Paris vs New York

Jag är lite kär nu.

Jag bara måste lägga rabarber på knasrara boken Paris vs New York som med sina ärtiga illustrationer får den mest hårdhjärtade (that would be undertecknad...) att smälta. Så fin, så rolig och så mycket en påminnelse om hur gärna man vill vara i Paris. Eller New York. Släng ett öga på bloggen också, och hänförs.

Liv i överflöd

Hälsa, skönhet och stil - allt i en enda burk? Ja tack!

Varför är det så att utländska saker alltid verkar så förtrollat exotiska och odiskutabelt mer intressanta än hemvävda historier? Folk som känner mig har hört om min fascination för utländska livsmedelsaffärer och apotek till de knappt står ut med mer. Men för er kan jag kanske fortsätta tjata en smula. Ni känner ju förvisso också till min vurm för utländska huvudvärkstabletter, vilka jag inte ens öppnar eftersom jag, i ett anfall av patriotism, sätter min tillit till "svenska" treo. Nu har jag dock steppat upp mitt game: Min nya grej är vitaminer. Liksom lite nyttigare. Jag introducerar serien med dessa chica franska varianter, rekommenderade av ingen mindre än gudinnan Garance Doré. Duger dem för henne, duger dem för mig, resonerade jag när jag stod på apoteket på Boulevard de Montparnasse. Bon, jag känner mig redan friskare.

Bortom varje rimligt tvivel

 

Jag må ha varit inne på H&M för att se om någon 
av hyperhajpade Anna Dello Russos prylar
fanns kvar att tjacka, men det som tog mig med storm var karaktärerna ovan.
(For the record - det finns väskor, solglasögon, skor
och något halsband kvar på Hamngatan för hugade spekulanter.)

 Ho ho, mina vänner. Har ni också noterat den galet söta dekorationen inne på H&M? Ugglorna fortsätter att regera, som synes. Och jag har, efter att ha minglat i montrarna på Maison & Objet för några veckor sedan, en ganska god känsla av att de kommer att fortsätta att göra det under 2013 också. Kalasbra!

Som ni vill ha det

Chic Burfitt-madame.

Jösses, det här bedårande kortet låg och väntade i min hall när jag kom hem i dag. Det visade sig vara från mina rara moder som besökt Lovisa Burfitt-utställningen på Eskilstuna konstmuseum och tänkte påminna mig om att göra detsamma. Som av en händelse ska jag faktiskt titta förbi staden i helgen och kommer definitivt göra plats i schemat för eventet ovan. Känns som om sméstan blivit lite hippare på sistone... Eller i alla fall mer välklädd. Tack, ms Burfitt!

Mot fyren

Så fina!

Oh la la! Störta till närmaste Press Stop eller liknande för en sublim magasinfix, söta ni. The Gentlewoman och Another Magazine är ute nu. Skynda, skynda för de tar snart slut. Så nöjd med att ha lyckats bärga mina ex. Och inte glömt dem på bussen eller på något annat sätt förlagt dem...

Slaven

Välja fritt är stort, men välja rätt är större.

Det här med valfrihet, mina vänner. Vad har vi egentligen att säga om den? Och den fria viljan sen, nu när vi ändå håller på. Är det en ständig källa till förtjusning, eller tvärtom frustration. "Vi måste tro på den fria viljan, vi har inget val", som ju Isaac Basevis Singer ganska rart formulerade det. Och ja, jag tror på det förstnämnda i dag. För att jag känner mig så gaaaalet pepp. Men också för att jag är ett av de där surkålen som tycker att man faktiskt får ta ansvar för val man gjorde. Och gör. Det är nog därför jag har mest ångest över de itsy bitsy teenie weenie yellow polka-dot bikini-valen som man ställs inför jämt och ständigt. Ni vet, de grejerna som inte spelar så stor roll, men där man av någon outgrundlig anledning ändå måste fatta beslut. Snabbt. Ofta. Och rätt. Helst.

Som på Svartengrens till exempel. De bjuckar inte bara på en tvål inne på damrummet. Nej då. Här finns ett tiotal. Är det lyxigt? Symboliserar det allt som är fel med Västvärlden? Ger det mig mer att prata om hos terapeuten? Måhända all of the above. Men framför allt får det mig att undra: Varför väljer inte fler krogar att göra så? "Free will is an illusion. People always choose the perceived path of greatest pleasure", menade Scott Adams. Om han har rätt bör ni kanske veta att jag valde Resurrection Aromatique Hand Wash från Aesop. 

Processen

Vogue är en ständig källa till inspiration, håller ni inte med?