Skattkammarön

Tycker inte ni också att allt är väl med världen?

Ciao raringar, hur är det med er? Är ni trötta efter valvakan? I dag när alla känner sig som amerikaner tänkte jag att det vore passande att bjucka på några söta bilder från det bedårande New York-hotellet The Jane som, till all lycka, ser ut som något ur en bortglömd Wes Anderson-film. Troligen händer intressanta och välformulerade saker i kulisserna. Oss emellan är jag i alla fall rätt säker på att hissen är en port till ett parallellt universum. Hur som helst, ni känner till min fascination inför människor som går den extra milen, och här har någon traskat så mycket att man själv nästan blir helt matt. Varsågod - death by darling details.

Jag saknar nästa ord. Spana in underläggen!

Om man vill får man låna en cykel. Så civiliserat. 

Vattnet smakade inget vidare,
men vem bryr sig när det kommer i en flaska som den här?

Välkommen in i lobbyn. Ack!

För rart egentligen. 

Besökaren

Oh la la - jag var i London under designveckan, för ungefär hundratusen år sen, och har knappt ens kollat på vad som hamnade i kameran. Man kan med fog spekulera i hur designintresserad jag egentligen är. Kanske är jag bara in it for the money. På tal om vilket, spridda kommentarer om kännbar lågkonjunktur och för många säkra kort i montrarna hördes småsurt i hallarna. Och ja, måhända var stämningen en smula mindre sizzlande än vanligt och produkterna lite tröttare. Eller så hade jag bara annat att tänka på, exempelvis den extrema bristen på sömn som infann sig på grund av att hotellet jag bodde på höll på att renoveras. Eller var det kanhända bara den galna kvinna på vinden som väsnades ovanligt högljutt? Damn you, litterära klassiker. Damn you.

Jag älskar Baccarat. Det är så... mycket av allt. Här Patricia Urquiolas fina vaser.
Måste se till att hinna förbi deras popup-butik på NK.

Starcks lampa för ovan nämnda företag. Skulle lätt ha snott den.
Om jag varit starkare...

Haapaniemi hade ett helt våningsplan för sig själv. Hade gärna sett ännu mer.

Fin lampa som liksom påminner om typ alla fina lampor man någonsin sett,
på något sätt.

Jag får aldrig för mycket marmor, här hos When Objects Work.
Det syns inte på bilden, så klart, men skålen var sammetslen.

Ett halvskumt men rätt förtjusande menageri av Joanna Mires.
Tror att det kan ha varit del av en skolutställning.

Ganska fin, totalt oblyg, retroflirt från Mini Modern.

 Fina reclaimade möbler i en av de raraste montrarna. Gillar golvet!

Såg många fåtöljer med höga ryggar som ska innesluta den som sitter ned.
Tryggt i otrygga tider? Här från Autoban.

Jag vet inte om det stämmer men fint med entusiasm, inte sant?

Fina vardagsprylar hamnar alltid högt på min kärlekslista.
Här urtjusig tejphållare i cement från Plant and Moss.

Förvriden

Hornet är egentligen en förvuxen tand.
(Fast det kanske inte gäller gosvarianten.)

Tycker inte ni också att det är alldeles för få narvalar i omlopp för närvarande? Ugglor, kaniner och hjortar står ju som spön i backen. Varför denna tröttsamma koncentration på vissa typer? Har ovan nämnda däggdjur fel pr-byrå, måhända? Förr i tiden trodde man ju att de var magiska och att deras horn hade samma hippa egenskaper som enhörningarnas. Denna ärtiga variant sprang jag på i New York häromsistens. En ny trend? Ni läste det här först.

Those were the pearls that were his eyes II

Den lilla svarta?

Pop quiz, hotshot! Är det här sexigt? Har undertecknad fullkomligt tappat greppet? Går alla runt med de här underbyxorna förutom jag? Det är inte ofta en persedel väcker så här många frågor så...prompt. Jag hade helt glömt bort den här, inte radikalt livsnödvändiga, produkten som väl senast såg dagens ljus i ett SATC-avsnitt någon gång i urtiden, tills ett reklammejl från en underklädesbutik jag understundom frekventerar damp ned i mejlboxen: "Denna lilla leksak höjer definitivt stämningen under kommande julhelger." Jag vet inte ens riktigt vad det betyder? Och ska jag uppröras över att kvinnors lingerier ska fungera som "leksaker"? Eller över den högst osmakliga bilden ovan? Eller är det verkligt upprörande i hela den här historien att ingen har gett mig ett par ännu?

En lögn att lita på

Sunda vanor från over there.

Fortsätter mitt utländska pillerintag med dessa schvungfulla amerikanska vitaminer. Känner mig häpnadsväckande frisk och kry. Är det förresten inte lite förtjusande att man ska ta två One a Day om dagen? Hur gick det brainstormingmötet till, undrar man.

En kvinnas hjärta

Mademoiselle Oiseau, så där charmigt elegant excentrisk som bara parisiskor är. På bild.

Mot alla odds hann jag faktisk med att besöka Burfitts utställning på Eskilstuna konstmuseum innan den åter packades ned i lådor med bubbelplast och skeppades vidare. Och det var ju tur. Vilken liten pralin! Känner mig dessutom extra nöjd med vetskapen att det inte bara är Kent som kommer från min hemstad utan också Lovisa. Bilderna kretsar kring numer riksbekanta Mademoiselle Oiseau, som vi tidigare har kunnat möta på Rörstrands rara porslin. Här får man besöka henne i Parislägenheten hon delar med katterna, skorna, fåglarna, inredningen och tillräckligt med förtjusande outfits för att göra vem som helst nöjd och glad. Bedårande är bara förnamnet. Jag vill ha allihop. (Dessbättre såg jag inte att de var till salu förrän jag var tryggt tillbaka i Stockholm igen...)

Vad tror ni? Något att inspireras av till hösten? Eh, ja!

Det är, comme d'habitude, detaljerna som gör det.

Oh la la.

Drömmarnas imperium

Utsikten från hotellrummet var ju förtroendeingivande parisisk.

Jag kan inte förstå varför det har tagit mig så långt tid att slänga upp lite söta Parisbilder på bloggen. Måste vara för att jag är så oerhört viktig och upptagen... Hm, eller inte. Här är i alla fall några finfina påminnelser om varför man borde ta sitt pick och pack och flytta söderut, som en annan flyttfågel. Planerar på att återkomma med någon slags analys av Maison & Objet-mässan också, vad det lider.

Så här rart handlar Marais-borna sitt dagliga bröd. 
Och sin mjölk. Och sina ägg.

Det blir till och med roligare att betala i Paris.

Här, på galet gulliga Caron de Beaumarchais, 
vill jag bo nästa gång.

Lunchade självfallet på trivsamma 
Le Loir dans la théière.

Suktade efter rara produkter på Merci.

Älskar Starck-designade kristallkronan för Baccarat.

Det är något med utländska pengar, non?