Vems lilla mössa flyger?

Ali MacGraw ser ju söt ut i sin pälsmössa
men vem vet hur hennes hår såg ut när hon tog av den?

Mössa... Se där, där har vi ett tricksigt plagg om något. Ända sedan man var en liten snorunge har mössan inneburit förtryck, då från förnumstiga föräldrar som tjatade och nu senare från klimatet. Det är som alla vet inte lätt att vara snygg i mössa. Det är inte lätt att vara snygg i mössa i verkligheten, ska jag kanske förtydliga. Självklart är det ingen konst på film eller glansigt papper, men vad rör det väl oss. Dessutom kliar den och gör att håret ser platt och smutsigt ut när man äntligen får ta av den. Som om man inte har nog med problem på vintern.

Under antiken kunde mössan ironiskt nog signalera att bäraren var en fri man och inte en slav, men säg den glädje som varar? Så småningom började de fattigare, kvinnor och barn att bruka den och då var det adjöss med statusen som i stället den finare kusinen hatten ståtade med. Och nu får den med några få undantag, som vi kanske gör bäst i att glömma, nöja sig med att åka fram någon gång i november-december när kylan börjar bita i öronen. Många satsar numer på en så diskret mössa som möjligt, kanske svart och utan dekorationer. Jag drömmer fortfarande om en mössa med mitt namn på, en sån där som folk som heter Maria och Linda hade på sig när man var sju.

Vissa drömmar ska man nog inte förverkliga.