Alltid hos dig

Min skönhetsbibel som tonåring: Den "nya" tonårsboken från slutet av 1960-talet
briljant illustrerad av Karin Hoffmann.

När jag var tonåring gav min moder mig den hemskt underhållande Nya tonårsboken som hon själv hade läst när det begav sig. Hon gjorde det förmodligen mest på skämt eftersom saker uppenbarligen borde ha hänt sedan hon var ung men som alla vet har vissa ungdomar lite svårt att förstå sånt och jag var inget undantag. Jag tog alltså den 83-sidiga skriften från 1968 på blodigt allvar och oroade mig för att mina kanske inte var de "idealiska benmåtten" ("beträffande vristerna räknar man med att de ska vara ca 13 centimeter smalare än vaderna"), tänkte skölja ögonen morgon och kväll som Olga Golbaek rådde och var livrädd för att min frisyr inte skulle "harmonisera med aniktsformen". De som känner mig vet för övrigt att jag fortfarande tar det säkra före det osäkra och har samma frisyr som flickan på bokens framsida.

Och det var just hår jag tänkte skriva om dagen till ära nu när jag precis kommit hem från frisören efter att ha klippt topparna obetydligt. Redan i slutet av 1960-talet hade man tydligen "inte längre någon ursäkt för att inte alltid ha ett vackert och välskött hår" och frågan är om mänskligheten blivit mer förlåtande med tiden. Skälet till att jag kom och tänka på Nya tonårsboken (som jag inte längre lever mitt liv efter) är kapitlet om peruker och postischer (sid 50-56) där man bland annat får lära sig att:

Det är säkert bara ett fåtal tonåringar som har användning för en hel peruk [...] däremot är en postisch - som finns både med långt och kort hår, lockar och slätt hår och inte minst hästsvansar i olika längder - långt billigare i anskaffning och underhåll. Ur skönhetssynpunkt är det en god investering därför att man med den kan kan liva upp en "trött" frisyr, förvandla ett vanligt men välklippt hår till en vacker festfrisyr och inte minst skapa en rolig och personlig tonårsfrisyr.

Nu är det väl inte precis tonårshår, vad det nu är, jag är ute efter. Jag har nämligen tänkt experimentera lite med avancerade uppsättningar à la Faye Dunaway i filmen the Thomas Crown Affair, som lustigt nog också är från 1968. Jag är säker på att Olga Golbaek skulle uppskatta det.


"Små skönhetsfel som kan döljas" är den ljuvliga rubriken på sidan 55.


På sidan 51 finner man tolv perukråd, bland annat får man lära sig att man ska ta med sig en bild på den tänkta frisyren för att underlätta för försäljaren eller frisören att "uppfylla önskemålen".