Stil och politik

Preppiga politiker. John F, Robert och Edward Kennedy, så klart.

Har av väldigt oklara anledningar inte upptäckt fantastiska serien Vita huset förrän alldeles nyligen och kom osökt, valår som det ju är, att tänka på den potentiellt explosiva kombinationen makt/mode. Alla har väl hört talas om legendariska debatten mellan JFK och Nixon 1960 där den förra kom instruttande i välsittande kostym och frisk solbränna och den senare i illasittande dito och likblekt ansikte eftersom han vägrade smink och hade legat på sjukhus för en knäoperation. De som följde programmet via tv var säkra på att Kennedy vann medan de som lyssnade på samma argumentation framför radion tyckte att Nixon hade de vassaste replikerna.

Lärdomen borde vara solklar men verkar inte ha gått hem riktigt hos de svenska politikerna trots att ett halvt sekel passerat. Jag frågade mig själv om personval kanske skulle sporra våra illa klädda folkvalda att bättra sig men ändrade genast mig när jag insåg att vi redan har möjlighet att kryssa fram vår önskekandidat. Problemet måste sitta djupare än så. Svenskarna må traditionellt hysa en viss luteransk misstro mot extravaganser men nog inser vi väl att våra folkvalda inte kan ha på sig något som ser ut att komma från Galne Gunnar?

Varför finns det då en sådan misstänksamhet mot att vara välklädd i Sverige. Har vi helt missat vad Chanel sa: "Om du klär dig sjaskigt minns folk klänningen, klär du dig oklanderligt minns de kvinnan." Vill politikerna desperat gå hem i stugorna och tycker att det är folkligt med skrikiga och illasittande kläder? Eller, hemska tanke, tror de att "vanligt folk" tycker det? De kanske misstänker att svenskarna tycker att politiker borde ha något bättre att spendera sina, det vill säga i slutänden skattebetalarnas, pengar på. Personligen skulle jag dock föredra att mina stålar köpte Maud Olofsson en snygg dräkt framför hemskheterna hon har nu. Det sägs ju att politikerna ska hämta lärdomar från USA och vända sig till väljarna på ett mer personligt plan i årets valrörelse. De ska ringa upp, knacka på och prata på stan. När Centerpartiet ringer mig ska jag förklara att jag visst inte tänker rösta på dem men att jag gärna följer med fru näringsminister ut och shoppar.


Jag höll på att klicka hem Barbro Hedvalls och Göran Greiders något otippade bok Stil och politik senaste jag var inne på Adlibris och ångrar lite att jag inte gjorde det.
Nästa gång slår jag till, det kan bli den perfekta litteraturen att citera under valvakan.