Vänner, fiender, älskande? Vem vet och framför allt vem bryr sig när det är så flott gjort.Vissa saker drar man sig för; gå till tandläkaren, deklarera och byta pensionsfond står exempelvis på min lista över saker att skjuta upp. Flanera iväg och se bedårande filmen Hjärtslag känns däremot inte alls jobbigt. Sagt och gjort. Förväntningarna var minst sagt höga. Det har som bekant talats mycket om regissören Xavier Dolans många, många influenser och även om det ibland kändes som ett parti spot the filmreferens var filmen en njutning att se. Dessutom sa ju någon vis man en gång att det bara är medelmåttor som är rädda för att låna för att de inte vet hur lånet ska kunna betalas tillbaka. Och medioker är nu inte Dolan.
Storyn är inte vidare komplex men det är ju heller inte ungdomar. Eller vuxna för den delen. Det är främst det säkra visuella handlaget och humorn som gör filmen värd biljetten. Och odödliga kommentarer av typen att citrustoner alltid passar speciellt bra till blont hår (på tal om varför huvudpersonen köpt en tangerinfärgad tröja i present till sin crush). De två huvudpersonerna, vännerna Marie och Francis, är precis så medvetna om sin omgivning och sin image som man inbillar sig att de mest utstuderade av ens egna vänner hoppas att de är. Han har med ett foto på James Dean till frisören och sportar nonchalant färgklaschande outfits. Hon bär 50-vintage, förvarar cigaretterna i metalletui och skriver sina kärleksbrev på en körsbärsröd skrivmaskin. Målet för deras kvasiömma lågor har håret från himmelen. Allt är kort och gott lite för snyggt för att vara på riktigt. Lägg till ett rivigt soundtrack, snygga slowmotionsekvenser och charmig Kanadafranska och vi kan ha årets film, redan i januari.
Tips för dig som ser filmen på dejt - medtag marshmallows!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar