tisdag 13 oktober 2009

Boktipset: ...hava äran inbjuda


Såna här godbitar ser man inte så ofta och jag tycker att man har hört förvånansvärt lite om den här boken men det kanske bara är symptomatiskt då fler och fler käkar snabbmat och bor i små lägenheter med kokvrå? Några som inte har ont om plats för serviser, silver och linnedukar är dem som bokens författare Ewa Kewenter, Gustaf Trolle-Bonde och fotografen Ralf Turander har besökt. Här snackar vi crème de la crème av svenska adeln och sällan har överklassens gods och gårdar varit mer lockande.

Förutom de fantastiska fotografierna får vi också lära oss lite om bordets konsthantverk och vi introduceras för namn som Gustav Folcker, Johann Gregor Herold, Per Zethelius, Alf Wallander och Gunnar Wennerberg. Vi får veta att man endast drack tyskt vitt vin i gröna remmare förut, att Kosta rankades som nummer två av de svenska glasbruken under 1800-talet (Reijmyre var etta) och att Svenska Ostindiska kompaniet importerade häpnadsväckande 30 miljoner porslinspjäser till Sverige under sin storhetstid.


Bilder ur boken.

Vi får också se ovanliga produkter som glassköljare som visst var något av en självklarhet vid middagar under 1700-talet då det ansågs oartigt att placera glasen på bordet. I stället kallade man på en betjänt varje gång man ville dricka som då sköljde glaset i glassköljaren, sen skulle man dricka ur och glaset bars bort igen. Det finns också bild på de exotiska isklockorna som fanns i Danmark. De skulle fungera som luftkonditionering och fylldes med ett isblock, sen sattes de fram på bordet när desserten serverades. Man undrar ju hur effektivt det egentligen var.

Texterna i boken är ganska korta och fungerar nästan som bildtexter. De är lite mossiga i bland och vid vissa tillfällen känns det nog som om författarna själva hade minst ett ben i 1700-talet, men det har en viss charm det också och bilderna är som sagt bedårande. Man känner genast för att springa till närmaste second hand-butik och lägga rabarber på en av de där fina serviserna som de slumpar bort för att ingen behöver dem längre.

Bilder ur boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar