Vänner emellan

Ingrid Reithaug och Tonje Holand
heter tjejerna bakom designduon Darling Clementine.

Så här års, när man har en kopp glögg i ena näven och en lussekatt i andra, är det helt enkelt omöjligt att smita ifrån julstämningen och snart är det dags att skicka julkort också. Det är en tradition som uppkom i Storbritannien i mitten av 1800-talet och som spred sig över Europa och USA. Jenny Nyströms julkort som började ges ut 1894 sägs ha bidragit mycket till kortens popularitet i Sverige. Ett finfint nutida alternativ för alla som inte vill/orkar pyssla själva är norska Darling Clementines käcka kort. Köp ett helt gäng och skicka ett till dig själv också.


Rara, lite nostalgiska kort som passar perfekt till formintresserade vänner.

Jag skulle vara din hund

Vem kan motstå mönstret Cakewalk? En godbit för både människor och hundar.
Finns att köpa på Grön gemenskap.

Snygga, funktionella produkter till djur är en sorgligt eftersatt nisch. Börjar bli lite trött på fånigheter som säljs för hundar, man vill ju ha söta men rejäla grejer och inget trams även om man råkar ha en liten jycke. Wonderdog NYC har inte bara raffiga koppel och halsband utan tillverkar dem också miljövänligt av tygrester från mode- och möbelindustrin och gamla pet-flaskor. Dessutom har de satsat på snygga mönster. Way to go!

Furberry, någon?


Till Pricken, kanske?

Ränderna går aldrig ur

Gästmodellen Alix the Cherry Blossom Girl visar Sonia-plagg med den äran.
Bild från Rykielles.com

Ni har säkert inte missat Sonia Rykiel-bloggen men jag vill ändå slå ett slag för den. Här får man sig sin välbehövliga dos av fransk fashion, snygga miljöer och bilder som för en närmare Paris, i alla fall i själ och hjärta. Det känns som om det är mycket Rykiel nu i och med samarbetet med H&M som i ärlighetens namn kanske inte blev riktigt så skoj som det borde ha blivit. Bättre då att gå till pudelns kärna.

Den som inte blir sugen på en resa
till den franska huvudstaden efter att ha sett den här bilden är ju galen!

To have and have not

Annons från Elle MacPhersons underklädesmärke Intimates. Vasst eller kasst?

Utan att sticka ut hakan för mycket törs jag nog säga att underkläder är en av de genrer där det kan bli smärtsamt tydligt att en persons "hot" är en annans "not". Trots det vill tydligen åtta av tio svenska kvinnor ha underkläder i julklapp, enligt en undersökning i tidskriften Må Bra. Antingen känner de sina presentgivare väldans väl eller så är de lite sadomasochistiskt lagda. Här finns rika chanser att klampa i klaveret. Är din flickvän/fru/bästis/älskarinna en Sloggi-tjej eller trivs hon bäst i Agent Provocateur? Jag misstänker att eventuella missberäkningar kan komma att dämpa julglädjen en smula. Jag kan dock ge blivande trosköpare en vink om att kvinnorna i undersökningen sa sig föredra bekväma byxor framför skimpiga string.

Underkläder är knappast ett modernt påfund, beroende på vem man frågar antar jag att man kan få veta att de stammar från fikonlöven Adam och Eva skylde sig med eller så kan man tro Wikipedia som hävdar att arkeologer grävt fram 7000 år gamla underbyxor. Mycket har hänt sen underkläderna tog sina första stapplande steg. BH:n som vi känner den ska exempelvis ha blivit vanligt först under sent 1800-tal när den undan för undan ersatte korsetten. Men inte hjälper det snubbar med dålig koll på flickvännens smak inte.

Flickan som lekte med elden

Peggy Olsons lugg är inte klockren, men har blivit bättre med tiden.
Bild från amctv.com.

Att det här med lugg är komplicerat vet alla som någonsin har provat att sätta saxen i håret. Inte nog med att man kan ångra att man klipper till, den har också precis som Spiderpig "so many looks". Och vissa av dem ska man sky som pesten. Jag har till exempel i två hela säsonger stört mig på Mad Men-karaktären Peggy Olson. Inte för att hon klär sig illa, är något av en besserwisser och har hemska släktingar utan för att hennes lugg är så otroligt ful. Det var med lättnad jag såg avsnittet då hennes gay best friend till slut klipper till. Det blev inte optimalt men avgjort bättre.

Skälet till att luggen är så viktig är givetvis att den hänger där i ansiktet och är omöjlig att bortse ifrån. Har man väl bestämt sig för att ha lugg är den precis som brittiska Vogues Anna-Marie Solowij skriver en följeslagare som kräver ständigt pyssel och tillfixning, det går helt enkelt inte att låta den sköta sig själv utan att det får förödande konsekvenser. Faktum är att det borde finnas en varningstriangel på luggar: Kräver omvårdnad. Peggy Olson må ha fött en oäkting men det är luggen som är hennes verkliga problem.

Vad gör jag här

"Do you mind if I use my notebook?" I asked "Go ahead." I pulled from my pocket a black, oilcloth-covered notebook, its pages held in place with an elastic band. "Nice notebook," he said. "I used to get them in Paris," I said. "But now they don't make them any more." (Ur The Songlines av Bruce Chatwin.)

Det börjar bli den tid på året då man inte bara bör fundera över vad man ska lägga i klapparna man tänker ge bort utan också vilken kalender man tänker släpa runt på under nästkommande år. För mig lutar det åt en repris av 2009, nämligen en Moleskine. Kanske är det företagets fräcka reklamtexter där man lovar att både Hemingway och Picasso begagnade sig av just dessa anteckningsböcker (med undertexten att man själv kommer att bli lika genial om man gör det samma) eller också är det bara den nedtonade looken som gör dem åtråvärda. Anteckningsböckerna ska visst ha varit författaren Bruce Chatwins favvoböcker och det var också han som kallade dem "moleskine" men föga hjälpte det när det lilla franska familjeföretaget som tillverkade dem gick i konkurs 1986. Ett drygt decennium senare bestämde sig ett förlag från Milano att världen åter var redo för Moleskine-böckerna och nu finns de i en mängd olika färger och utföranden. Är ni sugna på att läsa mer finns det också ett gäng bloggar som ägnar sig åt att hylla den lilla svarta snyggingen, bland andra Moleskinerie.


Kom ihåg att köpa hundmat, tvätta och skriva generationsromanen...

Den civiliserade hjärnan

De här snofsiga muggarna har blivit lite av en snackis i min bekantskapskrets, alla är ute efter ett gäng. De är inte bara snygga med sina glada färger utan ger också lägenheten en air av bildning. Själv har jag blivit lovad Brave New World, vilket ju nästa är för bra för att vara sant. Tänk att sippa te och tänka på framtiden. Vem behöver soma? Ni hittar dem på Designista och Papercut.