What We Talk About When We Talk About Love

Måste man inte bara älska en kvinna i trenchcoat? Bild från "Breakfast at Tiffany's".

Om bara... Hur många gånger har man inte suckat det, ungefär som Askungen när hon tror att balen glidit henne ur händerna. Om bara det jobbet var mitt, den lägenheten... Eller i det här fallet - den trenchcoaten. Jag har nämligen börjat 2010 med att falla handlöst för vad som bara kan beskrivas som en bedårande kappa i beige (naturligtvis).

Det verkar bli en olycklig, trånande kärlek. Föremålet i fråga, en läckerbit från Sportmax, kostar nämligen vad engelsmännen så välfunnet brukar formulera "en arm och ett ben". Inte ens galen logik som "den kan jag bära i tvåtusen år, den blir aldrig omodern" kan få mig att slita fram Visa-kortet. Det hjälper inte att plagget är en genuin modekunglighet och kämpade med de allierade i skyttegravarna under första världskriget eller att det aldrig är fel med en trench, min plånbok svimmar vid blotta tanken.

Visst kan man nöja sig och köpa en billigare modell. Kappor finns det ju gott om i alla prisklasser och det är egentligen alls inget fel på Acnes betydligt billigare trench. Det är bara inte riktigt den jag är förtjust i. Och sen när handlar mode och att handla moget? Det handlar ju om passion.























Acne kan skryta med två fina modeller, men inte den finaste.