Styggelsen

Jag tror knappt mina ögon.
(Foto: Roland Madarasz)

Kopior, mina vänner, kopior. Jag har egentligen bara en sak att säga i frågan: Varför? Men undertecknad vore förstås inte undertecknad om hon inte tog tillfället i akt att brodera lite. Plagieringsproblematiken inom mode- och designvärlden är en big issue som dyker upp med jämna mellanrum. Ibland mer iögonfallande än annars. Helt kort går det ju ut på att någon själ någon annans idé och fullständigt oförtjänt håvar in stålar och/eller kredd för någon annans jobb. Osnyggt, eller hur? Stockholm Furniture Fair har instiftat ett etiskt råd och på Ambiente i Frankfurt delas varje år priset Plagiarius ut till värsta kopian, som förhoppningsvis får stå där med skammen. Frågan är väl hur mycket sånt hjälper. Folk som inte bryr sig, tenderar ju att inte...bry sig.

Men vad har fått mig att häpna den här gången då? Jo, min bästa kompis hade, i vanlig ordning, ärende till Sickla köpkvarter i helgen och sprang på ovanstående. Här snackar vi inte bara inspired by, tack så väldigt mycket. Nej, det är inte söta Maribowl från Iittala utan Nickolina från Chilli. Ni måste skämta. Må så vara att Picasso hävdade att goda konstnärer inte kopierar utan stjäl, men jag tror inte att kedjan med fog kan kalla sig konstnärer. Å andra sidan verkar de ju fräcka nog. Det nästan konstigaste med den här produkten är att originalet med anor från 1960-talet endast kostar ett par hundra. Om du har så dåligt med pengar att du då måste köpa kopian till halva priset så strunta i att shoppa inredningsprylar överhuvudtaget och handla mat till din (säkerligen) svältande familj i stället.