Dom blå är fejk

Tre undulater och en vas? Jösses! Det är för bra för att vara sant.

Om man som jag är lite småkär i både undulater och Jaime Hayon måste man glädjas åt den senares samarbete med Lladro. Det har nämligen resulterat i den förtjusande serien the Parrots Party som presenterades på parismässan Maison et Objet i veckan. Så otroligt sött! (Snälla låt dem komma hit och med "hit" menar jag hem till mig). Är du också förtjust i de små, trevliga papegojorna så lägg rabarber på pocketantologin Dom blå är fejk - Om undulaters fantastiska liv och tragiska död. Garanterat billigare än en porslinspjäs från Spanien om än inte riktigt lika tjusig. Eller något att trösta sig med medan man samlar euros på hög.

Sött och i det närmaste genialt.

Vänner för livet

Bild på Decor Maisons nya tapetkollektion WallKotyr.

Mode och inredning har varit tjenis länge nu. Textilier som textiler och mönster som mönster, eller hur var det nu funderingarna gick? Min tanke var nu inte alls att döma ut den här symbiosen utan tvärt om visa på ett exempel som verkar lyckat av pressbilderna att döma, även om kopplingen mellan de två disciplinerna symptomatiskt nog inte är hundraprocentigt. I stället för att låta en modeskapare designa tapeterna har Decor Maison till sin kollektion WallKotyr valt att inspireras av "designerns skissbord, modehusens runways och parisisk Haute Couture. Och du hittar mönster som påminner om allt från porlande champagnebubblor till klassiska kritstreckskostymer." Det blir kul att se tapeterna i verkligheten, "inspirationsbilderna" är ju rara så att det förslår.



Bilder från WallKotyr-kollektionen.

Utopia

Bild från filmen In a perfect world... independence is tributed
med kläder av Azade Habibnia.

Kom just hempulsande från förhandsvisningen av Beckmanelevernas utställning på varuhuset Pub, kallad In a perfect word... där studenterna lekt med tanken "hur skulle modet se ut i en perfekt värld - om förutsättningarna ändrades?". Rektor Hedqvist konstaterade att det kändes skönt för dem alla att vara ute i verkligheten igen. Hur mycket på riktigt Pub nu är kan man väl kanske diskutera men utställningen är värd ett besök om du befinner dig i närheten av Hötorget i dagarna. Den håller på fram till och med 7 februari. Tolv modestudenter visar upp sina kläder som akompanjeras av små filmer som studenter som går reklam och grafisk form har gjort. Jag är allt lite extra förtjust i både kläderna och filmerna till ...a black uniform makes you unique, ... independence is tributed ovan och den supertjusiga ... life is not a problem to be solved som ni (förhoppningsvis) kan se nedan.


Filmen visar Matilda Sandströms kläder och är gjord av Petter Prinz, Kalle Hagman och Fanny Andersson. Så snyggt!

Cocktail Parties, Straight Up!

Cocktails började blandas i USA under senare delen av 1800-talet och introducerades i Paris under 1880-talet men umgängesformen blomstrade särskilt under mellankrigsåren då också cocktailpartyn blev populära. Här en av Fifth Avenue Shoe Repairs underbara By the No-klänningar för våren och sommaren med nog så iögonfallande detaljer.

Vissa av oss som ibland har lite svårt att förlika sig med att veckan innehåller fem vardagar finner festkläder avsevärt mycket roligare att köpa än måndag hela veckan-toppen. Det leder förvisso till att man är ytterst välklädd på partaj men också till att det saknas en del i garderoben när det är dags för seriösa jobbmöten, eller för all del avslappnade diton. Utan att gå in på detaljer kan väl sägas att den lilla svarta är klart överrepresenterad på mina galgar. Jag har länge lovat mig själv bot och bättring och är stolt över att kunna konstatera att årets reafynd definitivt faller in under kategorin "dressy business", eller liknande. Min verkliga crush är dock cocktailklänningar, som enligt NE är "en kort elegant klänning, som lanserades i USA under 1920-talet och därmed ersatte 'the tea gown' för den sena eftermiddagens sällskapsliv. Den utmärker sig för iögonfallande detaljer och skärning kring hals, axlar och armar, den del av plagget som syns bäst i cocktailpartyts trängsel". Just det, inget att hänga i framför macen med andra ord. Kanske dags för fler cocktails och färre timmar framför datorn helt enkelt?

Vita tänder

Alla som känner mig kan vittna om min stora kärlek till filmen Jaws. Därför kan jag självklart inte motstå Minimarkets underbara hajen-tröja. En outfit med bett i och något att ta fram när folk börjar bli för närgångna. Da da da da...

Ser också på deras hemsida att de stödjer kampen mot utfiskningen av hajar genom att samarbeta med organisationen Save the Blue med en speciell t-shirt med illustration av Annelie Carlström. Köp genast och rädda våra simmande (o)vänner så att kommande generationer också kan vara skräckslagna för att simma i vilt vatten.

Bedårande barn av sin tid

Turkos flärd från Lanvin.
Foto från Style.com.

Läste precis att den globala färgauktoriteten Pantone har utsett turkos till årets färg. Jag var inte ens medveten om att de brukade göra sånt men vid närmare eftertanke verkar det ju självklart. Om tulpanerna och kanelbullarna ska ha egna dagar ska väl inte färgerna behöva stå lottlösa. Jag har dessutom alltid varit lite förtjust i turkos. Jag minns som en av mina första fashion-upplevelser när min morbrors familj hade semestrat i Italien och köpte med sig ett vitt läderarmband med turkosa stenar till mig. Vilken otrolig känsla av tjusighet! Av historia också skulle det visa sig när jag sedermera fick reda på att turkossmycken användes redan 4000 fkr i Egypten. I Europa tog man stenen till sitt hjärta under renässansen då den ansågs skydda mot det onda ögan och ge bäraren lycka och hälsa. Svårt att veta hur mycket sanning det finns i det men nog skulle jag bli gladare om jag fick Proenza Schoulers söta klänning alltid.


Balenciaga

Versace

Proenza Schouler

Så många lovande stygn

Fanny Brawne konstruerar en ny fascinerande kreation i filmen Bright Star.

Såg Bright Star i helgen, sent omsider. Ni vet filmen om John Keats, förtjusande lantgods, poesi, omöjlig kärlek (vad annars?) - och mode. Sällan har Storbritannien sett så förtrollande ut, ms Campion bör få en rundlig ersättning av drottningen för sina insatser. Den fluffhåriga Poeten må uppfylla alla de fördomar man kan tänkas hysa om romantiska författare men hans fling, Fanny Brawne, är en pärla. Kanske är det självklart i dagens modegalna värld att vi skulle ta henne till våra hjärtan. Keats dikter har gått till historien men hon är den som "designar och syr alla sina kläder själv". En bona fide fashionista, för tusan. I en annan tid hade hon haft ett eget modehus, ett gäng sömmerskor och åkt på inspirationsresor till Indien. Dessutom är det alltid uppfriskande med en kvinna som försvarar sina kläder med spänst: "Min sömnad har fler förtjänster och fler beundrare än era dikter tillsammans. Och jag tjänar pengar på den." Hear, hear!