Nya världar, nya sevärdheter. Per B Sundberg bjuder på lite av varje.Jag älskar min lägenhet, inte tu tal om den saken. Men för att riktigt kunna uppskatta hemmet efter förtjänst behöver man sträcka på benen ibland. I alla fall metaforiskt. Utflykter önskar vi väl alla lite till mans och de behöver inte alltid vara runt halva jorden och exotiska så det förslår. Det var i alla fall så jag och en kompis, med nyinköpt bil, resonerade i helgen då vi styrde kosan mot Gustavsberg. Efter att ha flanerat (trevligt) och fikat (inte fullt lika trevligt) råkade vi lyckligt nog ramla in på Gustavsbergs konsthall. Vilket lyft!
Fram till mitten av september visar de Per B Sundbergs fascinerande Alice i underlandet-lika skulpturer. Plötsligt kändes utflykten nog ganska exotisk ändå trots att vi knappt lämnat tullarna bakom oss. Vi fotade, petade i smyg på konsten och drog självupptaget belevade paralleller till besöket på Saatchi Gallery i juni då vi häpnade över samtidskonsten och rös inför Folkert de Jongs läskiga/gräsliga skulpturer. Gustavsbergs konsthall visar också duktiga Diana Orving. Hon har speciellt för dem skapat ett platsspecifikt verk som kändes underligt spöklikt men samtidigt var väldigt vackert och kompletterar Sundbergs överlastade galenskaper utmärkt. Ibland behöver man inte resa långt för att hamna på ett helt nytt ställe.
Sött, konstigt och i många fall ekivokt. Per B Sundberg blandar och ger. Ibland blir det rart och ibland läskigt. Intressant är det ofta.
Diana Orvings textilverk omfamnar besökaren på ett sätt som både är omhändertagande, isolerande och hotande. Lite som en tygifierad spökhistoria. Om jag vaknade upp där mitt i natten skulle paniken inte vara långt borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar