Informativ upplysning som också återfinns i boken Helvetica: Homage to a Typeface.
Häromdagen när jag och en kompis satt och civiliserat diskuterade världshändelser (och ickehändelser) i min soffa med varsitt glas prosecco i näven kom vi som vanligt in på språk. Hur otroligt förtjusande det är att systemet är helt godtyckligt konstruerat. Natur-kultur 0-1. (Och kom inte dragande med onomatopoetiska ord, tack så mycket. Vi svenskar vet ju till exempel alla att grisar inte säger "oink".) Detta ledde oss så småningom vidare till bokstäver. Jag älskar dem; de är ju som små konstverk. Något jag blev påmind ytterligare om när jag stod och bläddrade i våldsamt habegärsväckande boken Helvetica: Homage to a Typeface av Lars Muller på formidabla Papercut nu på eftermiddagen. Jag har varit intresserad av den här speciella lilla röda i evigheter, hade bara glömt bort den ett tag. På en sida fick jag lustigt nog syn på ett foto nära nog identiskt med ett som jag själv tog i London för ett par veckor sen. Ni ser min version här ovan. Vill ni se Mullers får ni väl ta och köpa boken. Det tänker jag göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar