Priset för Best Supporting Boot går till Vivian Wards lackpjuck och Andy Sachs Chanels.Jag avskydde filmen the Devil wears Prada när den kom; den töntiga plotten, debila dialogen och det löjeväckande slutet retade mig (och boken är faktisk ännu sämre, ovanligt nog). Modevärlden framstod som precis så larvig som dess minst kompetenta belackare anklagar den för att vara. Men stylingen var värd biobiljetten och den är fortfarande stark fyra år senare. Jag är och förblir ett stort fan av Patricia Field. I en av de mest minnesvärda rollerna syns i alla fall ett par tjusiga Chanel-stövlar och det är den looken jag är ute efter i höst - och inte bara jag verkar det som. Det här med stövlar har gnagt lite en längre tid men det var inte förrän en av mina vänner, något oväntat, över en bit sushi började lägga ut texten om hur fantastisk filmen Pretty Woman är som stövelbusinessen kom igång på allvar för mig. Jag har nog inte sett nittiotalsrullen på minst tio år men givetvis har ms Wards lackboots en speciell plats i mitt hjärta. Det som är så förtjusande med stövlar är att de på något sätt kombinerar det praktiska med det extravaganta. Man kommer undan med så mycket: "Ja, de har höööga klackar, men tänk så varma de är." Jag slog för övrigt till på de här, nu ligger de hos skomakaren på Borgmästargatan (varma rekommendationer, förresten - så duktig och trevlig!). Men i morgon kan jag hämta dem och då kan vad som helst hända. Tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar