Då nu är jag

1 + 1 = du?

Allt det här tjafsandet om att vara en unik person med unika tillhörigheter, unika erfarenheter och inte minst unik smak måste få ett slut. Men tydligen inte i dag. Oscar Wilde må redan för länge, länge sedan ha konstaterat att "a work of art is the unique result of a unique temperament", men detsamma gäller numer, nådens år 2012, också för oss konsumenter när vi shoppar. Frågan om hur länge vi orkar positionera oss medels våra tillhörigheter skjuter vi på framtiden, troligen svindlar perspektivet. 

Men låtom oss snäva ned begreppet något. Parfym är ett ämne som undertecknad gärna tänker sig att hon tänker på ibland. Det känns passande civiliserat att kunna ägna sin tid åt att kontemplera dyrbara droppar som, likt vår korta ungdom, bränner till och sedan försvinner lämnandes endast en ljuv eftertanke. Eller liknande snömos. Har ju tidigare diskuterat min bostadsrättsföreningsstyrelse på bloggen och ni kommer nog att bli förtjusta över att höra att gårdagens möte uppvisade vissa goda sidor; inte nog med att det hölls föredömligt kort och effektivt, det aktualiserade också min mission för året: Att framställa mig själv i ännu bättre och mer unik dager med hjälp av produkter. En ambition som jag misstänker att ni, mina trogna läsare, hjärtligt applåderar och delar.

Ett av mina oräkneliga partytrick för att säkerställa succén är nämligen något så enkelt men samtidigt genialt som parfymblandning. Det fungerar likt alkemi: Man tar två, eller fler, vanliga ingredienser (låt oss helt galet säga Chanel nr 5 och L'Ombre dans l'Eau) som finns tillgängliga för kreti och pleti och hey presto, slutsumman blir till guld! Det är i alla fall tanken. Till på köpet sägs att ingen parfym doftar precis likadant på två personer, vilket givetvis höjer UI (unik-index) ytterligare. Det unika i vardagen finns plötsligt inom räckhåll, prisa Gud! 

Men äras den som äras bör. Idén att blanda två toiletter för att på så sätt få fram en tredje är knappast ny, men tål i dagens bistra ekonomiska klimat att plockas fram och dammas av. Dessutom börjar ju allt bli så retsamt lättillgängligt för alla med ett Visa-kort numer, det finns helt enkelt inte så många okända bakgator där man kan hitta guldkorn ingen annan har hört talas om längre. Den intresserade konsumentens förbannelse, givetvis. Och visst känns det aningens mer autentiskt att blanda två av sina egna favvos än att inhandla parfymkrängarnas "blanda din egen unika doft"-kit? Och ja - jag tänker bland annat på Stella McCartneys och Armanis tidigare tilltag.

"Glöm aldrig bort att du är absolut unik. Precis som alla andra", sa ju Margaret Mead på sin tid och där slog hon huvudet på spiken. Undrar förresten om hon fick med sig några exklusiva dofter hem från Samoa?