Ingen är mer chic än Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffany's.Här får man lära sig att både dricka take away-kaffe och bära pärlor med bravur.
Jag har varit fascinerad av pärlor ända sen en välmenande men kanske överambitiös svensklärare tvingade min klass att läsa Steinbecks novell "Pärlan" i åttan. Historien, som pendlar mellan glädje och katastrof, förlänade de små vita klumparna mystik och skönhet även i en fjortis ögon. Vid det här laget vet ju alla att de skapas när musslorna får en oinbjuden gäst och måste skydda sig genom att linda in partikeln i pärlemor men det förtar inte tjusningen, tvärt om är det ganska fint att något så vackert skapas av skräp.
Nu kanske ni hävdar att vi har sett tillräckligt med pärlor i höst i och med den tröttsamma fokuseringen på Coco Chanel, men ni har fel. Det vi har sett är folk som klätt ut sig i pärlor men inte kunnat bära upp dem för att de i grunden tycker att de vita kulorna är lite läskiga, lite för mormorsaktiga. Det är fel inställning. Ska man bära pärlor måste man ta sikte på deras storslagna historia och plocka de referenser som betyder något för en själv. Glöm hur drottningmodern bär dem och fokusera på något annat. Själv gillar jag imagen de har i låten "Just Like a Woman".
En annan anledning till att det sett lite taffligt ut vid ett flertal tillfällen är att folk envisas med att köpa för billiga kopior. Inte ens Audrey skulle vara chic i något som såg ut att komma från en femårings utklädningslåda. (Jo, det kanske hon skulle förresten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar