Övningar i analys i flera variabler

Har till min stora glädje blivit bjuden på bröllop i maj och håller som bäst på att dunka mig själv i ryggen för att jag redan har både skor och klänning. Tar dock en paus i den aktiviteten för att konstatera att jag saknar handväska. Sötnosen här ovan från Celestina skulle ha kunnat vara ett tänkbart alternativ om den inte hade kostat 9 000 papp. Blir nog till att titta in i några andrahandsbutiker i stället. Eller sälja allt jag har i garderoben. Fast då står jag ju förstås utan både klänning och skor till majbalunsen...

Frukta inte

Att vara chic eller inte, det är frågan.

Chic är ett begrepp som ständigt fascinerar mig eftersom det, till skillnad från skönhet som sägs ligga i betraktarens ögon, är så knutet till utseendet. Ingen har mig veterligt en chic själ. Därför är det bara naturligt att jag alltid känt mig dragen till Guerlains Mitsouko, parfymen som kallats "för chic" och liknats vid Mount Everest - en given utmaning man inte kommer ifrån om man är intresserad av ämnet. Den introducerades 1919 och är därmed några år äldre än ärkerivalen Chanel no 5 som såg ljuset 1921. Men medan jag har burit och älskat nummer fem sen jag var fjorton har Madame Mitsouko alltid varit utom räckhåll för mig tidigare, lite för vuxen och alldeles för elegant. En doft jag har velat tycka om men egentligen bara beundrat på håll, en skolflickscrush. Jag ska dock göra ett nytt försök i vår, jag måste bara förbereda expeditionen mycket, mycket noggrant.

The Beautiful and the Damned

Overaller for champions. Genial stajling i fotbollsfilmen The Damned United.

Häromkvällen fann jag mig oväntat nog bänkad framför fotbollsfilmen The Damned United och trots att jag är helt ointresserad av sport kunde jag inte låta bli att fascineras. Scenografen och kostymören har löpt fullständigt amok och ger oss vad som måste vara något av det fulaste någon sett sen det faktiskt begav sig i slutet på 1960- och början av 1970-talen. Alla som fortfarande lever i illusionen att folk såg ut som Twiggy och klädde sig i Halston Gucci Fiorucci får sig ett brutalt uppvaknande. Och inredningarna - det riktigt vrider sig i magen. Det är så otroligt ugly att det blir underhållande.

Vad är mästerverk och varför finns det så få?

"Jag har varit rik och jag har varit fattig. Jag föredrar att vara rik", sa Gertrude Stein vars citat fanns tryckt på pressinbjudan till nya butiken Gertrude.

Nu på förmiddagen var det pressvisning av nya inredningsbutiken Gertrude vid Norrmalmstorg. Det är ägaren till NK bädd & bad som har tagit sitt pick och pack och flyttat ut från det stora varuhuset. Bra gjort, får man konstatera efter att ha gått runt och klämt på prylarna lite. Det känns mycket mer spännande i nya lokalerna även om varumärkena i stort är de samma, personligen tror jag att det till viss del beror på trappan. Det känns alltid spänstigt att kunna byta våning mitt i shoppingupplevelsen. Att de dessutom har tagit hjälp av überstajlisten Lotta Agaton är en fullträff. Det lilla caféet och de små scenerna som byggts upp utifrån fiktiva Gertrudes preferenser är helt bedårande.

The Coral Thief

Kenneth Jay Lanes urtjusiga korallformade armband är nästan kriminellt snyggt.

Det ska visst vara ett korallfärgat läppstift i vår, säger de. Ni som känner mig vet att det ingalunda kommer att hända. Det spexigaste som sitter på mina läppar för närvarande är glanset Amalfi från Chanel (trots att jag faktiskt införskaffade ett modigt rött mot bättre vetande häromsistens på flygplatsen i Frankfurt). Därmed inte sagt att jag dissar koralltrenden i stort, tvärtom är jag ett ivrigt fan. Det är något med den djärva färgen och den organiska formen som gör koraller otroligt stiliga och trots att det troligen är ett faux pas i samma storleksordning som att slå ihjäl ulliga bebispingviner har jag en förkärlek för koralldjuren i inrednings- och smyckesammanhang. Sen heter de ju så flotta saker också - Död mans hand är visst en art, så chic! Det närmaste jag hittills har kommit korallsmycken är ett fint men skört halsband jag ärvde efter min farmor. Det har hängt med så länge att jag är rädd att det ska förvandlas till rött damm vilket ögonblick som helst. Jag måste helt enkelt införskaffa något mer hållbart, både ur ett faktiskt och ett ekologiskt perspektiv. Kenneth Jay Lanes spänstiga armband är helt klart en kandidat, tillverkat i miljövänligare emalj.

Vill man inte bära korallerna på sig är kanske den här underbara brevpressen från John Derian ett tänkbart alternativ. Jag ser dock ingen anledning till att det ena ska utesluta det andra.

A Diamond as Big as the Ritz

Katriina Nuutinen i femtiotalsinspirerad look tillsammans med sin Hely. Armaturen tillverkas i 200 exemplar och skulle definitivt hänga hemma hos mig om jag hade råd.

Kan månne armaturen Hely från Klong vara den perfekta bryggan mellan mode och design? Designern Katriina Nuutinen berättar att inspirationen bakom den bedårande ljuskällan kom från juveler och det kan ju inte förvåna någon.

- Jag hade studerat smyckedesign i ett år innan jag började fundera över Hely. Letade efter nya former för en lampa och plötsligt kom jag på att jag kunde använda flera stora lätta glasbubblor tillsammans eller på rad. Det var under en konsthistorielektion kompositionen började ta form i skissblocket, berättar hon.

Hely i all sin glans.

Aldrig fucka upp

Rött läppstift? Check! Snabba bilar? Check! Gift pojkvän? Check!
Inget saknas i An Education.

Höga förväntningar kan som alla vet vara något av en mixed blessing. Å ena sidan är det trevligt att gå omkring och se fram emot något, å andra är det inte vidare aptitligt att bli besviken. Och som alla pessimister, förlåt realister, vet är det snarare regel än undantag att hajpade filmer gör en missmodig. Döm därför om min förvåning när de två senaste måste se-filmerna verkligen var så bra som de borde. An Education är inte bara välspelad och underbart witty utan också full av snärtiga kostymer (Rosamund Pikes Helen må vara dummare än ett spån men hennes modekoll är det inget fel på) och trivsamma miljöer. Och att Tom Fords A Single Man skulle vara tjusig med versalt T var det väl ingen som tvivlade på? Sällan har det tidiga 60-talet varit så elegant, förmodligen inte ens då det begav sig. Ge Colin Firth en Oscar genast - om inte annat bara för att han kommer att inspirera horder av män att bära välsittande kostymer och hornbågade glasögon. Och ge oss andra tillträde till George hus pronto!

When in doubt - bär svart eller ropa in prerafaelitisk konst.
Se och lär i An Education, den kallas inte det för intet.

Den är lika snygg som du tror! En nöjd biobesökare konstaterade att även om filmen hade varit dålig hade det varit värt 90 spänn att få se George bil.