Snofsigt gammalt exemplar som finns att avnjutas på Room. Det är förstås alltid enkelt att vara nostalgisk över saker som man egentligen aldrig riktigt hann vänja sig vid att använda, då har man ju inte förlorat något när allt kommer omkring. Lite så känner jag när det gäller skrivmaskiner. Förvisso minns jag tydligt att vi hade det numera skrattretande mossiga ämnet "maskinskrivning" under en termin i högstadiet. Tricket var att klara av att skriva hela alfabetet på 20 sekunder utan att titta på tangenterna. Annars ryktades det om att man skulle få gå om...
Föga anade man hur praktiskt det bara några år senare skulle visa sig vara att kunna skriva utan att tjuvkika. Här var skolan faktiskt så bakåtsträvande att det lönade sig i långa loppet. Det sägs att den moderna skrivmaskinens uppfinnare är amerikanen Christopher Sholes som redan 1868 fick patent på sin maskin. Fem år senare sålde han rättigheterna till Remington Arms Company som tillverkade den första skrivmaskinen vars tangentbord i mångt och mycket ska ha sett ut som tangentborden gör i dag. Well, if it ain't broken. Efter att ha varit en smula bortglömd och passé ett tag känns det, i svallvågorna av all ny teknik, som om skrivmaskinen har fått en viss renässans, i alla fall som poserande snygging. Eva Andersson och Per Wennberg använde sig till exempel av den när de stajlade nya Room, den fanns med i Rekostylisternas stiliga monter på Antikmässan, som miljöskapande objekt på Ambiente (se fotot på Ett molns logga här ovan) och på Elsa Billgrens blogg kunde man nyligen läsa att hennes bröllopsgäster hade möjlighet att skriva brev till brudparet på maskin under festen.
Vissa skribenter säger sig ha svårt att överge skrivmaskinen till förmån för datorn. Vad är det för trams? Som om det ligger i vad man skriver på hur bra texten blir. Däremot är skrivmaskinen klart oöverträffade som ärtig prydnad. Lite svårstädad bara. Och det ger definitivt mer kredd att som Leonard Cohen, när han hade skrivit klart Beautiful Losers, slänga skrivmaskinen i Egeiska havet snarare än att sula ut en penna, eller en macbook för den delen.
Skrivmaskinen som dåligt omen i the Shining. Snart kommer pappret att fyllas av
"All work and no play..." och hittas av den skräckslagna frun. Jösses! Påminner lite om den Facit-skrivmaskin som länge fanns i mitt barndomshem. Den är numer kastad till min stora sorg. Föräldrar gör så konstiga prioriteringar ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar