onsdag 23 september 2009

Mitt namn är röd

Bild från Erdems höst/vinter-visning


Vad kan vara mer klassiskt, elegant, kaxigt och…svårburet än röda läppar? Samtidigt är det röda läppstiftet en ikon och förlorar aldrig sin status. Man kunde se det på höstvisningarna hos bland andra Dries van Noten, YSL, Gucci, Armani, Giles, Erdem och i en något skrämmande form hos McQueen. Vad är det som lockar och förskräcker hos de röda läpparna? Hur ser historien ut? Och vågar man i höst? Om vi ska börja med den sista frågan är svaret ett rungande ”NEJ!”. Jag vågar inte i höst, precis som jag inte vågade i våras, förra hösten eller någon höst innan dess. Det är helt enkelt lite för mycket med röda läppar; lite för mycket statement och lite för mycket…färg. Kort och gott lite för mycket som kan gå på tok.

Redan de gamla egypterna använde läppstift och det sägs att Cleopatra som ju inte gjort sig känd som en blyg viol, målade läpparna med en smet gjort på bland annat skalbaggar. Det borde inte ha gjort henne attraktivare men de extra röda läpparna ska ju, enligt antropologerna, påminna om vårt tillstånd när vi blir upphetsade så det finns väl mer diffusa drifter i omlopp här. På medeltiden bannlystes läppstift för att den kyska kyrkan ansåg att det var djävulens påfund (och för att de var amatör-antropologer, antar jag) och det var inte förrän drottning Elisabet slängde på sig trutvallan som den blev accepterad. I den briljanta filmen med den lika briljanta Cate Blanchet säger hon lustigt nog att hon formar sin nya look efter jungfru Marias. På 1800-talet var smink inte det viktiga (vem tittar väl på ansikten när man har fullt göra att hålla sig ur vägen för massiva krinoliner?) och läppstift blev åter något suspekt som prostituerade och annat löst folk kunde hålla sig med. Det hindrade förstås inte dåtidens damer att i hemlighet bättra på naturens gåvor.

Sen kom ju 1900-talet och alla vet vad som hände. Filmstjärnor och andra glamazoner gjorde läppstiftet poppis och sminktillverkarna slog knut på sig själva för att hitta på de ärtigaste färgerna med de snitsigaste namnen och tittar man på gamla idolbilder ler kvinnorna glatt/utmanande/elegant med läppar målade i olika röda nyanser. Sen kom 60-talet och läppar var ute, för att inte tala om läppstift. Nu var det ögon som gällde.

Sen dess har modepressen med jämna mellanrum utropat att det röda läppstiftet är på väg att göra comeback, men det känns aldrig som det riktigt har slagit i verkligheten. Men det är kanske inte där det egentligen hör hemma. ”Beauty, to me, is about being comfortable in your own skin. That, or a kick-ass red lipstick”, sa Gwyneth Paltrow och hon bor ju varken granne med mig eller dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar