Jag är en annan

Knappast Mapplethorpe, men fina blommor är inte att förakta de heller.

Ibland kommer man osökt att tänka på sin ungdom med viss nostalgi. Jag läste precis ut Just Kids av Patti Smith och även om jag knappast är ett fan, har jag som allt hyfsat bildat folk ett ex av Horses skramlande någonstans i skivsamlingen. Juryn må fortfarande vara ute när det gäller huruvida biografin är något att ha eller inte nu när man läser den med vuxna cyniska ögon men jag vet att jag hade tagit den till mitt hjärta omedelbart om jag hade läst den för femton år sen. Det finns alldeles för många kärleksfulla passningar till Baudelaire, Rimbaud och killarna för att det skulle ha fått passera obemärkt i mitt flickrum.

Förutom potentiellt pretentiös poesi hade jag också en förkärlek för snittblommor när jag gick på gymnasiet och tänkte att när jag flyttar hemifrån ska jag alltid ha vackra buketter i min lägenhet (så här i efterhand slår det mig att mina "bohemiska" fantasier alltid utspelade sig i utsökt inredda våningar. Faktiskt ägnade jag nog mer tid att dekorera mina imaginära hem än deklamera mina imaginära poem.). Det finns så många sätt man har gjort sin inre tonåring besviken på genom åren men när det gäller blommorna lovar jag i alla fall bot och bättring i framtiden. Så när ni ser mig skynda hemåt med famnen full av blekrosa pioner är jag i själva verket på väg mot en tid i helvetet... Eller hur det nu var.