På varje mässa finns självklara favoriter, saker man visste att man skulle älska och som inte gör en besviken. Men det finns också trevliga överraskningar. En av de finaste sakerna på Ambiente var förvånande nog utställningen med det otroligt torra namnet 1710-2010: 300 Jahre deutsches Porzellan. Det var rena turen att jag trillade på den för inte söker man väl aktivt upp något som låter som en tysk avhandling? Curatorerna hade dock i några få väl valda montrar lyckats sammanfoga historia och nutid. Och de hade dessutom gjort det så snyggt att man baxnar. Respekt!
Jag hade nästan glömt hur snyggt och tidlöst blått och vitt är tillsammans.
Och vem vill inte ha en noshörning i porslin att ha där hemma, kanske på gården i stället för en trädgårdstomte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar