Så här ser mitt eget barbord ut där det pryder sin plats i köket.Det enda som saknas nu är väl en rejäl cocktailfest...
Var ute och käkade på trevliga restaurangen Aarts (också den på Åsögatan, jag kanske borde vidga mina vyer lite...) i helgen och trots att maten var delikat, desserten ljuvlig och servicen trivsam är det egentligen inget av det som gör att jag bara måste besöka adressen igen. Vad som verkligen drar är deras barbord - så civiliserat och elegant! Tyvärr hade jag inte kameran med mig vid middagsbesöket och kan därför inte bjuda på någon bild så ni får själva störta dit och klicka (och dricka).
Ända sedan jag flyttade hemifrån har barbord lockat mig och jag har haft flera mer eller mindre lyckade varianter i min ägo, de flesta har väl varit mer brickor än hela bord i ärlighetens namn men principen är ju densamma. En av de första sakerna jag inhandlade sen jag lämnat föräldrahemmet var till exempel en vit sodasifon från sextiotalet, stolt inköpt i en av Brightons mindre fashionabla andrahandsbutiker. Den är numer slängd men jag håller alltid ögonen öppna efter en passande ersättare, en ishink med tillhörande tång står också högt uppe på önskelistan.
Det är något med barbord som verkligen appellerar till mig, det känns så sympatiskt och gästfritt att när som helst kunna blanda en iskall martini till sig själv och sina besökare. Kanske är det också det faktum att det känns som en fläkt av stora välden som lockar, vad vet jag. Vad skulle alla dazzling encounters och tjusiga filmer vara utan mixande med flaskor? Eventuellt skulle det vara mer praktiskt att göra som en bekant och ha sina glas i frysen men mantrat är ju "form före funktion, form före funktion" i de fall man tvingas välja. En av mina favoritinredare, Rita Konig, återkommer ofta till barnbord och drinktillbehör, se gärna här, här och här om du vill ha uppslag.
Nu - en manhattan (om jag bara kan hitta marachinokörsbären).
Ända sedan jag flyttade hemifrån har barbord lockat mig och jag har haft flera mer eller mindre lyckade varianter i min ägo, de flesta har väl varit mer brickor än hela bord i ärlighetens namn men principen är ju densamma. En av de första sakerna jag inhandlade sen jag lämnat föräldrahemmet var till exempel en vit sodasifon från sextiotalet, stolt inköpt i en av Brightons mindre fashionabla andrahandsbutiker. Den är numer slängd men jag håller alltid ögonen öppna efter en passande ersättare, en ishink med tillhörande tång står också högt uppe på önskelistan.
Det är något med barbord som verkligen appellerar till mig, det känns så sympatiskt och gästfritt att när som helst kunna blanda en iskall martini till sig själv och sina besökare. Kanske är det också det faktum att det känns som en fläkt av stora välden som lockar, vad vet jag. Vad skulle alla dazzling encounters och tjusiga filmer vara utan mixande med flaskor? Eventuellt skulle det vara mer praktiskt att göra som en bekant och ha sina glas i frysen men mantrat är ju "form före funktion, form före funktion" i de fall man tvingas välja. En av mina favoritinredare, Rita Konig, återkommer ofta till barnbord och drinktillbehör, se gärna här, här och här om du vill ha uppslag.
Nu - en manhattan (om jag bara kan hitta marachinokörsbären).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar