Spegel, spegel på väggen där...
Självinsikt är lite av min akilleshäl och i min bok en smula som ett av Piet Hein Eeks omtalade bord - många har stött på det men få äger ett. Redan för tio år sedan skrev jag surt om hur flickor i späd ålder tvingas välja huruvida de är "den söta" eller "den smarta", eller får valet gjort över sina pyttiga huvuden. Min irritation över fenomenet har knappast minskat med åren. Därför var det med blandade känslor jag läste Lisa Blooms hyllade artikel "How to Talk to Little Girls", publicerad i Huffington Post, som på senare tid flitigt florerat på bloggar och Facebook. Hon beskriver hur hon i stället för att kommentera en gullig liten flickas utseende eller outfit fokuserar på hennes läsvanor och uppmuntrar henne att tänka och diskutera. Kudos, eller hur! Vad för slags sur bitch kan tänkas klaga på det?
Ni gissar rätt, ja. Undertecknad har som vanligt issues. Det är inte det att jag tycker att det är en rutten idé att snacka litteratur med brudarna, jag förstår bara inte varför man alltid ska behöva välja. Varför kan man fortfarande, nådens år 2011, inte få vara smart och söt? Gilla både Platon och platå, mascara och Aniara, Tyst vår och piffigt hår? Kort sagt: Vara vass men ändå digga Bill Blass. (Sorry, kunde inte sluta.) Självklart ska ingen dömas efter sitt utseende och givetvis är flickor och kvinnor lika intelligenta som pojkar och män men om det nu är som de Beauvoir skriver och man inte föds till kvinna utan blir det, borde vi inte ta tillfället i akt och berätta för våra yngre systrar att de kan bli precis vad de vill. Till och med både snygga och intelligenta. Och roliga också, god damn it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar