Flugan var om inte huvudsaken så i alla fall inte perifer hos Lagercrantz,vilket syns med all önskvärd tydlighet i Stina Wirséns porträtt.
Hursomhelst: förutom ett våldsam begär efter ett elegantare och mer slagkraftigt vokabulär fick boken mig också att önska att fler män bar fluga. Jag vet att det har blivit något av just en fluga bland en viss typ av pojkar, men de breda lagren verkar märkligt ovilliga att snöra på sig prydnaden. Varför? Handlar det om slöhet? Eller om den så ofta hyllade principen att det inte ska märkas att man har ansträngt sig? Om det är det sistnämnda som hindrar er, män, så betänk att Angelo Flaccaventos konstaterande "trying hard is not elegant. One should look like one did not try at all" i vårens nummer av Dapper Dan bara några rader tidigare föregicks av en beskrivning av hans egen vardagsuniform som inkluderar fluga och väst.
Flugan är, det erkänns, en liten smula teatral och kräver sin man, men att folk skulle ha insett det och därför avhåller sig visar prov på en självinsikt som jag betvivlar att majoriteten av befolkningen besitter. Återstår då att misstänka att de flesta helt enkelt inte vet hur man knyter en fluga. Låt mig bistå er, mina herrar.

Illustration hämtad från NE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar