Modemakt - 300 år av kläder

Hon ser visst lite stel ut trots att museet tog hjälp av dansare för att få dockorna att se naturliga ut. Prickig byxklänning designad av Mary Quant runt 1967.
Fotograferad av Mats Lundin.

Det vankas ny modeutställning på Nordiska Museet, men inte en permanent sådan för gud bevars man vill ju inte lova mer än man kan hålla. Museichefen vågar dock slå fast att den ska stå i minst tio år, kanske till och med tjugo. Svindlande perspektiv, må jag säga. "Modemakt" heter härligheten och de vill visa kläder i ett samhälleligt perspektiv, som om kläder någonsin kan visas på något annat sätt än i just samhället. Jag ska dock inte sura, det är en småtrevligt utställning trots en viss mossighet. Som ett Skansen för skjortor. De har gjort tre nedslag i historien och besökaren möter kläder från 1780-, 1860- och 1960-talen. Det är lite tant Grön, tant Brun och tant Gredelin över de två första glasmontrarna och man slås av hur små människor var även som vuxna förr i tiden. Kläderna som nu pryder de fula men tydligen mycket dyra dockorna har nämligen en gång suttit på riktiga individer. Det är spännande. Man skulle minsann ha velat veta mer om dem. Kläderna från 1960-talet känns så klart mer bekanta och besökarna kommer utan tvekan att känna igen sig. Jag tyckte till exempel att jag kände igen min farmors outfits under den lite förklenande rubriken "tanten".

Min ständiga invändning när det gäller utställningar om både mode och design är att föremålen blir så döda på museum. Mode är ju inte bara kläder och en stol är (oftast) tänkt att användas som sittplats. En viktig, kanske den viktigaste, aspekten av de två disciplinerna saknas därför alltid av nödvändighet när prylarna trängs i en monter på behörigt avstånd från folks klåfingriga händer. Jag är faktiskt mer sugen på utställningskatalogen som hör till. Men tummen upp för ett bra initiativ och för viljan att visa att mode är mer än det som struttar på catwalken.


Klänningen kommer från en brukspatrondotter som levde under 1800-talet.

Så här gick man klädd till vardags i Västra Vingåker i Södermanland på 1800-talet.

Lyckan är en sällsam fågel

Caroline Borger är en av de två kvinnorna som driver holländska märket Keecie.
I bakgrunden hänger de fågelformade väskor som hon tror
att vi svenskar skulle vara sugna på att köpa om vi fick chansen.

Söta märket Keecie må vara tämligen okänt i Sverige men det finns ingen anledning att tro att det kommer att förbli en doldis så länge till, grundarna är nämligen säkra på att vi skulle uppskatta deras naturinspirerade produkter. Och de kan mycket väl ha rätt för jag stannade direkt när jag sprang på deras monter i Frankfurt. De designar väskor och plånböcker i olika storlekar och använder skinn som vanligen används till skärp så det är väldigt tjockt och skönt att känna på och åldras tydligen med grace. Deras första produkt var den taxformade väskan på bilden nedan och idéen kom från Paris Hilton som ständigt släpade omkring på sin chihuahua Tinkerbell. Vore det inte mer praktiskt om hunden faktiskt var en väska, funderade Caroline Borger och skred till verket. Flera av deras prylar bär gulliga screentryck med motiv ur flora och fauna. Är du nyfiken på att se mer gå in på deras hemsida.


Det var med den här hunden allting startade. Nu finns den i flera färger.

De finaste produkterna var de med screentryck inne i väskan, som en liten privat godbit som bara ägaren känner till. Lyxigt!

Till dess din vrede upphör

Godzilla massakrerar Hötorgsskraporna på Åsa Ekströms tyg.
(Tydligen har han redan mosat Globen och det kanske vi ska vara tacksamma för. "Håll honom borta från innerstaden", hörde jag någon från skönhetsrådet skrika strax innan han knäckte den första skrapan.)

I dag bjöd Ikea in pressen för att vi skulle få titta på de nya textilierna som världen och hans fru ska kunna köpa för en billig penning i vår. Färgglatt och mycket mönster skulle kunna vara den korta sammanfattningen. Mest förtjust blev jag i den manga-inspirerade serien Charlotta av Åsa Ekström. Hon bestämde sig visst redan som trettonåring att det var manga hon ville syssla med och har bland annat jobbat som assistent på en mangastudio i Japan. Och nog ser textilierna hon har designat ut som japansk seriekonst enligt mig, även om man nog får ta det med en nypa salt eftersom jag alls inte är någon expert på området trots en viss förkärlek för Kohta Hiranos Hellsing. Tanken är att krocken mellan det japanska och det skandinaviska ska skapa intressanta textilier och det ser lovande ut. Jag är också nyfiken på det utlovade tyget i samma serie med origami-motiv, men det syntes inte till på visningen.


Designern vill att betraktarna ska skapa en egen berättelse utifrån de olika serierutorna.

Blått blod och liljevita händer

På varje mässa finns självklara favoriter, saker man visste att man skulle älska och som inte gör en besviken. Men det finns också trevliga överraskningar. En av de finaste sakerna på Ambiente var förvånande nog utställningen med det otroligt torra namnet 1710-2010: 300 Jahre deutsches Porzellan. Det var rena turen att jag trillade på den för inte söker man väl aktivt upp något som låter som en tysk avhandling? Curatorerna hade dock i några få väl valda montrar lyckats sammanfoga historia och nutid. Och de hade dessutom gjort det så snyggt att man baxnar. Respekt!




Jag hade nästan glömt hur snyggt och tidlöst blått och vitt är tillsammans.
Och vem vill inte ha en noshörning i porslin att ha där hemma, kanske på gården i stället för en trädgårdstomte?

Animal Farm

Uta Koloczek visade sina bedårande chihuahua-figuriner på Ambiente-mässan i Frankfurt. "Folk kommer fram och vill vrida och vända och skaka på dem för att ta reda på vad man har dem till. Men de är bara till prydnad",
berättade hon när jag tänkte vrida och vända lite.

Så här i början av en ny säsong tillbringar man ju dagarna med att lura ut vad som är trendigt och vad som är det gamla svarta. Och i dessa oroliga tider kan man bara konstatera att when the going gets tough, the tough get going - to the petstore. Det är djur, fjärilar och fåglar överallt. Att man behöver en liten vän med mjuka axlar att gråta ut mot om man fått foten, det är tydligt.


En isbjörn i Marimekkos nya kollektion.

Dessa björnmattor fanns att beskåda i utställningen 100 % Norway
och är designade av Permafrost.

Lladro visade Jaime Hayons underbara papegojprylar på Ambiente.
Jag kan inte få nog, de var ännu finare live.

Kayo Horaguchi från Tokyo visade de här fina porslinsprylarna
i sin monter på Ambiente.

När jorden stod stilla

Bild från Kasthalls monter under Stockholm Furniture Fair.
Ett stilleben i världsklass om ni frågar mig.

Ibland är det inte vad som ställs ut som är det intressanta utan hur det visas, detta konstaterat apropå Formex, Stockholm Furniture Fair och Ambiente i Frankfurt. Under Formex talade Moderådets vd Lotta Ahlvar om hur trenden pekar mot konstnärens studio, hur det nästan kliar i hennes fingrar att leta fram baskern och hur stilleben plötsligt verkar finnas överallt. Efter att ha minglat runt i montrar i vad som känns som åratal men i själva verket bara är veckor kan jag konstatera att hon är något på spåren. Stilleben är verkligen inte någon ny företeelse, de ska ha funnits sen antiken, och ordet ska visst ha sin upprinnelse i nederländskans stilleven ("stil" betyder "stilla" och "leven" "liv"). Men frågan är om man har sett så många, så nära på så kort tid tidigare? Det ligger så klart i tiden nu när vi ska konsumera mer medvetet, ha tjusigare hem och vara ännu mer unika än tidigare att man vill visa upp sina samlingar på ett estetiskt tilltalande sett. Och inte är monterbyggarna dummare än att de också insett detsamma - Må vara att våra produkter ser likadana ut som grannens, men våra stilleben regerar.


Ett så här trivsamt stilleben stod att finna i Mimous monter.

Stilleben på utställning på Ambiente-mässan.

I skuggan av unga flickor i blom

Studio Yra är en ny designgrupp och de debuterar med de här rara ljusstakarna
som är formade som bokstäver.

Det råder designyra på stan för tillfället och om du har vägarna förbi Hotel Birger Jarl i Stockholm kan du hoppa in och titta på utställningen Check in. Här visar tio up and coming-designers sina prylar i varsin monter och nog borde det finnas något för alla smaker. Duktiga duon Asshoff & Brogård huserar i ett tjusigt hörn inrett i vitt, svart och lila. De har länge inspirerats av döden och begravningar och fortsätter till min förtjusning på det spåret. Här visar de produkter inspirerade av sorgearbetet och kläderna som hör till. Pallarna Truffle och Ribbon hör till det stiligaste jag sett på länge. Alex Gunnarsson som pluggat i Barcelona visar en "trätextil" som också är värd en omväg och Studio Yra kommer precis rätt i tiden med sina ljusstakar i form av bokstäver - perfekt till alla stilleben som ska konstrueras för närvarande. Utställningen pågår hela veckan och är öppen för alla men om du inte är i Stockholm så oroa dig inte - vi kommer att få se mer av de här formgivarna, var så säker.

Inspirationen bakom Asshoff & Brogårds fina papperslampor kommer från underkjolar. Så klart!


Johanna Asshoff and Hanna Brogård började fundera på sorgeprocessen och tittade på hattar, vilket resulterade i de underbara pallarna Truffle och Ribbon.

Processen bakom Alex Gunnarssons "trätextil" är enligt henne själv det mest intressanta, men produkten på bilden ovan är tjusig den också.