onsdag 11 november 2009

I am David


En av David Hicks interiörer. Det finns fler att se här.

Satt och bläddrade i House & Gardens oktobernummer och stötte på en artikel om den brittiske designern David Hicks som var en stor inspiration när jag var yngre. Nu tycker jag nog att många av hans interiörer är lite väl galna och teatrala för att passa hemma hos någon men som tonåring var i eld och lågor och interiörerna och tygerna känns fortfarande väldigt moderna och mer tidlösa än mycket annat från the swinging 60's och vad man nu kallar 70-talet.

Hicks, som tyvärr gick bort för tio år sen, gick på konstskola i London och började sin karriär med att rita annonser men så snart House & Garden publicerade inredningen han hade gjort till sin mammas Londonhus ställde sig de rika och mäktiga på rad för att få rum som såg lika klatschiga ut. Han ska bland annat ha inrett prins Charles och prinsessan Annes barnrum, en våning åt kosmetikdivan Helena Rubenstein och Vidal Sassoons salong och hem. Han fick också chansen till lite filmglamour med inredningen i den numera tämligen bortglömda filmen "Petulia" med Julie Christie från 1968.

"Mitt största bidrag som inredare har varit att visa folk hur man blandar starka färger, använder mönstrade mattor, hur man ljussätter rum och hur man blandar gammalt och nytt", skrev han själv i boken David Hicks on Living - with Taste. Det låter som ett koncept lika mycket för vår tid som för 50-talet då han slog igenom. Det är ganska svårt att tänka sig att det en gång var chockerande att blanda antikviteter med modern konst, arrangera det han kallade "tablescapes" och våga vägra chintz. Nu känns det som stapelvaror i det vi kallar god smak, mycket hinner alltså hända på 50 år.




Bilder från David Hicks Archive. Är man nyfiken på att läsa mer om en man som ska ha varit lika färgstark som sina interiörer kan man läsa Hicks son Ashley Hicks biografi David Hicks - A Life of design som kom ut nyligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar