torsdag 7 oktober 2010

He just smoked my eyelids & punched my cigarette

Ingen i verkligheten röker förstås lika snyggt som de gör på Irving Penns bilder.

När jag var liten lovade min far mig att han utan prut skulle betala mitt körkort om jag i min tur lovade att inte börja röka innan jag fyllde arton. Det visade sig bli en god affär för oss båda; jag tackade nej till ciggen och ståtar med fräscha lungor och han slapp betala för jag har ännu inte känt mig tillräckligt motiverad för att bry mig om att börja övningsköra. Nåväl, det må ha varit ett lyckat utbyte men det sådde också hos mig ett frö som med jämna mellanrum blommar ut i passionerad förkärlek för rökning, eller kanske snarare för imagen av rökaren - lite farlig, mycket chic. En bild som givetvis inte har mycket med verkligheten att göra. Detta aktualiserades åter i går när jag och några vänner strosade runt på Fotografiskas utställning Fashion! där storheter som Penn, Horst P Horst, Helmut Newton och Ellen von Unwerth fångat snyggingar som för evigt kan posera med sina giftpinnar i näven utan att störas av dålig andedräkt, inrökta frisyrer, svikande potens eller cancer.

En av de första texter jag någonsin fick publicerad, som ung och förment arg 23-åring, handlade just om rökningens positiva effekter - den coolhet som finns inom räckhåll så snart man får ett jakande svar på frågan "har du eld?". Artikeln, ambivalent döpt till Segercigaretter, renderade mig också mitt första och hittills enda beundrarbrev, sju sidor långt och förmodligen skrivet av en galning. Sen dess känns det som om känslorna inför rökning har svalnat betydligt, både hos mig själv och andra. Därför var det med förvåning och glädje jag noterade att så olika storheter som Putin och Håkan Hellström har uttalat sig i frågan under den gångna veckan. DN påstår att Hellström ska ha sagt: "Vi har väl större problem i Sverige än att jag tar en cigg", när A Non Smoking Generation kritiserade hans beteende och man kan inte annat än hålla med. Kanske har HH tillräckligt många fans för att ciggen ska bli en vogue igen hos andra än utarbetad vårdpersonal? Det kanske ligger i tiden till och med. För visst börjar det kännas som om man vill ha något lite mer retro än en iPhone att fingra på medan man sitter på caféet och väntar på drömprinsen? Kanske är det inte ännu inte försent att få "sofistikerat puffa postcoitalt" som jag redan 2000 utryckte en viss önskan om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar