Med högklackade skor i Sibiriens snö

Inbitna Louis Vuitton-älskare bangar inte för lite snö. Här en annons från 2002.

Snö har en förmåga att få mig att gnälla och tjafsa; fingrarna förfryser, skorna blir blöta, bussarna ställs in och allt strul känns dessutom helt onödigt eftersom den oftast inte ligger kvar i mer än en kvart. Men som alla primadonnor gör sig snön så klart bra på bild och om man håller sig inomhus glittrar den på ganska fint utanför fönstret. God jul!


Så här rart snöar det i Tiffany & Cos julannons i år.
Min enda fråga är: Varför har han inte vantar på sig?

Eftertänksamhet i snön, här i en annons från förra året.

Fem gånger mer kärlek

Ska hon få en EdT i strumpan i år? Satsa då för Guds skull på kvalitet.
Jag har personligen aldrig blivit ledsen
över att få en flaska Chanel no 5, but that's just me.

Jul betyder inte bara Janssons frestelse, ris á la Malta och glögg utan också att ge och få parfymer. Sällan prånglar butikerna så mycket dofter som till Jesu födelse och varför inte? Kunde de tre vise männen överösa ett nyfött spädbarn med rökelse och myrra vill väl dagens presentgivare inte vara sämre. Trickset är att göra lite research innan man slår in flaskan och räcker över den. Kanske diggar inte mottagaren Garolina Gynnings Go Girl bara för att den ligger på Kicks parfymtopp.

Those are the pearls that were his eyes

Ingen är mer chic än Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffany's.
Här får man lära sig att både dricka take away-kaffe och bära pärlor med bravur.

Jag har varit fascinerad av pärlor ända sen en välmenande men kanske överambitiös svensklärare tvingade min klass att läsa Steinbecks novell "Pärlan" i åttan. Historien, som pendlar mellan glädje och katastrof, förlänade de små vita klumparna mystik och skönhet även i en fjortis ögon. Vid det här laget vet ju alla att de skapas när musslorna får en oinbjuden gäst och måste skydda sig genom att linda in partikeln i pärlemor men det förtar inte tjusningen, tvärt om är det ganska fint att något så vackert skapas av skräp.

Nu kanske ni hävdar att vi har sett tillräckligt med pärlor i höst i och med den tröttsamma fokuseringen på Coco Chanel, men ni har fel. Det vi har sett är folk som klätt ut sig i pärlor men inte kunnat bära upp dem för att de i grunden tycker att de vita kulorna är lite läskiga, lite för mormorsaktiga. Det är fel inställning. Ska man bära pärlor måste man ta sikte på deras storslagna historia och plocka de referenser som betyder något för en själv. Glöm hur drottningmodern bär dem och fokusera på något annat. Själv gillar jag imagen de har i låten "Just Like a Woman".

En annan anledning till att det sett lite taffligt ut vid ett flertal tillfällen är att folk envisas med att köpa för billiga kopior. Inte ens Audrey skulle vara chic i något som såg ut att komma från en femårings utklädningslåda. (Jo, det kanske hon skulle förresten.)

Keep Your Mouth Shut and Wear Beige

Hur skulle Lanvin någonsin kunna vara tråkigt?
Bild från style.com.

Så här när blingbling-säsongen framför andra närmar sig och allt ska glittra och pråla känner jag att jag vill slå ett slag för beige, en färg som helt oförtjänt har fått kläda skott för att folk utan karisma valt att ta den till sina hjärtan. Faktiskt så till den milda grad att man nu utan att skämmas det minska kan utbrista "Usch, så beige!" om något man finner outsägligt trist och oinspirerande.

Så har det givetvis inte alltid varit. Namnet kommer tydligen från början från det franska ordet för ofärgad ull men har använts om den ljusbruna färgen sen slutet av 1800-talet. När den negativa glidning började är svårt att säga men det är väl ingen vild gissning att den gjorde så när våra förfäder började uppskatta tyg i klatschiga färger. Är det något historien lärt oss är det ju att människor i sin brist på naturliga färgklickar alltid litat till sin egen uppfinningsrikedom för att på artificiell väg väga upp sina tillkortakommanden. Kanske ansågs de som höll fast vid det ofärgade som hopplösa tråkmånsar?

Men vi är ju ingalunda några blåmesar eller domherrar som attraheras av starka, bjärta färger. Faktum är att beige är en aquired taste precis som rött vin, gröna oliver och svart kaffe. Beige är elegans, förfining och tradition. Civilisation. Och det är dags att reclaima färgen. Den är inte något för alla, det är sant. Individer utan egen personlighet behöver givetvis paljetter, klarrött och glitter men vi andra kan lugnt sträcka oss efter den beiga kappan, kashmir-tröjan eller ullklänningen. Go on, paint the town beige.


Klassiskt, klassiskt, klassiskt.Pjuck från Louboutin och trench från Burberry.

3:AM London, New York, Paris

Glöm inte att spana in decembernumret av nättidskriften Lonny. Jag vet att tekniken strular i nio fall av tio men de har fina bilder och schyssta skribenter så man får kämpa på lite.

Äntligen!

Här tronar de nya godingarna i mitt vardagsrumsfönster.
Snart ska de invigas med pompa och ståt!

Är förtjust över att kunna rapportera att jag efter idoga försök lyckades kamma hem ett av Design Delights åtråvärda adventspriser! Paketet som jag hade lyckan att hämta ut på posten i dag innehöll de spänstiga Nobelbesticken från Gense. Yea! Vilken lycka att vinna. Ännu skojigare blev det när jag insåg att Gense ju faktiskt kommer från min födelsestad Eskilstuna. Företaget grundade visst 1856 av Gustav Ericsson (och nej - jag känner inte honom eller hans barnbarn eller barnbarnsbarn. Så litet är inte E-tuna).

Överlevare mot alla odds

Såg just att Möbelaffären Room ska återuppstå på Pub i mars nästa år. Bra! Har alltid gillat att gå och titta på deras utställningar och fingra på möblerna. Förmodligen var jag inte ensam om att i det närmaste betrakta stället som ett museum, det var väl därför de konkade. Men nu får vi alla en nu chans att både titta och handla. Inte illa! En fjäder i hatten för Pub också, ett varuhus som annars är så tråkigt att klockorna stannar.