bakom symaskinen. I långa loppet är det inte bara mer chic med unika kläder utan också mer hållbart, både ur modesynpunkt och miljömässigt. Nu väntar jag bara att någon bjuder ut mig på Le Bar Rouge så att jag inte sitter här all dressed up with nowhere to go.